Ett ovanligt och intressant initiativ skriver Dagen (sv. kristna dagstidning) om idag. Det är Omar Mustafa som skriver ett debattinlägg om att muslimer och kristna borde samarbeta mer. Tja varför inte, de har sjukt mycket mer gemensamt, i Sverige idag, än de tror. Fastnade för ett citat “- För det är när man gör saker tillsammans som barriärer bryts.” Det tycker jag han har helt rätt i. Nu saknas bara att judarna bjuds in i samarbetet så är det en helig treenighet på gång. Och sen såklart att idén tillämpas, vilken jag gissar kommer att möta en hel del motstånd….tyvärr.

—-
Dessutom finns en kort notis om att Cyperns ortodoxa präster ska be om regn. Något som frustrerar mig med religion är att det inte är falsifierbart. Inom vetenskapen måste en hypotes vara falsifierbar, det betyder att man på förhand bestämmer vad som ska hända vid ett visst utfall. Om det går som man vill är det sant om det blir tvärtom får man acceptera att det är falskt. Det går som sagt inte att göra med religion. Får man som man vill, ett bönesvar, så är det sant. Men får man inte som man vill, alltså inget bönesvar (tex. inget regn på cypern) så behöver inte hela religionen skrotas, för gud hade helt enkelt andra planer, no biggie. Så jag ska hålla koll om det blir regn på Cypern, fast som sagt det spelar ju egentligen ingen roll för det varken bevisar eller motbevisar ingenting. Frustrerande.

Ps. Vad har punkt nummer två med innovation att göra? ehh typ inget utan jag försöker bara tillämpa mina nyvunna kunskaper i vetenskapsteori.

PPS. Känns inte riktigt PK att skriva om religion men det är ju det som är så skönt med internet, det är lite friare och jag hoppas att kommande generationer vågar diskutera allt, vår generation är i alla fall ett steg på vägen.

Där vissa ser hot ser andra möjligheter!

Läs följande, hämtat från en artikel i DN.

Anställda uppmuntras att nätverka på Facebook - på arbetstid
Många ser sociala nätverkssajten Facebook som ett hot mot företagens lönsamhet. Internationella mjukvaruföretaget Serena Software går på tvärs och har infört Facebook Friday för att öka nätverkandet.
- Vi uppmuntrar våra anställda att ägna en timme åt Facebook varje fredag. Vi ser det här som ett bra sätt att bygga upp relationer både i det privata och det professionella livet, säger Tommy Ingo, vd för Serena Software i Norden och Baltikum till DN.se

Inger Enkvist skriver idag på svd, under Brännpunkt, Bryt med flummigheten. Debatten har gått het bland kommentarerna och svd har skrivit en sammanfattning och kommit fram till att de flesta håller med Inger i att flummigheten ska bort från skolan. Det gör dock inte jag!

Jag kommer nu att citera Inger och motivera varför jag inte håller med henne.

“Ett tidigt tecken på ett samhälles förfall är bristande respekt för lärare, skriver professor Inger Enkvist.”

Det här beror på vad man lägger in i ordet respekt. Vad är bristande respekt? Att skriva ett sms under en tråkig lektion? Att säga emot läraren? Att väga på stolen? Att komma försent? Att skrika åt läraren? Att slå läraren? Jag tror inte att elever som vägrar att sluta väga på stolen är ett tecken på samhällets förfall. Jag tror att det i vissa falla kan vara precis tvärt om att en allför hög respekt för lärare kan leda till farliga konsekvenser som blind lydnad a la Tyskland under ett visst krig.

“Många oroas idag över normlös­heten hos unga. Flera europeiska länder har infört undervisning i ”värden”, ibland som ett speciellt ämne med titeln medborgar­kunskap.”

Jag skulle vilja se lite studier som visar att normlösheten är högre bland unga idag än för, låt säga, 50 år sedan. Jag tror inte klimatet är råare idag än det var förr. Tankarna för mig till boken och filmen Onskan av Jan Guillou. Vad är egentligen medborgarkunskap?

“Det viktigaste skolåret är det första. Läraren lär inte bara ut bokstäver och siffror utan också hur man beter sig som elev. En elev kommer i tid, sitter på sin plats, är tyst när andra talar, stör inte de andra, det vill säga visar hänsyn.”

