Jag har nyligen upptäckt en sak. Om man är en grupp kanske med olika personligheter, olika erfarenheter eller olika kulturer så är man inte i lika stort behov av olika kreativa övningar. En enkel brainstorming kan räcka för att komma igång. Är man däremot väldigt lika varandra tror jag att det finns ett större behov av att få lite hjälp med att vända och vrida på idéer.
May
22
Jag skrev tidigare ett inlägg om det här med CV:n. Nu tar jag upp tråden igen, jag har varit i kontakt med Pelle på CV-skolan och pratat om framtidens CV:n.
Jag gjorde ett CV med inspiration från deras hemsida och lyckades väldigt bra, fick jobb redan samma dag. Jag diskuterade detta med en blivande personalvetare som tyckte att mitt CV var jättefint, en aningen otraditionellt kanske men ändå inspirerade. Hon funderade på om hon skulle göra något liknande. Hon kom fram till att hon skulle kunna lätta upp det en aning men inte göra det så extremt. Ska hon söka en tjänst som personalvetare så måste hon ju kunna visa att hon kan skriva ett korrekt CV! Det är en viktig del av jobbet. Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara på det, det låter ju på ett sätt logiskt men ändå…hur kan det någonsin vara bättre med ett svart-vitt torrt tråkigt CV? Jag frågade Pelle vad han tyckte. Han sa att även rekryterare påverkas av marknadsföring, de tycker inte heller att det är kul att titta igenom 100 likadana CV:n. Allt handlar om personlig marknadsföring. Han undrade om min kompis själv bara skulle rekrytera människor med “korrekta” CV:n (vad korrekt nu betyder). Nej, antagligen inte tror jag, speciellt inte eftersom hon tyckte att mitt CV var bra, om ändock annorlunda.
Vad vi kom fram till är att vi människor ligger efter vår egen teknik. Det här med bild och form är enkelt att använda idag men bilden av hur ett CV ska vara härstammar från skrivmaskintiden. Skrivmaskinens begränsningar fördes sedan över till datorerna. Jag själv fick på gymnasiet lära mig exakt vilken marginalbredd ett CV skulle ha och hur det skulle utformas, och nåde den som inte följde den mallen, den skulle minsann inte få ett jobb! (Företagen skulle ju se att jag inte lärt mig hur man ska göra) Jag hoppas verkligen inte att detta lärs ut idag för världen ser inte längre likadan ut. Vi kan idag sitta hemma och utforma ett estetiskt tilltalande CV med en personlig text och då tycker jag att vi ska göra det också, även de som ska bli personalvetare. I framtiden kommer vi inte att skriva tråkiga torra CV:n för det kommer inte att fungera och med all den teknik som finns idag kan vi göra så mycket mer.
Varför har vi då inte kommit längre? Pelle tror att det är rekryterarna själva som målat in sig i ett hörn. Att standarlisera gör processen enklare. Ser alla CV:n någorlunda likadana ut underlättas jobbet. Till en viss gräns. Denna form passar nämligen inte alla människor och det blir svårt att se människan bakom texten. Dessutom tror jag personligen att jobben förr mer var inriktade på att ha personal som gör som man säger medan det idag är viktigare att ha kreativa och tänkande medarbetare. Om det förra CV:t speglade de lydiga arbetaren så ska dagens CV spegla den kreativa människan.
Det finns hur mycket som helst att säga om det här men skadad av psykologin och ekonomiprincipen så vill jag ändå hålla mig kort och koncist. Därför tänker jag nu avsluta med en länk till ett företag som lägger upp video-CV både från uppdragsgivare och jobbsökare. Piraja Karriär. Jag vet inte riktigt om jag gillar idén att filma mig själv men däremot gillar jag starkt idén att företag som annonserar ut tjänster gör det med hjälp av video. Klockrent.
