Idag hade jag och den akademiska världen en liten fight. Nu är jag trött, nu orkar jag inte med det här längre! Jag har ingen lust att vara formell och vetenskaplig, jag vill bara göra, göra intressanta saker.

Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men jag håller på att göra mitt x-jobb i innovationsteknik ..eller om det nu är en c-uppsats, ingen verkar riktigt veta (!). Jag och två tjejer till håller som bäst på att samla in material till en bok vi vill ge ut, en bok som ska handla om hur man kan förverkliga idéer.

Det som irriterar mig idag är allt det akademiska, det formella, syfte, problemforumlering, metod osv. Det enda jag vill göra är att skriva och ge ut en bok. Hur svårt kan det vara? Känns som att allt blir dubbelt jobb nu när vi hela tiden måste anpassa oss till att följa alla regler. Hade vi gjort boken på “fritiden” hade vi nog snart varit klara…. :) Jag vill ha mål och mening med allt jag gör, vill inte slösa tid på massa annat mindre viktig.

Nä, idag var nog droppen. Vad finns det för mening med fina titlar och akademisk perfektionism? Vad ger det mig? Är det det jag är ute efter? Och framför allt vad ger det min plånbok? Tänker jag kortsiktigt? Ja, kanske… men vad väger mest för mig: arbetslivserfarenhet eller en magistertitel?

Jag funderar allvarligt på att droppa min kommande D-uppsats (VT09) och istället köra mitt företag hard core. Min kandidat är klar till jul, räcker inte det? Tanken just nu är att om jag kastar mig ut, fritt fall, och chansar på att jag kommer att överleva på mitt eget företag, så kommer jag nog klara mig. Jag måste ju? Annars blir det ingen mat på bordet…(Jag är dock van att leva på studentnivå, dvs under fattigdomsgränsen, så så länge jag får ihop 7000 efter skatt i lön klarar jag mig, det kan väl inte vara så svårt? :)