Tankar om Innovation

När ska jag sluta tjata om Facebook egentligen? När det är utdött kanske…eller nej då lär jag skriva om varför det dog..

Jaja, min poäng idag är i alla fall att nätverket ibland är riktigt genialiskt. Jag brukar efter att ha träffat (on- el. offline) någon intressant person kolla upp den på facebook (och google såklart). Det är jag väl inte ensam om? Däremot brukar jag ofta vara för feg för att adda, känner mig lite som en stalker, dessutom brukar jag bara adda de personerna jag tycker att jag känner. Hur som helst, kollade nyligen upp en person jag haft kontakt med, fast från en helt annan stad, vi kände inte varandra men det visade sig att vi hade gemensamma vänner. Det är det här jag tycker är så genialiskt, Okända människor blir plötsligt lite mindre okända. Istället för att kallprata och hitta gemensamma bekanta -Det bor säkert många i örebro men känner du…..? så vet vi det redan från början. Hur kul som helst. (får hålla oss till kallprat om vädret i framtiden istället)

Sen har jag lite förvirrade tankar från igår (kul middag föresten), vad skulle du göra om din facebook-profil fick eget liv och började kommunicera självständigt? eller typ gå runt och dejta andra profiler utan att du vet om det? Eftersom vi matat in så mycket information i facebook så kanske den kan sköta dejtandet bättre än oss? Den borde liksom veta vilka andra profiler som passar… Vad mycket effektivare liv jag skulle få, en profil som sköter hela socialicerandet så kan jag fokusera på att umgås med mina nära vänner. Spara tid, spara tid, allt går ut på att spara tid.

Typisk facebook- eller msnbild...