Tankar om Innovation

Intel
Då Intel lanserade den första Pentium-processorn 1994 upptäcktes att flyttalsenheten hade en defekt då beräkningar med tal av dubbel precision utfördes. Felaktigheter i processorer förekommer och dessa brukar kunna hanteras av mjukvaran, men problemet var relativt allvarligt. Intel förnekade i sin tur om händelsen, men felet blev så uppenbart att de till slut fick medge att det fanns en defekt. Intel erbjöd då att gratis byta ut den felaktiga processorn om kunden kunde uppvisa att han/hon hade behov av en processor som inte var defekt. Då nya mjukvaror lanseras ofta och det ständigt sker uppdateringar av gamla mjukvaror var det omöjligt för kunden att säga om behovet fanns för en defektfri processor. Intel hade då sålt 2 miljoner Pentium-processorer oh det är enkelt att förstå att de inte ville byta ut samtliga, men då flera kunder, däribland IBM, valde att inte köpa processorkretsen tvingades Intel till slut att byta ut kretsen mot en defektfri för alla som ville få den utbytt.

Intel var medveten om problemet innan den nådde allmänheten. Ändå valde företaget fortsätta sälja en defekt processor till dess att den korrigerade Pentium-processorn producerades.
Intel har sedan dess ändrat inställning på fel som rapporteras från kund. Från att utgå från Intels uppfattning om konsekvenserna av felet utgår företaget numer från kundens uppfattning.

Är det rätt av ett företag att hemlighålla defekter på detta sätt? Förmodligen finns det flera defekter i de datorer som vi idag använder. Var går gränsen för att tillverkningen skall stoppas? Vem avgör det?

Företaget hade förlorat en hel del pengar om man hade tagit tillbaka 2 miljoner processorer, men man gjorde inte detta eftersom fokusen låg på ekonomisk framgång, tillväxt av företaget. Det vore brott mot företaget om man hade tagit tillbaka alla processorer, och vem skulle få skulden för tragedin? Då väljer man att sopa dammet under mattan och gå vidare. Det lönar sig däremot inte i längden, sådana händelser brukar komma fram förr eller senare. Detta kan leda till att man till slut förlorar lojala kunder.

Ford
För att möta den ökade konkurrensen från Japanska bilmodeller i USA beslutade Ford i slutet av 1960-talet att tillverka en småbil, Ford Pinto. Fords VD Lee Iacocca bestämde att bilmodellen skulle vara färdig på två år och introduceras bland 1971 års modeller. Bilen fick inte kosta mer än $2000. 43 månader var då en normal tid för att ta fram en ny modell. Dessa krav ställde naturligtvis höga krav på projektgruppen. Ett, av många, problem som uppstod av bränsletankens placering som till slut placerades mellan bakaxeln och den bakre stötfångaren. Placeringen medförde att risken för skada på bränsletanken och därmed även explosion ökade om bilen blev påkörd bakifrån. Det fanns möjlighet att göra bränsletanken säkrare, men det hade medfört en ökad kostnad med $6,65 per bil. Ford räknade med att den totala kostnaden då skulle öka med 20 miljoner dollar för hela projektet.

Ford hade liknande erfarenheter från den europeiska modellen Ford Capri. Där hade bränsletanken flyttats och placerats över bakaxeln. Tester som utförts på Ford Capri visade att bränsletanken skakades vid hasigheter runt 32 km/t.o.m. bränsletanken hade den bakre placeringen. Med den främre placeringen tålde bränsletankens placering vid denna tidpunkt.

Flera olyckor inträffade där bränsletanken började brinna Bl.a. dog tre tonårsflickor då deras Ford Pinto blev påkörd bakifrån. Dessa olyckor kostade Ford miljontals dollar, men framförallt negativt publicitet. Ford hävdade att Pinto var byggd enligt de lagar som fanns och att den var lika säker som andra småbilar. Ford blev dock till slut tvungen att ge vika och återkalla bilarna för att åtgärda felet. Samma justering som vid nytillverkning hade kostat $6,65 kostade nu mångdubbelt. Intressant att notera är att innan Ford åtgärdade felet ville flera företag, framförallt hyrfirmor, sälja sina Ford Pinto. De hade inga problem att sälja dem till köpare som förmodligen var införstådda med problemet bara priset var det rätta.

