Som ni säkert vet så jobbar jag på Abilia, lika bra att säga det på en gång ;)

Den nya hemsidan blev precis klar och där har vi fört in en ny flik, web-tv. Jag är lite nöjd och stolt och skulle vilja att ni gick in och kikade lite den. Kom gärna tillbaka hit sen och berätta vad ni tycker! Vi har även fått lite snurr på vår facebook-grupp som ni också gärna får kolla in. Om ni känner någon som jobbar med hjälpmedel eller nån som har någon funktionsnedsättning får ni gärna tipsa vidare.

Det här var allt just nu, men under hösten kommer Abilia att bli allt mer sociala så håll utkik efter mer!

No related posts.

Inofficiellt har jag lagt ner min blogg. Why oh why? Det är jobbet och det är facebook/twitter.

De flesta idéerna jag får till blogginlägg handlar om vad jag för tillfället sysselsätter hjärnan med. När nu dagarna sedan mer än 1,5 år mestadels spenderas på jobbet så kommer de flesta idéerna där. Men jag känner mig inte helt fri att skriva om alla tankar från kontoret. Dessutom är jag så trött på allting när jag kommer hem att jag inte orkar eller har lust att skriva något djupt.

För djupt måste det nämligen vara. Jaa eller kanske inte djupt, bara väldigt tänkvärt och gärna nyskapande. När bloggarna slog igenom så behövde man inte vara så genomtänkt, då räckte det att skriva ett inlägg som länkade till en nyhetsartikel, en annan blogg eller lägga upp en bild. Idag har facebook och twitter tagit över den funktionen. Och det är bra, för de är mycket bättre lämpade för sånt. Bloggen är däremot bäst på att förmedla genomtänkta resonemang, att tillföra och skapa ny information. Därför kommer de att finnas kvar länge än, bara med lite mer kvalitet?

Men gu va jag saknar min blogg! Önskar jag hade tid och lust att sitta och skriva tänkvärda saker hela dagarna! Därför kan jag aldrig officiellt lägga ner bloggen, kanske vaknar skaparlusten en dag??

Jag sitter alltså här mitt i natten och det enda jag kan tänka på är att jag saknar min blogg.

No related posts.

Idag fick jag för första gången se en iPhone Mini! För du vet väl vad en iPhone Mini är? ; )

En jobbarkompis till mig kom precis hem från Bangkok. Där hade hon inhandlat denna lilla fungerande telefon. Hur kommer det sig att det finns fejk iPhones Mini i Thailand, men inte på riktigt? Tjaa, vår teori är att med all hysteri inför släppet av Apples senaste produkt, iPad, så gissade många att det skulle bli en minivariant av en iPhone. För att snabbt kunna vara ute på marknaden med plagiat var det någon som initierade tillverkning av en iPhone Mini. Oturligt nog blev det motsatsen istället…

I just det här fallet blir det lite komiskt men de kunde lika gärna ha gissat rätt och då skulle de haft ett guldläge. Nu gissade de istället fel och jag kan tycka att det är lite rätt åt dem.

Antar att det finns många lärdomar att dra av den här historien. Antingen kan man tänka att det är viktigt att våga chansa, ibland lyckas man, ibland lyckas man inte men man kanske kan sälja sin produkt ändå. Eller så kan man höja ett varnande finger och fokusera på vikten av att göra god research innan man sätter igång ett riskfyllt projekt. Vad drar ni för lärdomar?

En iPhone Mini jämte en Nokia E71.

Related posts:

1. Om alla i sverige fick en iPhone
2. Will it blend

Fick igår en inbjudan att testa Flattr. Jag är inte mer än människa och står det att jag är en av 200 som får testa så är det klart jag blir smickrad och sätter igång och testar!

Flattr går ut på att kunna ge pengar till kreatörer på internet. Kolla in deras sida så förstår du bättre.

Jag har lagt upp min film från i somras, fick en kod att klistra in så det är egentligen därför jag skriver det här inlägget! För att kunna testa koden…

Okej, inser nu att jag gjort fel, denna lilla knapp ska jag alltså klistra in bredvid min film istället!

Gå till mitt blogginlägg som jag vill att ni ska ge mig pengar för!

Related posts:

1. 1987 års framtid är idag.
2. 10% av skatten till Fritt Val
3. Vad innovationsstudenter jobbar med idag!

Jag gillar twitter. Och jag gillar speciellt att följa företag, tycker det är kul för det känns som om man kommer närmare varandra.. Låter lite nördigt? Hur som helst, har börjat följa min favoritaffär @DagLivs.

Jag antar att folk i alla tider har frågat personalen i mataffären om de inte kan ta in en speciell vara. Men själv har jag aldrig varit sån, med twitter däremot blir det så mycket lättare. På lördag har jag planerat att ha fest, ska ha ryskt tema och till mina Blini så behöver jag Smetana. En sekund tar det mig att skicka iväg en fråga till Dagivs. -Har ni Smetana i affären? Svaret blir nej men vi lägger en beställning idag!