Hur har du valt att utforma ditt CV? Har du funderat över hur det skulle kunna se ut om du inte behövde bry dig om vad som är “rätt” och “fel”? Skriv gärna en kommentar kring hur du tänker. Behöver du hjälp är det bara att besöka CV-skolan.
May
14
Igår hörde jag en chockande nyhet. Hela biologi- och kemi-institutionen på Mälardalens högskola ska läggas ner. Tydligen går den (liksom de flesta institutionerna på mdh) back och det söks för lite till dessa utbildningar. Jag som i mina rosa drömmar trodde antalet studieplatser berodde på att kompetensen behövdes i samhället. Visst, jag tror på att marknaden kan reglera sig själv men här vet jag inte om det är så bra. Kan alla universitet i Sverige bara bestämma sig för att lägga ner vad som helst? För att de går back? Jag hoppas inte Mdh kommer på att om tre fyra år, när krisen är över, att de ska starta utbildningen igen. Då har all kompetens redan runnit iväg och det kommer att bli svårt att starta om på nytt. Att avskeda folk när det går dåligt är inte alltid bästa sättet att lösa en kris på.
På Mdh pratas det mycket (skit) innovation. Vi har ett alldeles nytt produkt- och realiseringscenter med en kurs som blandar studenter från många olika utbildningar. Men vart är våra kära kemister och biologer? De som kan ge oss en mängd faktakunskap som vi som utvecklar produkter är i behov av. Enligt en källa inom den beskrivna institutionen hade kemisterna kunnat bidra med betydande information till ett av projekten som presenterades. Men det verkar ingen ha tänkt på, trots att de två ligger bredvid varandra i samma byggnad. Om inte ens dessa två kan samarbeta hur ska vi kunna få hela skolan att bli en enda stor skärningspunkt?
För information om vad andra sidan tycker, kolla in rektorns blogg.
En sak till, det här är bara första institutionen som läggs ner…det kommer flera..
May
12
Årets kreativa skapelse enligt mig är skapad av Henrik Lindqvist. Bilden publicerades på animate.se (mötesplats för 3d-grafik).
Henrik skriver om bilden själv:
“Det är naturligtvis en passning till USA och hur de behandlar mellanöstern och tredje världen. I historien om Aladdin så får han sina önskningar beviljade, men för ett dyrt pris…
Skriv gärna vad du tycker om bilden!
Apr
30
Det är två svenskar som ligger bakom den trevliga hobbyprojektet Mission of the world. Jag tycker att det är en otroligt rolig idé, så jag tänkte uppmärksamma den här på tankar om innovation. Vill väldigt gärna veta vad ni tycker också. Idén bygger helt enkelt på teorin som kallas six degrees of seperation, eller small world phenomenon, dvs att vi alla är sammanbundna genom nätverk av bekanta, så vi är aldrig längre ifrån någon enskild människa på jorden än 6 steg.
Mission of the world låter ett antal mjukisdjur färdas från person till person på en rad olika uppdrag runt jorden.
Jag fick tag på en av personerna som ligger bakom projektet vid namn Pontus. Resultatet blev en kort intervju som ni kan läsa nedan. Han kan nog förklara det hela bättre. Skriv gärna någon kommentar, eller om ni har någon idé som skulle kunna utveckla projektet.
28e april:
Berätta lite kort om dig, och Micke som du driver projektet med.
Jag och Micke har var sitt eget företag inom reklambyråbranschen, han är AD och jag sysslar med 3D illustration och animation. Micke är 47 och jag 42 år. Vi sitter i gemensamma lokaler och är även delägare i ett bolag som heter Brand New Foundation, som är ett komplett kommunikations och mediabolag bestående av 14 egenföretagere inom reklamvärlden. Alla här uppe hos oss är egenföretagare men ibland samarbetar vi med olika projekt.
Vad är Mission of the world?