Beslutfattare och kostandstagare är här samma personer, men definitivt inte riskbäraren. Vem bär ansvaret för att bilen konstrueras med en livsfarlig placering av bränsletanken? Företagets ledning, projektledning eller den enskilde konstruktören? Är det rätt lojalt, om en enskilde konstruktören informerar massmedia om att bilen är livsfarlig?

Det finns tusen exempel som kan tas upp. Från alla byggjobbare som utnyttjas i Dubai, till alla barn som jobbar inom kaffe branschen.

Samtidigt har man hört och läst åsikter som att många företag gör en god gärning när de sysselsätter hundratusentals fattiga människor, att dessa företag har positivt inflytande i utvecklingsländer när man driver utvecklingsprojekt.
Ikea, H&M och Elecxtrolux är sådana företag som tas upp i diverse artiklar på nätet. Dessa företag sägs bidra till verksamhet som gör livet bättre för fattiga människor, men handlar det inte bara om att dessa företag utnyttjar desperata fattiga människor i låginkomstländer? Enligt mig så är detta bara en dålig förklaring för att få människor och tänka i andra banor, för att vi skall endast se det ”positiva”.

Men hur mycket nyttja drar dessa människor egentligen? Även om människorna blir kunnigare inom produktion och kan ses som hot. Man vet ju även att företag inom skotillverkningsbranschen förflyttar sig från länder till andra när löneförhandlingen inte duger längre. Man söker sig då till billigare arbetskraft, och då har man redan utnyttjat tusentals städer i Afrika.

Enligt mig så måste alla bolag kunna kombinera god ekonomiskt utveckling med mänskligt hälsa. Detta kan leda till att du som egenföretagare fångar människors tillit, och detta i sin tur leder till lojala kunder. En bra ledare är viktig också, en ledare som kan lyfta upp företaget genom god kunskap inom etik och moral. Vi produktutvecklare jobbar oftast i grupp, och det är gruppens åsikt som läggs fram oftast, och en bra ledare skulle kunna öppna arbetskamraternas sinne.

Jag hoppas att någon har orkat läsa igenom hela inlägget, den blev för lång men jag var tvungen!

Att sätta människovärdet i centrum innebär att vi ska ta hänsyn till människans rättigheter. Enligt mig så har människovärdet blivit förhandlingsbart idag, att de flesta klädföretag i Europa utnyttjar människor i Asien måste tyda på att något är fel. Företaget ifråga kommer undan väldigt billigt och kan därefter konkurrera med ”hederligare” företag i samma bransch.
Det kan även hända att ”hederliga” företag går back i sin ekonomi pga. Etikens dilemma.

Vi kan föreställa oss konsekvenserna av en genomförd uppdelning av medborgarna i A, B, C-människor, grannar och familjemedlemmar tittar snett på varandra, de rika och mäktiga som myglar in sina närmaste i den mest främjade kategorin. Det låter overkligt, men vi har ju redan sådana ansatser till en sådan uppdelning. Alla vet att långvården är mindre påkostad än annan vård, hjärtinfarktspatienteter över 70 får på vissa håll inte full behandling, i köerna till alkoholistvård och dyra operationer spelar ålder och samhällsanpassning en stor roll.

Människors lika värde innebär dock att sådana urvalsgrunder måste avvisas. Rik eller fattig, gammal eller ung, ”nyttig” eller ”onyttig” får inte spela någon roll. Samtidigt är vi ju olika som individer, har olika personliga egenskaper, etc. likheten i värde innebär en garanti för rätten att vara annorlunda. Det är när olikheten vänds mot människan och blir ett mått på hennes värde som människovärdet är hotat. Det är det som är grunden för rasism. Det är också det som händer i skolan och i vård och behandling, då olikheten ses som en störning.

Jag tror att detta problem ligger i grunden för utnyttjande av människor. Man måste kunna uppskatta varje själ. Lösningen kan vara så enkelt som några frågeställningar som man kan ställa sig själv: ”hurdan är jag själv i mitt förhållande till andra människor?, hurdan är och fungerar den här familjen, den här individen? Och hur skall jag bemöta denna människa?”.

