Ibland önskar man att det vore första april, vissa saker är nämligen så idiotiska att de endast borde få existera som just ett aprilskämt.

Det här är kanske ett i-landsproblem men jag blir ändå upprörd:
PC för alla skriver idag: Nya hårdare regler: Internetcaféer kan få åldersgränser

“2 000 kronor per dator, eller max 16 500 kronor kommer det kosta internetcaféerna att ansöka om tillstånd i två år. Lagen som ska följas är automatspelslagen, samma lag som gäller för spelmaskiner på exempelvis krogar. Vilka kriterier som internetcaféerna måste uppfylla för att få tillstånd är inte klart än.”

“Bland annat ska Lotteriinspektionen ta ställning till om det behövs åldersgräns och reglerade öppettider. När det gäller spelautomater bestämmer Lotteriinspektionen var i lokalerna de ska vara placerade, så vuxna kan ha uppsikt över dem.”

Vilket pucko var det som kom på att datorn är en spelmaskin och därför drog in Lotteriinspektionen? Jag skulle gärna vilja träffa den paragrafryttaren.

Tur att det fortfarande är okej att spela hemma på sin dator i alla fall. Jag menar de kan ju inte åka runt och kolla om man har en dator hemma… eller be datorförsäljarna registrera alla som köper en dator…eller använda speciella pejlinginstrument för att kolla vilka som spelar spel… skicka brev “hej, det här är från lotteriinspektionen du har inte anmält dataspelsinnehav, vi vet att du har spel på din dator, vem har inte det? Och vi kommer att förfölja dig tills du betalar, brev, telefon, besök -you name it” ..nej det vore ju slöseri med resurser, tid och pengar samt intigritetskränkande och rent av löjligt.

Det är många lagar som råkar i knas med våra datorer. En dator är nämligen inte bara en dator den är även en radio, en tv, en spelmaskin, tidningar, affärer, högskolor och mycket mer. Den är helt enkelt väldigt svår att placera i ett gammalt 1900-tals-fack. Att den ska följa lagar tillhörande spelmaskiner, stim, upphovsrätt och liknande tål att tänkas på.

Annie Wegelius är en tuff person, jag har alltid tyckt om henne. Borde egentligen ha skrivit ett inlägg om bara henne.

Men ingen person är helt utan brister. Nu har även hon klantat till det.

Hans Mosesson, som är mannen som spelar Stig i Ica-reklamerna har blivit nekad att delta i underhållningsprogrammet På Spåret.

Min första tanke när jag läste det, var att Ica är elaka som inte låter “Stig” göra vad han vill. Han är väl inte gift med rollen som sveriges största fejk-butikschef?

Det visade sig dock att det inte låg till på det viset. Di skriver idag att det istället var det SVT och Annie Wegelius, programdirektör, som förbjuder “Stig” att delta. Varför? För att då får Ica reklam i public service och det är ju inte rätt.

Men detta är ju horribelt! På så sätt borde man lika gärna kunna neka en mängd andra kända personer att vara med i ett underhållningsprogram på SVT, tex. Icas riktiga VD. Eftersom de då skulle kunna väcka positiva tankar i oss tittares små hjärnor.

Samtidigt måste tilläggas att Ica lyckats ganska bra med sin reklamserie om nu en av deras huvudskådespelare förknippas så mycket med Ica att han inte längre är sig själv, han är Stig.

Eftersom jag själv inte vill bidra till reklam lägger jag inte upp en bild på vare sig Ica eller Stig. Däremot blir det en bild på SVT. (Är all reklam bra reklam?)

Hoppas hon inte tar alltför illa upp. Hon är en tuff person och man kan inte alltid ta rätt beslut. Och som någon klok människa har sagt, det är okej att misslyckas. Även om det retar upp en och annan.

Gör om, gör rätt.

Som företagare är internet inte bara av godo, när de vanliga människorna får makten så kan onda rykten bli svårstoppade, tendensen att sprida negativa saker om ett företag är mycket starkare än att sprida positiva och med internets hjälp är det ännu lättare att föra vidare information.

Företag kan bemöta kritik på olika sätt, ett mindre bra sätt är att skapa ännu mer uppmärksamhet genom plumpa uttalanden och att gå emot bloggare. En Account Executive på företaget Hill & Knowlton gjorde nyligen det. Som ni alla säkert redan har hört är bananföretaget Chiquita ute i blåsväder. Dessutom sparkade de nyligen två arbetare för att de brutit mot säkerhetsföreskrifterna och varit ute på plantagen när de sprutade gift och blivit sjuka. Arbetarna och Chiquita’s åsikter om vad som har hänt är såklart helt olika. Det intressanta här är att många bloggare har engagerat sig i fallet och samtliga har fått ett brev från ovan nämnda person om att de borde kolla upp fakta bättre. Kanske en god idé men vad gör man om företaget faktiskt har gjort hemskheter? Då går det inte att stoppa för bloggarna letar då bara upp säkrare källor och hänvisar till vilket ger en ännu starkare bild till varför man inte ska välja det företaget.

Vill ni veta mer om vad som har hänt i det aktuella fallet om bananer så ska ni definitivt läsa Syrrans blogg. Riktigt intressant.

Bästa sättet att skydda sig mot sådana här problem är helt enkelt att kasta ut liken i garderoben. Även om det som bloggarna säger är fel så gäller det gamla talesättet ingen rök utan eld. Det finns alltså idé att göra överdrivet bra saker så att man redan har ett gott rykte på så sätt blir man mindre mottaglig för liknande “angrepp”. Men har man orent mjöl i påsen så går informationen inte att stoppa hur många bloggare man än kontaktar. Och justja, om man nu väljer att kontakta bloggarna så ökar man bara uppmärksamheten på problemet. Knepet att tiga ihjäl rykten är nog allra effektivast, för ju fler gånger ett rykte upprepas desto “sannare” blir det. (Det är därför även jag tar upp Chiquitas lilla problem)

Jag placerar härmed Chiquita på min lilla Svarta Lista.

För övrigt vill jag uppmuntra er att köpa Fair Trade och ekologiskt odlade bananer. De brukar förutom, bättre behandlade bananplockarna, även hålla längre och smaka bättre. Kanske lite mindre och lite mer “oregelbunda”, följer inte EU-standard men jag lovar de går att äta ändå.
Hörde en gullig historia om ett barn som skrek till sin mamma i affären “det finns bara giftbananer att köpa mamma”. De andra bananerna var slut, så tänk på det, köp bra bananer eller giftbananer.