För mig låter det här bara som början på avkreativisering och instutionaliserande. För mig är det inte att sätta likhetstecken med att visa hänsyn.

“Sedan slutet av sextiotalet förekommer en starkt antiauktoritär strömning i skolan, som hävdar att föräldrar och lärare utövar förtryck när de leder ungas utveckling.”

Tyvärr tycker jag att vi inte kommit tillräckligt långt i det här, alltså den “antiautoritära strömmningen”. Däremot har jag har svårt att tro att någon tycker att föräldrar och lärare utövar förtryck när de leder ungas utveckling.
Det är viktigt för elever att inse att lärarna inte kan allt och inte vet allt bäst. Om en elev har en bra idé så ska den vara lika mycket värd som om läraren själv kommit på den.

“Den nya pedagogiken vill sätta ”eleven i centrum”. Tidigare var tanken att elevens skoltid var en förberedelse för vuxenlivet.”

Och då kan vi inte sätta eleverna i centrum? Är det här två motpoler? Det tycker inte jag.

“Eleven uppmanas att själv ”söka information”.

Vi har återinfört självstudier och gjort våra elever till autodidakter fast de flesta vuxna vet att det går snabbare och bättre att lära sig av en kunnig person.”

OMG! Det är klart vi vet att elever lär sig snabbare att rapa upp texter om vi matar dem med det. Men vårat mål måste ändå vara att lära barnen att lära sig själva! Det kommer inte alltid att finnas en lärare med färdig information och rätt svar. Vi måste lära oss att bilda egen kunskap och det gör vi inte genom att servera allt på ett silverfat!

“Det borde inte förvåna någon att mobbning är ett allvarligt problem.”

Här håller jag med, mobbning är ett allvarligt problem.

“I skolan ser unga varje dag hur regler åsidosätts. Med andra ord lär skolan att samhället är svagt, att unga kan sätta regler ur spel och att skyldigheter egentligen inte finns.”

Jag håller med.
Jag tycker att Sveriges lag ska gälla även i skolan, mobbning och misshandel ska inte få pågå utan att något görs.

Själv tror jag inte att mobbning är det stora problemet i skolan, jag tror att det är en symptom på något annat. Kanske har elever för dålig respekt för varandra men jag tror inte att bästa sättet att skaffa respekt är genom auktoritet.
Jag tror det är viktigt med “eleven i centrum”, att se varje person. Att göra allt för att klimatet i klasserna är bra. På det sättet kan eleverna respektera läraren för att de gör något bra inte för att de är lärare. Respekt är något man måste förtjäna inget man kan köpa sig till.
Jag förespråkar inte på något sätt laglöshet i skolan men jag tycker att elever ska få vara sig själva. Hur farligt är det egentligen att elever tuggar tuggummin, har keps, häng, skriver sms på lektioner osv. Har man en god miljö där alla får komma till tals och ingen är hatad så är man på rätt väg.

Nej jag har aldrig jobbat med skolbarn och kanske har jag inte helt rätt men jag har åtminstone genomlidit en nioårig grundskola och jag vet en hel del som behöver förbättras och jag tror inte att strängare regler hjälper.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att Sverige har en av de bästa skolorna i världen så det finns ingen anledning att gripas av panik. Eller kanske om vi återgår till ett mer auktoritärt system men en allvetande lärare och där upprapande av fakta är det viktigaste.

Läs gärna några av mina tidigare inlägg om skola:
Sverige är inte som alla andra
Teo Härén
A vision of students today
Smart professor

Ah, det finns hopp! Här är ett exempel på en mycket smart professor. Hon låter nämligen sina studenter skriva sina arbeten som artiklar som de sedan ska publicera på Wikipedia. Genialiskt, det är så lärande ska gå till. Följderna av detta blir att eleverna anstränger sig mer eftersom deras arbete kommer att läsas av många fler än en mossig* professor.
“Förhoppningsvis bidrar även studenternas alster till att höja Wikipedias kvalitet när det handlar om miljöhistoria som är Martha Grooms ämne.” Ny Teknik

*mossig, exempel på ett b-skämt/torrt skämt/ordvits som gammelmedia ofta använder.