Detta påminner mig om en liten historia, historian om mannen som satt i fängelse, han hade suttit där i många år och den dag närmade sig då han skulle bli frigiven. Han var väldigt osäker om han skulle våga sig hem, hur skulle han bli bemött av människor i hans förflutna? För att både ge sig en chans och för att förbereda sig mot en alltför hård besvikelse skrev han hem och sade: Jag kommer att bli fri den och den dagen och jag kommer att åka förbi vårt hus med tåget. Om jag är välkommen så häng upp en vit handduk i äppelträdet. Den dag kom när han satt i tåget och var på väg till sin hemort. Han satt och såg på skogen med all sin osäkerhet inom sig. Plötsligt tog skogen slut och han såg sitt hus och äppelträdet och det var fullt med vita dukar…

Vi alla frågar oss ibland, om man kommer att bli välbemött i ett företag, eller om företaget behandlar sina klienter på ett bra sätt. Riklig kunskap kring människovärdet är nyckeln till framgång.

Läs även: Etik & Moral - Del1

Motivation är en viktig faktor inom kreativitet, nytänkande och innovation. Antingen har du motivationen för att läsa detta, eller så väljer du att gå vidare till sängen för att dega framför tv apparaten. Vi tappar motivationen ofta för att utföra viktiga saker i vår vardag, istället så väljer vi att utföra mer behagliga sysslor. Att inte ha någon motivation är inte detsamma som lathet, vi skall försöka att skilja på dessa två faktorer.

Varför har inte du jobbat vidare med den senaste idén som du hade? Nyårslöftet var att du skulle promenera minst 3 gånger i veckan, och hur har det gått? Vi brukar även lova oss själva en hel del innan vi lägger huvudet på kudden och somnar för natten, men när man vaknar dagen efter så är det mesta glömt. Plötsligt så har vi tappat den drivkraften över en natt. Som student så kan det vara otroligt svårt att bara öppna boken för att studera inför kommande tentamen, vad kan det bero på?

Människan har i årtal försökt att besvara dessa enkla frågor, och samtidigt komma på en lösning, ”konsten att motivera folk”.

Kan det vara hjärnan som vill ha mer att tänka på? Det kanske inte finns någon drivkraft inom dig, eller så finner du inget intressant längre. Om du vill läsa en bok men inte orkar så borde du kanske försöka att bli vän med boken. Låt hjärnan ha flera frågeställningar tills du inte kan hålla fingrarna borta, läs en mening från en ny sida varje dag för att få igång tänkandet. Hjärnan kommer att reagera på allt konstigt som du har läst som inte går ihop under den senaste veckan. Vi kan föreställa oss flera krokar i hjärnan, dessa återspeglar frågeställningarna. Vi behöver nu hänga något på krokarna, ju fler frågeställningar desto fler krokar.

Vi behöver motivation för att göra allt idag, även inom kreativitet. Bröderna Härén har en formel för hur en bra idé kan födas:
Idé=K+I

K = kunskap
I = Information

Men enligt mig så har bröderna missat en viktig faktor, dvs. motivation. Min formel skulle se ut såhär:
Idé= M(K+I)

Till slut så vill jag citera några vänner, det är blandade citat som jag har samlat på mig under en viss period. Citaten behöver inte ha något med motivation att göra, men dessa meningar skapade frågeställningar hos mig, och fick mig att tänka om.

“Disciplin främjar inte kreativitetstänkande.”

“Problemet är att många utbildningar idag inte tillämpar kreativitet. Personerna bakom utbildningen kanske är fyrkantiga.”

I Australien så har man många duktiga simmare, hur blir dessa motiverade? videon nedan är lite komisk men visar en annorlunda metod.

Vi måste hitta en metod för att hitta tillbaka, och avsluta påbörjade projekt som ligger där och samlar damm. Men frågan är hur kan du bli mer motiverad?

Jag har tidigare talat om att det finns människor som gör gott men uppmärksammas aldrig på något vis. Detta bekräftas när ögonen får syn på något ovanligt, en händelse som känns ganska okänd i vår vardag. Det var natten till igår när jag och några vänner skulle ut och bowla i Eskilstuna. Medan vi tog den korta promenaden genom centrum så fick jag syn på en man från långt håll. Personen ifråga böjde sig ner kontinuerligt och sträckte sig efter föremål på gatan. Denna man hade en svag kroppshållning, hyfsat gammal och tillhörde den udda skalan av människor. Närmare så tyckte jag en stund synd om honom när jag såg att han plockade cigarett fimpar på gatan, fimparna hamnade snabbt i vänstra bröst fickan. Vidare så kunde jag konstatera att hans fickor var överfulla. Eftersom jag tyckte synd om mannen så tog jag en cigarett av min vän och gick mot den personen. När jag frågade honom om han ville ha en cigarett så möttes jag med ett skevt leende, ”nej tack” sa han och gick vidare för att rensa resten av Eskilstuna centrums gator av fimpar.