Jag och Micke slog våra påsar ihop i början av mars och startade ett hobbyprojekt som vi kallar Mission of the World. Detta är en idé som leker med teorin om att vi alla här på jorden känner varandra genom gemensamma vänner. Tydligen ska man kunna nå vem som helst genom 6 steg av bekanta, typ du känner nån som känner nån som känner nån som känner nån som känner nån som känner Nelson Mandela. Tanken är att vi ska skicka iväg ett antal mjukisdjur på olika uppdrag runt om i världen. Ett uppdrag kan vara att lämna över djuret till så många vännner som möjligt. (Det är detta uppdrag som är aktivt just nu). Kommande uppdrag är att djuren ska besöka så många länder som möjligt, eller att de har ett bestämt slutmål, t ex hamna hos Nelson Mandela. Reglerna är att man inte får posta djuret utan att personligen lämna över det till nästa i kejdan och då ta en bild som dokumentation. Bilderna publiceras sedan på hemsidan så att alla kan följa hur det går för de olika uppdragen.
Hur kom ni på den idén?
Idén föddes av Micke en morgon när han på väg till jobbet lyssnade på radio och hörde talas om en mjukisapa som hade varit runt i världen med en liten anteckningsbok på magen. Där stod det skrivet var den hade varit och vem som hade haft den. Radiopratarna tyckte det var en kul idé men hade varit ännu roligare om det medföljt en kamera med apan så man hade lite foton på de som haft djuret också. Men som de sa: den hade säkert bara försvunnit. Då kom Micke på idén att utnyttja internet till att ladda upp bilder från den här typen av överlämning - så vi började fundera på hur man skulle kunna utforma en hemsida som hade till uppdrag att samordna en kedja av personer som gjorde olika uppdrag, o s v. Namnet Mission of the World kläckte vi gemensamt och framförallt var .com adressen ledig! Namnet borgar också för en viss välgörenhetsaspekt och det ska vi introducera snart.
Hur har projekten fungerat hittills?
Just i denna skrivande stund har 31 st överlämnanden skett av sammanlagt 5 st djur. I början kom det snabbt svar, med bild och allt, men just nu har det mattats av och vi har fått skicka ut påminnelser till dem som sist inkom med ett överlämnande. Frågan är om det är det fina vädret som gjort att det går lite trögare. Vi håller på att undersöka vad anledningen kan vara. Vi har fått väldigt mycket positiv feedback från alla som vi pratar med. Och vi hoppas intresset kommer öka ytterligare när vi släpper nästa uppdrag (under maj månad).
Och vad är nästa steg?
Vi kommer att förbättra hemsidan och automatisera processen (att lägga upp information och bilder, etc) så mycket som möjligt, men först måste vi undersöka manuellt hur skedet fungerar. Vi kommer även att involvera media ännu mer genom att, när tiden är mogen, släppa ett uppdrag som ska vandra mellan olika media (radio, tv, tidningar, David Letterman, etc).
Tack för din tid och lycka till i framtiden.
Apr
16
Påverkar människans dagliga rutin kreativiteten? Den frågan har jag gått runt och klurat på ett tag, jag har även diskuterat den med några vänner. Men tyvärr så betraktas jag som tråkig person som kommer med tråkiga samtalsämnen. Så nu tänkte jag ta upp diskussionen med er.
Jag har tänkt på att jag tvättar mig i duschen exakt likadant varje gång, samma rutiner samt steg. Varför är det så? Även när jag sitter i föreläsningen, placerar jag mina häften och böcker på bordet på samma sätt som förr. Så det kan handla om det minsta som vi gör i vår vardag, oftast så gör vi det på samma sätt.
Alla vardagliga sysslor kan man utföra annorlunda varje gång, men den lilla möjliga delen borde man testa göra annorlunda. Hur skulle det påverka människans kreativitet? Om vi skulle utföra saker och ting annorlunda? Man pratar ju ofta om att man skall tänka utanför ramarna, ska man verkligen gå runt och pressa hjärnan så mycket?