Det här är horribelt, varför protesterar inte folk? Tänk om vi var tvungna att handla allting med betalkort så att alla företag har koll på vad vi köper. En sån värld vill jag inte leva i.

“Nu har Apple och AT&T tröttnat, och för att få bättre koll på folket som köper den eftertraktade mobilen krävs nu alltså betalkort. Maxgränsen på två Iphones per person återinförs också. Allt för att begränsa vidareförsäljningen av hackade mobiler.” Ny Teknik

Kanske är det en affärsidé att ta fram ett anonymt betalkort? För mig är anonymitet viktigt, och nej, jag har inget att dölja men jag vill inte att företag/personer som vill mig illa ska kunna komma åt information om mig.

Tyvärr blir det ingen Iphone för mig.

Hur ofta funderar ni över hur arbetsplatsens miljö formar kreativiteten och nytänkandet i företaget? Många tänker kanske spontant på färg och form och att det ska vara trevligt. Det är viktigt men i det här inlägget tänker jag fokusera på möblering och arkitektur.

För länge sedan hade alla sina egna kontor, på 50-talet kom sedan de öppna kontorslandskapen och nu är det hög tid för de flexibla, öppna och sociala miljöerna.
Vill man ha ett företag som är innovativt och flexibelt så måste man skapa möjligheter för de anställda att också vara det. Idag kan många känna sig ensamma när de sitter framför datorn med emejl och telefon. Det är dumt för det är ofta genom fysiska möten vi kommer på nya saker. Därför bör vi öka möten.

Steg 1 är att öka möjligheten att mötas informellt. Tex öppna landskap som gör att vi kan se varandra, stanna och prata. Fikatider, kaffeautomater, öppna kök och avslappningshörna (tänk raster och skolgårdar fast på vuxet sätt). Är man ett stort företag med många avdelningar är det viktigt att det finns utrymme för de olika avdelningarna att träffas.

Steg 2. Flexibilitet. Vill en medarbetare flytta ska det gå att göras snabbt och enkelt. Möbler på hjul kan vara en god idé. Själv gillar jag att jobba i små skrivbordsöar med folk, gärna tillsammans med andra som håller på med helt andra uppgifter.
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg är det viktigt att vi kan vara ensamma när vi arbetar med svårare uppgifter därför bör det finnas rum som påminner om bibliotek. Studenter går ofta instinktivt till biblioteken när de behöver lugn och ro att sätta sig in i vissa saker.
Idag har vi ofta många möten, därför bör det finnas många konferensrum i olika storlekar, det ska alltid finnas minst ett ledigt att tillgå. Själv älskar jag whiteboardväggar så att man hela tiden kan rita upp hur man tänker.

Tror jag från början hade ett steg 3 men det försvann när jag grottade ner mig i steg 2. Inspiration till det här inlägget har jag fått från en artikel i BusinnessWeek Enabeling Innovation through office design,

Arbetsmiljö på 2000-talet? ;)

Google hits Vanity Ring

Jag upplever att det blir allt viktigare att ha ett unikt namn idag. Att det är viktigt att skapa sitt eget varumärke om man vill lyckas. (hur gick vi från att vara en i mängden till att bli ett litet företag?)

De flesta av oss har någon gång sökt information om en annan människa på internet. Många har nog även upplevt hur frustrerande det kan vara att inte hitta rätt person vare sig det handlar om ett ragg, en kändis eller en blivande anställd/uppdragsgivare/kund.
Men det är klart allt har både en fram och en baksida. Det måste vara skönt att kunna gömma sig bakom ett vanligt namn, då behöver man inte alls vara lika försiktig med personliga saker. Värre är det för oss som det bara finns en utav, men samtidigt får vi också otroligt mycket mer chans att visa vilka vi är. En helt annan marknadsföringspotential.