Jag skämdes över mitt beteende även om det var min första reaktion, och jag tänker fortfarande på honom idag. Oftast så frågeställer jag mig själv, hur många nätter och hur länge har han gjort detta?

Om du inte kan förändra världen, så kan du påverka människan på ett positivt sätt. Så länge du är dig själv, och inte utför det som du älskar för beröm eller pengar. Dessa människor har förmågan att göra något nytt. Du får kalla det vad du vill, kreativitet, godhet, idérikedom. Jag kallar det för självkännedom & välbefinnande.

Idétävling och David Batra

Föst ett grattis till Sara som vann Idélabs idétävling! Tuff tjej! Jag lovar att berätta mer om hennes idé när det närmar sig lansering.

Som avslut höll David Batra en liten föreläsning. Tyvärr var jag inte förberedd på att han skulle säga så många smarta saker så jag tog inga anteckningar. Får se vad jag kommer ihåg.

• Idéer blir bäst när det kommer från dig själv och när du gör det du tycker är roligt.
• Inred gärna ditt kontor som om det vore en koja. Tänk tillbaka på barndomen. Det ska vara kul.
• Vill du leva i vuxenmallen så gör det annars går det bra att slippa.
• Lek charter. Försök att se din vardag med helt nya ögon, som om du precis landat och kommit till ditt hotell på charterresan. Bli upphetsad och entusiastisk över alla till synes tråkiga detaljer.
• Det är just i vardagen och det tråkiga som det roliga finns. Många bra idéer börjar som skämt.
• Om folk skrattar åt din idé kan det vara ett gott tecken ; ) eller ett dåligt, ge inte upp bara för att andra tycker det verkar löjligt.
• Våga misslyckas.
• Den som äger problemet har ofta den bästa lösningen. (hmm eller det kanske inte var Batra som sa….)

Mycket känner vi såklart igen men det är viktigt att höra det om och om igen ;)
Jag kan lätt rekommendera Batra speciellt vad det gäller snack om företagande. Tycker han är ganska tuff också, hur många nyexade civilekonomer vågar hoppa på en bana som komiker??

——-
Jag måste lägga till en liten privat notering. Jag har helt tokigt mycket grejer att göra nu. Hur mycket jag än vänder och vrider på det så finns det inget jag vill släppa, allra minst den här bloggen. Jag fattar inte ens själv vad det är i bloggandet som jag ser som så kul. Blir på något sätt den perfekta blandningen av arbete och fritidssysselsättning. Dessutom är det en perfekt undanflykt för att för stunden slippa göra något tråkigare eller svårare som tex. psykologisk vetenskapsteori….
Men nu är det full fart som gäller ända fram till jul, sen borde det lugna ner sig en del. Vad är grejen med höst och jul föresten? Denna stress uppkommer aldrig innan sommaren. Suck. Men som vi satt och snackade idag, det är ju ändå självvalt så nånstans så är det ju kul att ha fart och fläkt, stress och press. Hellre det än att sitta ineffektiv större delen av dagarna. (Prestationsbehov???)

När jag skulle skriva en hemtentamen till kursen ”kreativa verktyg och processer” så fann jag en intressant fråga som jag vill dela med mig här. Nämligen definiera kreativitet. Författaren Mikael Dahlén som har skrivit ”boxen” menar att det existerar oändligt många artiklar och definitioner på kreativitet, 57 244 artiklar sedan 1960-talet och otroliga 19 609 böcker.