Exempel på att utföra saker och ting annorlunda kan vara:
Oftast när man köper en ny kursbok så pirrar det i magen, men man öppnar trots det inte boken på ett bra tag. Den kan ligga på bordet och samla damm i flera veckor. En lösning som Christer Westlund berättar om är att man skall försöka läsa en mening om dagen från diverse sidor ur boken. Detta skapar massor av frågeställningar i hjärnan “krokar”, och hjärnan skapar automatiskt ett intresse för denna bok samt vill veta vad boken handlar om. Det är en intressant metod tycker jag, kanske borde testa det.
Man har samma arbetsrutiner när man jobbar idag på flera företag, följer samma lagar. Vi brukar säga att dessa stackars personer inte upplever en särskild kreativ vardag, jag hade nog inte klarat av en dag på jobbet under sådana omständigheter.
Bröderna Härén brukar tjata om att man skall försöka komma ifrån kontoret, för att slappna av och då jobbar man bättre. Fredrik berättade på en föreläsning att vi alla skall kräva från våra arbetsgivare att inte låsa oss i kontoret. Kanske sitta på en strand utomlands och arbeta, samtidigt som man tar ut en skön semester, enligt Fredrik så presterar man bättre under sådana omständigheter. Är man egen företagare så slipper man även betala hyra för kontoret.
Så titta inte på toapappret nästa gång innan du spolar, det gör du ändå varje dag!
Mar
17
Glöm inte bort att läsa kommentarerna till de olika inläggen, mycket intressant många gånger. Efter en riktigt lång kommentar till inlägget Blyga eller tunghäfta har jag valt att svara på några frågor som ett nytt inlägg istället för en kommentar. Risken för att min kommentar skulle bli minst lika lång eller längre var överhängande, dessutom tänkte jag att det kanske finns fler som är intresserade av svaret.
“I vilken miljö känner du dig mest kreativ? Hur känner du dig när du är kreativ? Vad är flow, tycker du? Hur tycker du att man ska gå till väga för att skapa en kreativ miljö?”
Jag vet att jag i tidigare inlägg pratat om rummets utformning och vad som brukar finnas i ett “kreativitetsrum”. Men ska jag vara ärlig så tror jag inte att det är så viktigt egentligen. Jag tror att det är viktigare att byta miljö ofta, att skaffa sig nya och flera intryck. Fast allra mest påverkan tror jag andra människor har. När jag är med en människa eller i en grupp där jag känner mig trygg (accepterad) flödar idéerna. Det kan låta klyschigt men jag tror att idéer bäst uppkommer under glädje och skratt. Det är då idéerna blir tokiga och galna. I ett senare läge kan de förstås göras mer realistiska men jag tror att det är bra att utgå ifrån vilda idéer.
När jag är på väldigt gott humör känner jag mig ofta kreativ, eller är det tvärt om? Det är svårt att vara idérik när känslan av nedstämdhet och grinighet infinner sig. Däremot tror jag att dessa tillfällen kan vara bra för att lättare att upptäcka problemområden. Ofta är det så att det svåra är att hitta ett väl definierat problemområde. Är problemet tydligt är det lättare att hitta en lösning. Vi har ofta en tendens att se problem när vi är på dåligt humör. Skriv ner dem och försök sedan hitta en lösning när du är på bra humör igen.
Vad flow är vet jag faktiskt inte riktigt. Är osäker på om jag varit med om det någon gång. Kanske har jag lite höga krav på fenomenet, att det nästan ska kännas övernaturligt. Däremot vet jag att jag mår alldeles utmärkt efter ett par mil ute på en sjö på långfärdsskridskor. Jag njuter även väldigt mycket av att skriva i den här bloggen, det är något jag älskar att göra, sitta och skriva ner mina tankar (och veta att de kommer att läsas). Men känslan är svår att beskriva, möjligtvis någon form av upprymdhet, glädje och lugn.