Och nu kommer jag till min egentliga poäng. I framtiden kan det bli så att status kan komma att mätas i hur många träffar du får på en sökmotor. Då är det såklart bra att ha ett vanligt namn men samtidigt så blir det ännu bättre för de personerna som har ett unikt namn och som får många träffar. Relevanta träffar är värda mer.
Det här inget jag har kommit på utan jag läste en kort liten artikel om detta på DN igår. Det handlar om en man som uppfunnit en ring som visar antalet träffar ditt namn har på Google. Han hoppas att detta ska bli en ny statussymbol. Ju kändare desto bättre och visa gärna upp det i en guldring på fingret!
Själv kan jag tänka att det kan bli lite svårt att trotsa jantelagen i Sverige men vem vet, det kanske blir en hit.

Hur många relevanta träffar får du på ditt namn?

[UPPDATERING: Följande text stämmer inte. Det var jag som slarvat, klart han har en hemsida, kolla in den här.]
Ps. Jag kan tycka att det är lite konstigt att uppfinnaren Markus Kison inte har en egen hemsida där man kan läsa mer om honom och hans ring. Alla träffar på hans namn leder till sidor där andra har skrivit om honom. på något sätt upplever jag det lite motsägelsefullt. Ds

PPs. Mina barn kommer att ha unika namn. Ds

SVD skriver idag om ett krig som utbrutit mellan svenska och turkiska hackare.
För det första vill jag säga att jag tycker att det är otroligt tråkigt och destruktivt. Samtidigt är det åtminstone bättre än att de dödar varandra och oskyldiga som man gör i “riktiga” krig. Även om det här kan få nog så allvarliga följder.

För det andra kommer det här inte på något sätt som en chock. Jag kan nästan tycka att det är konstigt att inte något större har hänt. I vår digitala tidsålder är vi otroligt sårbara. Vad skulle hända om någon på något sätt slog ut internet, låt säga bara för en endaste dag, för hela Sverige? Jag tror att det skulle bli mer eller mindre kaos.

Det här tycker jag är en bra varningsklocka för Sverige. Jag vet inte hur väl vårt digitala försvar är men jag hoppas att det är högklassigt. Tyvärr misstänker jag att det inte är på det viset, så ta lärdom och se till att bygga ett bra försvar för en dag kommer den riktigt stora attacken.

Att mångfald är viktigt för kreativitet hoppas jag har framgått i den här bloggen. Om inte så nämner jag det igen, mångfald är viktigt för kreativiteten.

Idag har E24 skrivit en artikel som menar samma sak men kanske med en liten annan vinkling (Tjäna pengar). Ordet kreativitet nämns aldrig men istället talas det om att det är viktigt med mångfald, då får man personer som är experter på annat än vad huvuddelen av arbetsstyrkan är bra på.

“Han pekar på vikten av att ha personal som är representativ för samhället, när det gäller produktutvecklingen.”

Precis för där somliga inte ens ser ett problem ser någon annan redan en lösning (eller en möjlighet).

“–Vi hade en chef på en restaurang i Rosengård i Malmö som ringde och tipsade om att vi skulle sälja många fler fiskburgare under ramadan om vi hade en speciell fiskmeny. Vi provade och jag tror aldrig att vi har sålt så många fiskburgare, säger Raymond Mankowitz.”

Det är viktigt att spegla samhället man lever i, då kan man möta kunderna på bästa sätt och dessutom blir man mer kreativ och kan erbjuda smartare lösningar.

Allt är dock inte en dans på rosor, ibland leder blandade miljöer till diskriminering och utanförskap. Får man problem kan man använda sig av jigsawtekniken.
Den går ut på att man skapar en grupp där alla på något sätt är beroende av varandra och att för att lyckas måste man samarbeta och sätta sig in i den andres situation. Det får alltså inte bli en tävling om vem som klarar sin del bäst utan alla måste klara sin del för att hela gruppen ska lyckas och då krävs det att man hjälper varandra. Får varje person en viktig uppgift så blir varje person viktig. Mer info om Jigsaw finns här.

Visst går innovation och kreativitet ihop med psykologi. Eftersom jag själv läser just den kombinationen är det extra roligt att läsa om Farida Rasulzada som har gjort sin doktorsavhandling inom psykolog, hon har studerat sambandet mellan kreativitet och hälsa på arbetsplatser.

Här är lite av vad hon kommit fram till:

“Att skapa en kreativ miljö ger stora vinster. Först och främst gör innovationskraft att affärerna växer. Men det innebär också att medarbetarna mår bättre.”