Som ni har förstått så blir det svårt för mig att definiera kreativitet för er, men är det egentligen så viktigt? I min hemtentamen så försökte jag att förklara min personliga åsikt kring kreativitet. Vidare så känner jag att man måste finna sig själv först innan man skall uppnå kreativitet. Vägen dit är väldigt viktig, det är kanske därför flera författare försöker fokusera sig på kreativa metoder, såsom skärningspunkter eller tänka innanför boxen. När man väl har tagit åt sig ett tankesätt så kan man därefter förstå kreativitet. Med detta menar jag att kreativitet kan tränas fram genom olika verktyg, men man blir aldrig så kreativ som person i sin vardag om man inte finner sig själv. Självkännedom är alltså väldigt viktig, kreativitet för mig är en väg som kan bara passeras om man har rätt drivkraft och motivation. Om man inte har det så blir inte värdet i slutet som förväntat.

Människor är kreativa på olika sätt och vi känner inte till alla sätt. Därmed så måste du finna kreativiteten inom dig själv.

Nu känner jag mig väldigt välkommen plötsligt. Jag hoppas däremot att ni tar mig med en nypa salt, jag debuterar idag som bloggare och tiden får visa hur det går. Det känns bra att bli introducerad av en rutinerad bloggare som Josephine är, jag skall försöka ta del av hennes kunskaper för att utvecklas. Jag hoppas att jag kan tillföra något positivt till Tankar om innovation och läsarna som följer denna intressanta sida. Eftersom jag är fräsch, så känner jag en skyldighet att berätta lite mer om mig själv innan jag går vidare med mina tankar om innovation.

1996 var det året då jag för första gången såg blonda människor och vitt landskap. Snö hade jag sett på tv, men blonda människor hade jag aldrig sett. Det berodde på att jag levde i Iran, kvinnor bar slöja på tv och inga hollywood filmer visades i den tiden. En enorm omställning skedde i min 12 åriga hjärna, och jag fick acceptera den nya världen. Jag bär på en mångkulturell bakgrund då min far är från Irak, och min mor från Iran (fråga mig inte hur det gick till). Inte nog med arabiska och persiska, så behövde jag lära mig även svenska. Svårt var det, men det känns bra idag. Elva år senare så är jag snart klar utbildad till sommaren 2008 inom innovation och produktdesign, som är en civilingenjörsutbildning för övrigt. Idag är jag tacksam för alla möjligheter, och ser fram emot att dela med mig av mina tankar.

Som ni kanske har sett i högermarginalen så har vissa förändringar skett. Jag har donat om lite för att förbereda för att Ali ska börja skriva lite inlägg.

Jag och Ali träffades för några veckor sedan när vi började på samma projektkurs, den med Prozeo som ni kanske läst i ett tidigare inlägg. Eftersom Ali är en galen kille med många sjuka idéer tänkte jag att det kunde vara kul om han skrev lite här. Det verkar han också tycka så nu tänkte jag officiellt välkomna honom hit.

Självklart känns det lite läskigt för mig att låta någon annan skriva här, att dela makt och kontroll men jag har stora förhoppningar att Tankar om Innovation bara kommer att bli ännu bättre!

Skriv gärna många kommentarer till hans inlägg så han får lite pushing nu i början. (fast självklart inte mer än till mig ;)

Nu överlåter jag till Ali att presentera sig själv lite närmare.

Välkommen hit!

Har ni tänkt på vad stress kan göra för att minska kreativiteten? Den här veckan har jag haft massor att göra. Är tentavecka så det är mycket som måste fixas. Så under den här veckan har jag inte hittat en enda sak som är värt att skriva om, jag är säker på att det finns massor men att jag inte orkat fästa någon uppmärksamhet på det. Jag är inte den som gillar att pressa ut smartheter så jag väntar helt enkelt lite tills jag orkar med att ta in nytt och börjar tycka till om diverse grejer igen. Jag menar jag har inte ens blivit upprörd över något jag läst i tidningen, och det, är ovanligt.

Nu till förändringar på bloggen. Som ni kanske har märkt har Jessi slutat att skriva. Vi startade bloggen tillsammans och utan henne skulle jag aldrig kommit igång. Nu har hon på eget initiativ valt att gå vidare och jag önskar henne lycka till i vad hon än tar för sig. Självklart kommer hon kommer alltid att vara välkommen tillbaka hit :)
Med tanke på min trytande inspiration den senaste veckan har jag frågat en annan person om han skulle kunna tänka sig att skriva lite granna. Ska jag vara ärlig har jag faktiskt under flera månaders tid frågat olika personer om de vill bidra med några inlägg då och då men av någon anledning har alla tackat nej (!). Tills nu då. Så har vi tur blir det snart lite variation här. (ingen press ;) )

Nu ska jag återgå till mitt psykologipluggande och konceptutveckling….