När en kreativ miljö ska skapas tror jag att det är bäst att inkludera både den fysiska och psykiska miljön. Är det ett rum där det enda syftet är att generera idéer eller en miljö där många människor arbetar och “alltid” ska vara kreativa. I det senare fallet tror jag det är bra att placera människor i närheten av varandra. Ur fysisk synpunkt tror jag att miljön ska vara utformad för interaktion. Själv tycker jag om att jobba i små “öar”, där jag kan se de andra och lätt starta en konversation om jag skulle behöva.
Jag är dessutom en stor anhängare av whitboard-väggar. En annan kanske lite udda grej är att det i alla fall för mig är viktigt att miljön är fräsch. Det ska vara lokaler där människor kan trivas. Vem blir inspirerad i ett ingrott kontor direkt tagit ifrån 70-talet? (inte jag, det var därför jag sa upp mig)
Ur psykisk synpunkt är det viktigt med öppenhet. Det ska vara okej att vara och tänka annorlunda, det ska till och med uppmuntras. Ingen ska bli straffad för att de kommer med en dålig idé. Är det i en arbetsgrupp ska ledaren vara öppen för att ta emot idéer och visa att även hon eller han ibland misslyckas. Stress är förödande för kreativiteten, idéer behöver tid för att utvecklas.
Ni får jättegärna ställa fler frågor!
Mar
12
Det slog mig precis att det finns en enorm likhet mellan bönerum och kretivitetsrum. De är ofta inredda på liknande sätt. Väggar där man kan skriva saker, böcker för inspiration, möjlighet att röra sig i rummet på olika sätt, musik, färggladhet med mera. I båda fallen handlar det om att skapa en plats där människor får vara sig själva och våga prova på nya uttryckssätt. En skillnad skulle kanske kunna vara att bönreum innehåller mer stearinljus och lugn medan kreativtetsrum uppfylls av dagsljus och mer liv och rörelse. Den ena försöker hitta lösningar på problem genom att titta inåt medan de andre försöker finna det utifrån.
Men det är ändå intressant, varför känns det som att det är lättare att be och vara tillsammans med andra i ett mörkt rum när det är lättare att komma på idéer tillsammans med andra i ett ljust rum? Har det endast att göra med lugnet? Men att vara sig själv då? Är inte det lättare i ett mörkt rum? Hur skulle det vara att idégenerera i ett kolsvart rum där det endast går att höra de andra deltagarna? Det kanske är för intimt. Hur skulle det vara att be i ett stort ljust rum där alla går och pratar högt för sig själva eller med andra och skriver ner saker på väggarna? Det kanske är för intimt.
Att likheten finns är kanske inte så konstigt, bön handlar mycket om kreativitet. Idégenerering handlar mycket om kreativitet. Om den som ber dessutom tror att Gud är skaparen, den ultimata kreatören, då är det inte så konstigt att människan själv försöker bejaka sin kreativitet. Om den som idégenererar dessutom tror att människan i grunden är kreativ, toppen av evolutionen, då är det inte så konstigt att människan själv försöker bejaka sin kreativitet.
Den översta bilden är hämtad från ett kreativitetsrum medan den undre bilden är från ett bönerum. Skulle lika gärna kunna varit tvärt om. Kreativitetsrummet är dock inte så ljust som jag ofta upplever att de är. Samtidigt är bönerummet inte riktigt lika mysigt inrett som jag ofta upplevt att de brukar vara.
Mar
9
Kan det vara så att “okreativa” personer egentligen är rädda för att visa något av sig själva? Att de inte vågar ta ut svängarna för att de är rädda för vad andra ska tycka och att de då inte heller kommer på något.
Och kan det ha något samband med blyga personer. Ni har säkert själva varit med om att få tunghäfta när ni känner er osäkra. För visst är väl även talet en form av kreativitet “att hitta på något att säga”. “Vad får du allt ifrån?” Att kunna babbla på om vad som helst måste väl ändå vara en kreativ förmåga. Men varför har vissa den bara i vissa sammanhang? Med bästa vännerna eller hemma med familjen. Kreativiteten verkar blockeras när vi känner oss otrygga.