Så långt så väl! Jag blev superglad och tackade glatt. Några dagar senare kom meddelandet att Smetanan kommit till butiken, jag blir återigen glad och hälsar att jag ska snabba mig dit så ingen annan hinner köpa upp allt.

Men sen kommer problemet. När jag sen går in i butiken får jag känslan av att vara förföljd. Tänk om dom sitter och väntar för att se vem som kommer för att hämta upp Smetanan? Tänk om dom beställde in den bara för att lura dit mig? Jag stressar på lite, står en man ur personalen och plockar med varor… -*gulp* jag blir stressad, måste hitta Smetanan fort. Ser den inte någonstans… vågar inte fråga, då vet han ju att det är jag! Lugnar mig med att dom inte vet vem jag är, är ju mängder med kunder i butiken, kan vara vem som helst, men sen slår det mig, jag har ju bild på min twitter! Klart de kan känna igen mig!

Hur anonym är man egentligen? Genom twitter hittar man mig, min blogg, mitt namn, mitt jobb och efter lite googling hittar man hela mitt liv! Är det bara att vänja sig? Hur anonym bör man vara?

Related posts:

1. Twitter påverkar bloggandet
2. Twitter för nybörjare

Vad har hänt med underskrifterna på brev? När förlorade de i betydelse?

Jag gissar (är för ung för att veta) att det en gång i tiden varit viktigt med en personlig underskrift på ett brev. Jag gissar vidare att den betydelsen började försvinna i och med kopiatorer (heter det så?). När man kan kopiera en underskrift så blir den ju inte längre personlig. Alla har vi väl fått ett reklambrev med en fin färgunderskrift av nån VD nånstans. Hur löjligt är inte det? Man vet att den är kopierad och därför känns den inte inte längre viktig.

Så, varför envisar äldre människor fortfarande med att kopiera eller scanna in underskrifter? Varför är det viktigt? Vad symboliserar den där underskriften?

Och inte nog med det, om man tänker på underskrifter ur säkerhetssynpunkt, hur säkra är de då? Kanske därför vi använder allt mer koder när vi handlar på kort? För mig känns det nog säkrare att skriva under digitalt med en kod istället för med nått slags bläckklotter som jag inte ens själv kan läsa…

No related posts.

Här är ett tänkvärt videoklipp om hur man kan tänka kring marknadsföring idag. Det är Ji Lee och honom kan ni hitta mer om här.

Related posts:

1. Några länkar till…

Nu har jag förstått! Jag har under en längre period hört att “ungdomarna” inte mejlar så mycket. För det första har de här uttrycken irriterat mig, vadå ungdomar? Jag tillhör väl den gruppen?? Och jag mejlar massor alltså kan det inte stämma. För det andra, varför i hela världen mejlar inte ungdomar??

Men nu har jag förstått det! Under de sista månaderna har jag upptäckt att jag kollar min mejl allt mer sällan, kommer så lite viktig information den vägen att det knappt finns anledning att kolla den ens varje dag.

Så, vad är det som har hänt?

Tjaa, kommunikation har hänt. Istället för att använda mejlen som substitut för brev där man förr (har jag hört) skickade brev till brevvänner och skrev om vad som händer i sitt liv så finns nu andra, bättre, sätt att kommunicera på. Eftersom det går så snabbt att få svar är det ofta mer effektivt att pytsa ut information i små mängder. En liten snabb fråga på FB, ett snabbt DM på Twitter, en kort konversation på skype/msn, en kort kommentar till till en bild, ett sms, småchattande på FB eler Gmail…osv

Idag finns inte direkt nån anledning att skicka privata mejl, andra sätt att kommunicera är både effektivare och roligare. Eller hur, känns inte “Hej, hur mår du”-mejl lite dött? Då känns “Hej, jag mår toppen”-Facebook statusuppdatering bättre.

Med en mer kontinuerlig, daglig, kontakt med omgivningen minskar behovet av mejl.

Det här gäller den privata kommunikationen, på jobbet dräller mejlen in i en allt snabbare takt. Men så småningom är jag helt säker på att vi kommer använda oss av mer effektiva kommunikationssätt även där..

Related posts:

1. Areyouwithme.at blir världskänt under 2010

Fredrik Svensson (Rektorsakademien) är en av mina gamla favoriter som tänker nytt om skolan!

Nu säpper han en bok TÄNK OM. Till det har han gjort en film på YouTube. Så härligt att se hur enkelt det kan vara att med lite musik och text hypa upp något. Bra gjort! Ser fram emot att läsa boken och hoppas att den kan nå ut till politiker och allmänhet.

Ps. Jag ska på boklanseringen, ses vi där?

Related posts:

1. Recension: Vad du än tänker, tänk tvärtom
2. Fredrik Härén

Riktigt intressant idé.

Gillar kommentaren “and you can scroll the page..”

No related posts.