Rasist, sexist?

Fick tips från min psykologilärare att göra ett test om fördomar. Verkligen intressant. Testet kollar din automatiska preferens för någonting. Jag kan avslöja att jag ser sverige som bättre än usa, att jag föredrar mörkare hudton framför ljusare men att jag samtidigt föredrar vit framför svart, jag förknippar hemmet med kvinnor och karriär med män. Jag har en hel del att jobba på alltså…

Gå gärna in och gör testet. Finns en svensk variant med något färre test och en engelsk med fler test fast mer riktade åt amerikaner. Men gå gärna in på båda.
Till test på svenska.
Till test på engeska.

Lycka till, hoppas ni är mindre fördomsfulla än jag verkar vara.

30 miljoner till svenskt superglas.
Saied skapade glaset genom ett misslyckat experiment, han startade sedan företaget Diamorph tillsammans med Ashkan.
Nu är det även så att de råkar ha flera företag ihop, varav ett heter Prozeo. Och det är där jag kommer in i bilden. Psykologi i all ära men det kommer man inte långt på ; ) så jag håller även på med en extrakurs, IdPeo, det är en projektarbeteskurs med studenter från fyra olika program. Riktigt god idé och jag hoppas verkligen att det kommer att falla väl ut. Vi är första kullen. Tanken är att vi ska jobba med skarpa projekt åt företag som vill ha ett utbyte med oss. Ska jag vara ärlig så trodde jag att det var så Innovationsprogrammet skulle vara, men bättre sent än aldrig som det brukar heta.
Nu har ni säkert redan listat ut att det är Prozeo som jag och min grupp gör vårt projekt med. Jag hoppas att vi kan hjälpa till att få investerare och kunder att satsa minst lika mycket :) på Prozeos teknik.

Med det här inlägget vill jag säga två saker.
1. Var beredd på det oväntade, titta efter det positiva i det som verkar vara ett misslyckande, kanske finns där ett guldkorn (eller superglas).
2. Skryt mer. Jag fick en gång kommentaren av en kompis, att jag skryter för mycket. Jag har försökt att skärpa mig och anpassa mig till svensk kultur (jantelag?). Men jag kan inte låta bli att tycka att det faktiskt är lite kul med folk som skryter, eller talar gott om sig själva -som jag ser det. (Detta kan dock bero på en viss kognitiv dissonans eller liknande som jag upplever i mitt inre). Här bland mina kommentarer får ni skryta hur mycket ni vill. Gör det anonymt om ni tycker det känns lite pinsamt. Men skryt för all del på, det är bra för självförtroendet. Jag vet att ni har tuffare grejer än att jobba med Prozeo på lager och jag är idel öra!

Jag kan inte vad jag kommer ihåg minnas att jag någonsin trott på jultomten. Ovanligt? Ja kanske, men det finns en förklaring. Min pappa tror nämligen att det är det värsta man kan göra, tuta i barnen att tomten finns. Om du någon gång skulle träffa min pappa och ta upp ämnet så ska du se att han till och med blir riktigt upprörd.

Det finns nog flera anledningar till varför vissa föräldrar inte lurar sina barn. Jag gissar att vissa kristna familjer kanske tycker det är dumt att låta jultomten ta för stor plats under en så viktig högtid som Jesu födelse. Andra kanske inte firar västerländsk jul och därför ser det som onödigt.

Varför tycker då pappa att det är fel? De flesta föräldrar försöker lära sina barn att inte ljuga. Trots det så är det föräldrarna som står för den största och ibland mest traumatiska lögnen i ett barns liv. Att tomten finns.

Det är ganska dumt eftersom barn gör som man gör, inte som man säger.

Det som stör är att många vuxna njuter av att lura barnen, ser det lite som en sport att få barnen att tro på tomten så länge som möjligt. Man glorifierar lögnen och leker någon slags psykologisk lek med barnen.

Jag är på pappas sida, mina barn kommer aldrig att få tro på någon tomte.

Det finns ingen smart parallell eller liknande i det här inlägget. Det är bara ren anti-tomten-propaganda. Och kanske en liten guldstjärna till pappa som tänker lite annorlunda och vågar ifrågasätta.