En sak till, påverkar blyga personers (ibland) nedsatta förmåga att hitta på något att säga, även andra saker tex. viljelöshet. Vart vill du gå och äta? Spelar ingen roll. Ska vi ha kött eller fisk? Bestäm du. Vad vill du göra? Jag vet inte!
Det kanske inte är viljelöshet utan istället fantasilöshet som bygger på rädslan för att visa sig själv.
Alla kan vara kreativa, det gäller bara att våga visa lite av sig själv, våga misslyckas. När vi är avslappnade och vågar är vi som mest idérika.
Mar
8
Det här är svårt.
Problemet är idéer. Vilka är bäst, de originella eller de vanliga?
1.
Enligt vad jag har lärt mig på min utbildning så är de originella bäst. De originella idéerna anses vara de mest kreativa idéerna.
Jag har fått höra många gånger att de första idéerna inte är kreativa. Fortsätter man att spåna så blir idéerna bättre och bättre.
Har ni hört kreativitesövningen med tegelstenen? Kom på så många användningsätt för en tegelsten du kan. De tio första idéerna brukar vara samma idéer som alla andra kommer på. Bygga en mur, använda som ljusstake eller liknande. Originella idéer är tex att krossa stenen, bygga upp små gubbar och sedan skicka ut dem i rymden iklädda taikonaut-dräkter.
2.
Många verkar dock blockera sin fantasiförmåga eftersom de är rädda att inte vara originella. Det är lite pinsamt att vara vanlig och tråkig. Till saken hör dock att vi är som bäst när vi är spontana, och när vi är spontana, gör vi det som vi först kommer att tänka på. Det brukar vara något vi känner igen, något vanligt. Så för att öppna upp fantasiförmågan måste vi vara oss själva, även om vi tycker att vi är tråkiga. Grejen är den att andra ofta inte tycker det eftersom vi då gjort något naturligt, inte tråkigt, utan naturligt. Impro, Johnston
Ett sätt att få dessa två teorier att gå ihop kan vara att tänka så här. Att ha många idéer är bra, chansen är då större att man lyckas med några av dessa. Kanske kan man genom att ha många Vanliga idéer få större chans att knäcka en mer Originell idé. Men hämmar man de Vanliga idéerna så kommer man heller aldrig att få en Originell idé.
Har ni tänkt på att många bra idéer ofta är så enkla att man inte fattar varför ingen kommit på dem tidigare? Kanske hänger detta ihop, de är så vanliga/enkla men ingen kommer på dem för alla försöker att tänka så originellt som möjligt. Finns väl även nått ordspråk som heter “De bästa idéerna är de enklaste”? typ
Är du intresserad av kreativitet så måste du läsa ovannämnda bok.
Mar
6
Jag sitter hemma ikväll och läser en bok om improvisation och kreativitet, sånt där som jag tycker är kul. Tänker också på det här vi lärt oss om att aldrig klanka ner på någons ideér i första skedet, hur viktigt det är att få framföra idéer utan att bli ratad. Med det i bakhuvudet så tycker jag att en grej som hände på lektionen idag var lite småkul (ja eller först efter att ha tagit pyttelite illa vid mig).
Vi hade seminarium idag. Vår uppgift var att hitta på ett företag och en bransch och sedan använda oss av olika teorier för att göra företagets arbetsmiljö så bra som möjligt. Alltså försöka göra en optimal arbetsplats. Vi hade ca. 2-3h på oss för att sedan komma tillbaka och presentera vad vi kommit fram till. Ni förstår själva att man inte kan lägga ner alltför mycket tid på att bygga upp ett scenario. Vi valde det mycket kreativa namnet SYLT AB (mer om originell kreativitet i nästa inlägg) som vi bestämde skulle producera…sylt. Helt totalt fiktiv såklart.