“– Kontrollsyndromet dödar kreativiteten. Företagen vill ha kreativa anställda men deras behov av att kontrollera är starkare. De anställda får inte uppfinna hjulet på nytt utan måste använda metoder som redan finns.”

“– Företagen tänker ibland för kortsiktigt och de glömmer att kreativitet kan bli lönsam i längden. I stället bör de sända ut det motsatta budskapet att den som tar risker inte kommer att bestraffas om han eller hon misslyckas.”

Ovanstående citat från IDG

E24 har också tagit upp avhandlingen, här följer några citat:

“Farida Rasulzada brinner för organisationspsykologi. I sin forskning har hon ofta stött på arbetsplatser där man förlitar sig på att två–tre personer ska stå för kreativiteten, medan de andra har hämmats”

“–?För den som till exempel arbetar på löpande bandet, är det viktigt att känna att han eller hon kan bidra till företagets utveckling och inte bara är anställd för att montera skruvar. Man ska kunna komma med nya idéer utan att bli nertrampad. ”

“Kvinnorna i studien upplevde klimatet som mindre kreativt än männen och var oftare stressade. Farida Rasulzada förklarar det med att många kvinnor har en dubbel arbetsbörda.”

Artiklarna är inte speciellt långa och jag råder den som är intresserad av kreativitet att läsa dem. Det finns även tips på hur man skapar ett mer kreativt klimat. Ett av tipsen påminner om samma tankesätt som radikal och inkrementell innovation som jag har tagit upp tidigare.
“Se upp för ”falsk” kreativitet. Två bra former är radikal kreativitet, som syftar till att göra nya saker, och adaptiv kreativitet, som går ut på att göra det man gör bättre. En sämre form är ”konservativ kreativitet” som i själva verket går ut på att göra samma saker som tidigare.”

Ibland önskar man att det vore första april, vissa saker är nämligen så idiotiska att de endast borde få existera som just ett aprilskämt.

Det här är kanske ett i-landsproblem men jag blir ändå upprörd:
PC för alla skriver idag: Nya hårdare regler: Internetcaféer kan få åldersgränser

“2 000 kronor per dator, eller max 16 500 kronor kommer det kosta internetcaféerna att ansöka om tillstånd i två år. Lagen som ska följas är automatspelslagen, samma lag som gäller för spelmaskiner på exempelvis krogar. Vilka kriterier som internetcaféerna måste uppfylla för att få tillstånd är inte klart än.”

“Bland annat ska Lotteriinspektionen ta ställning till om det behövs åldersgräns och reglerade öppettider. När det gäller spelautomater bestämmer Lotteriinspektionen var i lokalerna de ska vara placerade, så vuxna kan ha uppsikt över dem.”

Vilket pucko var det som kom på att datorn är en spelmaskin och därför drog in Lotteriinspektionen? Jag skulle gärna vilja träffa den paragrafryttaren.

Tur att det fortfarande är okej att spela hemma på sin dator i alla fall. Jag menar de kan ju inte åka runt och kolla om man har en dator hemma… eller be datorförsäljarna registrera alla som köper en dator…eller använda speciella pejlinginstrument för att kolla vilka som spelar spel… skicka brev “hej, det här är från lotteriinspektionen du har inte anmält dataspelsinnehav, vi vet att du har spel på din dator, vem har inte det? Och vi kommer att förfölja dig tills du betalar, brev, telefon, besök -you name it” ..nej det vore ju slöseri med resurser, tid och pengar samt intigritetskränkande och rent av löjligt.

Det är många lagar som råkar i knas med våra datorer. En dator är nämligen inte bara en dator den är även en radio, en tv, en spelmaskin, tidningar, affärer, högskolor och mycket mer. Den är helt enkelt väldigt svår att placera i ett gammalt 1900-tals-fack. Att den ska följa lagar tillhörande spelmaskiner, stim, upphovsrätt och liknande tål att tänkas på.

