Generation Y, generation gratis/piratgenerationen, 80-talister med mera. Kärt barn har många namn och jag har kommit på ytterligare ett – Smajlisgenerationen. Idag ses smajlisar ;) som något för de elektroniska medierna och ofta för de mer oseriösa sammanhangen. Men hur blir det i framtiden? Jag börjar snart känna att jag inte kan klara mig utan dem. De ger helt klart en extra dimension till en text.

Jag och Sara satt igår och skrev en text när vi båda vid samma tidpunkt skrek ut SMAJL :) och sen började vi skratta högt (eller ni vet, precis det där som : ) försöker förklara). Att använda sig av smajlisar har blivit så integrerat i vårt skrivspråk att vi båda “vet” när en text kräver en smajlgubbe.

Idag anses dock smajlisarna som lite orena, att de inte passar i seriösa texter eller i seriösa mejl, eller för seriösa personer. Kommer det att vara likadant i framtiden? På samma sätt som att många fortfarande värjer sig från att skriva dom (istället för de/dem) eftersom det ger ett oprofessionellt intryck fast det språkligt är korrekt.

Jag skickade tidigare i höst ett mejl till en professor jag tidigare inte talat med, han besvarade mitt mitt mejl med en smajlgubbe, vilket gjorde mig mycket glad och trygg. Han framstod helt enkelt som en vanlig människa på det sättet. Men det är kanske just det många är rädda för, att framstå som vanliga människor? (Vart har respekten för auktoritet tagit vägen???)

Jag är ju mitt inne i ett bokskrivande och min fråga är: Kan jag och bör jag använda mig av smajlisar? Vad är viktigast, att verka personlig eller att verka proffesionell?

Love ya xoxox ;)

No related posts.