Vi hade skrivit upp punktlistor med ord som knöt an till olika teorier på OH-bilder för att kunna hålla tråden när vi presenterade. Vi hade bestämt vem som skulle prata om vilket område men självklart hade vi inte bestämt exakt vad vi skulle säga. Ni vet det är sånt man kommer på undertiden man pratar ; )
Hursomhelst, jag presenterade idén om att vårat företag borde göra som ett annat känt företag, samla information om alla medarbetarna för att veta vilken kunskap personalen besitter. Så när jag står där framme hittar jag på ett exempel. Tänk er att chefen på kontoret vill göra om ett rum och måste anlita ett inredningsföretag. Då kan det vara bra att först titta och se om det finns någon av den befintliga personalen som besitter de kunskaperna. Upptäcker då att det finns en person som jobbat 10 år med det! Kanon!
För att hjälpa varandra att bli bättre på att presentera fick vi skriva feedback-lappar. På en av dessa stod det, jag citerar “Lite orealistiskt nån som jobbat med inredning 10 år tex. skulle vilja packa sylt.”
Till den här personens försvar, jag vet inte vem det är, kan tilläggas att det inte alltid är så lätt att på kort tid ge konstruktiv feedback, dessutom hade personen även skrivit en hel del snälla saker.
Det jag ville säga var egentligen bara att det var ett roligt exempel på hur fantasirikedom ofta hämmas av “realistiska” personer.
Ps. Kanske hade inredningspersonen drabbats av utmattningssymtom, tagit en paus, och sedan börjat arbetsträna med ett helt nytt yrke. Kanske då förslagsvis ett yrke där personen inte behöver prestera på toppen av sin förmåga, ta för mycket ansvar, eller på annat sätt jobba ihjäl sig. Personen hamnade då på företaget SYLT AB som är utformat för att personalen ska må så bra som möjligt. (in-your-face!)
Mar
4
Ibland hör man vissa som säger att man blir mer kreativ under press. Jag har för tillfället ingen källa på det jag ska säga nu men så vitt jag förstår är det inte sant. Goda idéer behöver tid, de behöver ligga i bakgrunden och mogna. Dessutom tar vi in fler intryck när vi är avstressade och vi gör fler kopplingar.
I vanliga fall brukar jag ha hundratals saker att skriva om. Men vet ni vad, jag känner mig faktiskt lite stressad och lite oengagerad. Det lustiga just nu är att de inte handlar om att jag har massor att göra, att hela kalendern är uppbokad, handlar mer om press på mig själv, att göra saker bra. Och vad leder det till? Det motsatta. Jag har verkligen försökt att skriva inlägg de senaste två veckorna men det har knappt funnits en enda grej jag har velat skriva om. Vilket leder spiralen nedåt och jag blir bara än mer oengagerad. Alltså, när jag känner mig stressad och pressad kommer jag inte på något att skriva i bloggen vilket tyder på att den första tesen är sann man blir inte mer kreativ under press.
För övrigt så har jag och Ali träffat vår första läsare! (ja alltså av dem vi inte redan känner ; ) )
Det var en mycket trevlig lunch. Tack.
Är det nån som kollat på kommentarerna till förra inlägget? En okänd person tipsar om Mobila Posten. Den verkar inte vara klar ännu men det är helt klart en intressant idé. Om jag förstår det rätt så tar de emot din post, scannar in den och skickar den elektroniskt. Vilket gör att du slipper massor av papper och pärmar. Jag tycker helt klart att de ska göra ett försök och jag tänker spara eventuell kritik tills jag vet exakt vad det handlar om. Jag är nog en av dem som skulle kunna vara kund, synd att det inte går att skicka produkter elektroniskt bara.
Feb
6
Vi har skrivit om Mikael Dahlén här på tankar om innovation tidigare. Han är en duktig författare och intressant föreläsare. Tidigare nämndes Mikael i samband med hans bok ”Boxen”, vilket handlar om att man inte skall tänka utanför boxen, utan innanför. För er som har läst hans bok så förstår ni att han kan överraska läsarna med annorlunda tankar.