30 miljoner till svenskt superglas.
Saied skapade glaset genom ett misslyckat experiment, han startade sedan företaget Diamorph tillsammans med Ashkan.
Nu är det även så att de råkar ha flera företag ihop, varav ett heter Prozeo. Och det är där jag kommer in i bilden. Psykologi i all ära men det kommer man inte långt på ; ) så jag håller även på med en extrakurs, IdPeo, det är en projektarbeteskurs med studenter från fyra olika program. Riktigt god idé och jag hoppas verkligen att det kommer att falla väl ut. Vi är första kullen. Tanken är att vi ska jobba med skarpa projekt åt företag som vill ha ett utbyte med oss. Ska jag vara ärlig så trodde jag att det var så Innovationsprogrammet skulle vara, men bättre sent än aldrig som det brukar heta.
Nu har ni säkert redan listat ut att det är Prozeo som jag och min grupp gör vårt projekt med. Jag hoppas att vi kan hjälpa till att få investerare och kunder att satsa minst lika mycket :) på Prozeos teknik.

Med det här inlägget vill jag säga två saker.
1. Var beredd på det oväntade, titta efter det positiva i det som verkar vara ett misslyckande, kanske finns där ett guldkorn (eller superglas).
2. Skryt mer. Jag fick en gång kommentaren av en kompis, att jag skryter för mycket. Jag har försökt att skärpa mig och anpassa mig till svensk kultur (jantelag?). Men jag kan inte låta bli att tycka att det faktiskt är lite kul med folk som skryter, eller talar gott om sig själva -som jag ser det. (Detta kan dock bero på en viss kognitiv dissonans eller liknande som jag upplever i mitt inre). Här bland mina kommentarer får ni skryta hur mycket ni vill. Gör det anonymt om ni tycker det känns lite pinsamt. Men skryt för all del på, det är bra för självförtroendet. Jag vet att ni har tuffare grejer än att jobba med Prozeo på lager och jag är idel öra!

Studenter dåliga på att ta examen
ur Svd 21/9

“Rapporten tar också upp antalet studenter i Sverige som tar sin examen. Och här finns det varningssignaler menar organisationen. Endast 61 procent av de som påbörjar en högskoleutbildning i Sverige tar ut en examen - att jämföra med siffran 70 procent som är medeltalet för alla OECD-länder.”

Sverige är så skönt. Vi tycker att australiensare har en avslappnad stil, och i mångt och mycket stämmer det men vi har en riktigt skön syn på skola och utbildning. Sverige är dessutom rankat otroligt högt vad det gäller kreativitet.

“The book compiled an index to measure the kinds of creativity most useful to business – talent, technology and tolerance, and found Sweden to be the number one spot in Europe and the World. This Creative Class will be the source of growth in the world’s knowledge economy.” (Isa.se)

Just därför tycker jag att det är så kul att svenska studenter inte bryr sig så mycket om att slutföra sin examen. Här handlar det inte om att skaffa sig en fin titel, här handlar det om att plugga och sen använda den informationen vare sig man har det på papper eller inte.”

“- Det är vanligt att de som utbildar sig uppfyller examenskraven men ändå inte tar ut sin examen eller endast saknar något litet delmoment för att få sin examen. Man får jobb i alla fall, säger Linnea Bolter, pressekreterare på Högskoleverket, till SvD.se.”

Jag tror att det är en anledning till att vi är kreativa, vi läser lite här och där och gör som vi vill. Blandar ämnen och dessutom har vi arbetsgivare som inte heller bryr sig ifall de sista poängen är avslutade eller inte.

Sverige måste inse att vi är ett föredöme vad det gäller skola (även om den inte är bäst enligt oss) och att vi inte ska ta efter andra mer strikta skolsystem, det är vi som ska sprida ut vårt system.

Artikeln tar sedan upp problemet med låga lärarlöner i Sverige. Det är tråkigt att vi inte värderar läraryrket speciellt högt. Borde vi inte kunna komma på en kreativ och annorlunda modell på hur vi betalar våra lärare?

Vi om några borde kunna komma på en lösning.

Annie Wegelius är en tuff person, jag har alltid tyckt om henne. Borde egentligen ha skrivit ett inlägg om bara henne.

Men ingen person är helt utan brister. Nu har även hon klantat till det.