Tobias (en person som följer vår blogg) har tipsat oss om att Mikael lanserar en ny bok inom några dagar. För er som vill veta vad boken handlar om, kan följa länken nedan. Nedräkning pågår och Mikael kommer tydligen berätta senare vad boken handlar om med hjälp av bloggandet. Det blir intressant att läsa hans bok, och kanske dyka upp på en av hans föreläsningar i framtiden.
Såhär kommenterade Tobias kring boken:
Vad jag förstår tangerar Micke Dahléns nya bok återigen innovation och kreativitet, men från ett annat perspektiv.
Han avslöjar vad boken handlar om på http://www.nextopia.info/ 14:e februari kl 15.30.Vi tackar Tobias för tipset.
Tobias kommentar är tagen ur tidigare inlägg: Definiera kreativitet
Feb
1
- När ni skall minnas något som hänt, ska ni aldrig försöka börja med början och gå framåt till det nuvarande ögonblicket. Tvärtom. Gå baklänges! Gå tillbaka från den punkt, där ni nu befinner er, tillbaka till det som hände den gången och som ni nu skall minnas. Det är alltid lättast att minnas baklänges, i synnerhet när det rör sig om något som hänt nyligen. (Stanislavski, 2004, s.342)
Ofta är det inte det mest uppenbara sättet som är det bästa för att lösa ett problem. Rent spontant tror jag de flesta skulle föreslå att det bästa sättet att minnas är att börja från början och leta sig fram till nutid. Men när man tänker efter och tillämpar baklängestänkandet inser man att det är överlägset. Det lurar ut minnena ur hjärnan.
På samma sätt kan man få hjärnan att inte alltid gå den utstakade inlärda vägen. Ett sätt att lära sig måla är till exempel att vända bilden uppochned, på så sätt ritar man det man ser och inte det man tror sig se.
När man behöver lösa ett problem kan det ibland vara enklare att vända på frågeställningen, istället för att fråga hur man kan göra något bättre kan man undersöka hur man på bästa sätt kan förstöra något.
Samma sak inom teatern med icke pedagogik. Att koncentrera sig på att göra fel, eller göra dåligt för att komma på hur man ska göra det bra. Om man ska hålla ett tal kan man prova att för sig själv göra det så dåligt som möjligt (det är lätt!) för att sedan göra precis tvärtom.
Jan
30
Tillbaka
Nu är jag tillbaka i Eskilstuna igen. Har såklart haft det underbart, en veckas semester, i Egypten dessutom., kan det bli bättre? Resmålet kan klart rekommenderas, god och billig mat, trevlig lokalbefolkning och många utflykter att göra.
Jag höll mitt löfte att inte använda internet på en vecka vilket har resulterat i att jag ligger lite efter.
Webbhotell
Jag har under gårdagen fixat plats på ett webbhotell, men vet ni vad jag upptäckte? För det första att jag inte är särskilt bevandrad i detta område, vilket inte direkt är någon nyhet. För det andra får jag inte flytta tankarominnovation.com till mitt webbhotell förrens om 50 dagar. Jaja, jag tar det inte alltför hårt, jag kan ta den tiden att lära mig mer så att flytten sedan går smidigt. Sedan kommer ni inte att känna igen er här för sidan kommer att vara så snygg!
Dessutom har jag lite annat jag kan använda hotellet till under tiden…
Seth Godin
En av mina favoriter är Seth Godin, riktigt klok kille. Jag hittade denna video med honom på hans blogg. Den handlar om nyfikenhet.
“It’s easy to underestimate how difficult it is for someone to become curious. That for seven, ten, fifteen years of school you are required to not be curious. Over over and over again the curious are puniched.”
“They start realizing that the safest thing they can do feels risky and the riskiest thing they can do is to play it safe.”