Hans Mosesson, som är mannen som spelar Stig i Ica-reklamerna har blivit nekad att delta i underhållningsprogrammet På Spåret.

Min första tanke när jag läste det, var att Ica är elaka som inte låter “Stig” göra vad han vill. Han är väl inte gift med rollen som sveriges största fejk-butikschef?

Det visade sig dock att det inte låg till på det viset. Di skriver idag att det istället var det SVT och Annie Wegelius, programdirektör, som förbjuder “Stig” att delta. Varför? För att då får Ica reklam i public service och det är ju inte rätt.

Men detta är ju horribelt! På så sätt borde man lika gärna kunna neka en mängd andra kända personer att vara med i ett underhållningsprogram på SVT, tex. Icas riktiga VD. Eftersom de då skulle kunna väcka positiva tankar i oss tittares små hjärnor.

Samtidigt måste tilläggas att Ica lyckats ganska bra med sin reklamserie om nu en av deras huvudskådespelare förknippas så mycket med Ica att han inte längre är sig själv, han är Stig.

Eftersom jag själv inte vill bidra till reklam lägger jag inte upp en bild på vare sig Ica eller Stig. Däremot blir det en bild på SVT. (Är all reklam bra reklam?)

Hoppas hon inte tar alltför illa upp. Hon är en tuff person och man kan inte alltid ta rätt beslut. Och som någon klok människa har sagt, det är okej att misslyckas. Även om det retar upp en och annan.

Gör om, gör rätt.

Artikel i DN.
Nu finns det på papper också. Bara för att man har många internetvänner betyder det inte att man har många “riktiga vänner”. Man lär oftast inte heller känna personer på internet om man inte har träffat i verkligheten. 90% av ens onlinevänner är personer man träffat.
Vad gulligt av forskarna att ge oss det här svart på vitt. Nu slipper vi undra.
Detta är något som de allra flesta redan vet, utom möjligtvis mossiga forskare. Eller kanske lata forskare som tycker det är lättare att studera sådant med ett givet svar.

Jag tror att de allra flesta skiljer på kontakter och vänner. Kontakter har vi oftast många av medan vi har lite färre personer som vi kallar vänner. Forskaren i det här fallet påstår att en normal människa har 150 vänner, jag gissar att han inte skiljer på de två begreppen.

“ [...] en genomsnittlig person har ungefär 150 vänner, allt ifrån riktigt nära till bekanta eller personer man träffat någon enstaka gång. Men de flesta har inte fler än fem nära vänner.”

Jag tror att dagens människor har långt fler “vänner” än 150 st, jag menar, om man nu tydligen får räkna in de man endast träffat en enstaka gång är 150 st definitivt i underkant. Jag kan säkerligen namnge MINST 200 personer som jag träffat och pratat med, känner eller har känt.

Däremot tror jag faktiskt att antalet vänner på ett community kan visa på om en person har ett stort kontaktnät. Man kan dock inte alltid vara säker, här följer två anledningar till att vara skeptisk:

1. Man får vara uppmärksam på att vissa personers vänner kanske inte använder ett speciellt community och därför kan det se ut som att en person har ett mindre nätverk än den faktiskt har.

2. Ett stort nätverk kan tyda på att en viss person är smått desperat över att visa upp för världen att den har många kontakter. Det brukar märkas på att den personen räknar dig som sin kontakt fast du själv knappt vet vem den andre är. Detta kan ibland vara svårt att upptäcka och om man gör det, är det något att bry sig om? Kanske betyder det endast att personen i fråga är lite osäker.

Lagom är bäst?

Hur vet man då säkert om en person har ett stort nätverk eller endast visar upp ett? Tja, att man möts i verkliga livet brukar snabbt reda ut problemet ; )

Sen finns det såklart personer som är genuint populära och som drar till sig kontakter likt en magnet. De kan inte rå för att hela världen vill känna just dem. (Jag gissar att även kändisar ofta råkar ut för just detta.)

Sensmoralen i detta inlägg är alltså, strunt i hur många internetkontakter en person verkar ha, det behöver faktiskt inte tyda på varken det ena eller det andra.

Ps. “Nu finns det på papper också.” Hur länge kommer vi att använda oss av detta uttryck? Ds.