Jag skrev ju sist om att vi börjat med Web-TV på Abilias hemsida. Men det blir ju ingen web-tv utan nya filmer! Därför tänkte jag visa den senaste filmen vi gjort. Det är jag och Sarah från Abilia som tagit hjälp av Mediaeffekt för att sätta ihop filmen.

Vi har filmat Yvonne som har fått diagnosen Alzheimers sjukdom. Vi har varit hemma hos henne för att visa hur hennes vardag fungerar, hur hennes man upplever situationen och sen en kort intervju med arbetsterapeuten Carina.

Yvonne har såklart även en blogg om Alzheimer, för den som vill veta mer.

Filmen är tänkt att visa vad Memoplanner är för typ av hjälpmedel men jag kan förklara med några korta ord. Det är en digital kalender, som ser ut som en ipad (men memoplanner kom såklart först) och som man hänger på väggen eller har stående i hemma. Kalendern är mer pedagogisk än en “vanlig” kalender i sitt upplägg och den plingar till så fort något man ska göra dyker upp. Memoplanner tillhör gruppen Kognitiva hjälpmedel, för mer info om det kolla på Hjälpmedelinstitutets hemsida.

Ok, nyfikna på filmen? Enjoy!

Som ni säkert vet så jobbar jag på Abilia, lika bra att säga det på en gång ;)

Den nya hemsidan blev precis klar och där har vi fört in en ny flik, web-tv. Jag är lite nöjd och stolt och skulle vilja att ni gick in och kikade lite den. Kom gärna tillbaka hit sen och berätta vad ni tycker! Vi har även fått lite snurr på vår facebook-grupp som ni också gärna får kolla in. Om ni känner någon som jobbar med hjälpmedel eller nån som har någon funktionsnedsättning får ni gärna tipsa vidare.

Det här var allt just nu, men under hösten kommer Abilia att bli allt mer sociala så håll utkik efter mer!

Inofficiellt har jag lagt ner min blogg. Why oh why? Det är jobbet och det är facebook/twitter.

De flesta idéerna jag får till blogginlägg handlar om vad jag för tillfället sysselsätter hjärnan med. När nu dagarna sedan mer än 1,5 år mestadels spenderas på jobbet så kommer de flesta idéerna där. Men jag känner mig inte helt fri att skriva om alla tankar från kontoret. Dessutom är jag så trött på allting när jag kommer hem att jag inte orkar eller har lust att skriva något djupt.

För djupt måste det nämligen vara. Jaa eller kanske inte djupt, bara väldigt tänkvärt och gärna nyskapande. När bloggarna slog igenom så behövde man inte vara så genomtänkt, då räckte det att skriva ett inlägg som länkade till en nyhetsartikel, en annan blogg eller lägga upp en bild. Idag har facebook och twitter tagit över den funktionen. Och det är bra, för de är mycket bättre lämpade för sånt. Bloggen är däremot bäst på att förmedla genomtänkta resonemang, att tillföra och skapa ny information. Därför kommer de att finnas kvar länge än, bara med lite mer kvalitet?

Men gu va jag saknar min blogg! Önskar jag hade tid och lust att sitta och skriva tänkvärda saker hela dagarna! Därför kan jag aldrig officiellt lägga ner bloggen, kanske vaknar skaparlusten en dag??

Jag sitter alltså här mitt i natten och det enda jag kan tänka på är att jag saknar min blogg.

Jag gillar twitter. Och jag gillar speciellt att följa företag, tycker det är kul för det känns som om man kommer närmare varandra.. Låter lite nördigt? Hur som helst, har börjat följa min favoritaffär @DagLivs.

Jag antar att folk i alla tider har frågat personalen i mataffären om de inte kan ta in en speciell vara. Men själv har jag aldrig varit sån, med twitter däremot blir det så mycket lättare. På lördag har jag planerat att ha fest, ska ha ryskt tema och till mina Blini så behöver jag Smetana. En sekund tar det mig att skicka iväg en fråga till Dagivs. -Har ni Smetana i affären? Svaret blir nej men vi lägger en beställning idag!

Så långt så väl! Jag blev superglad och tackade glatt. Några dagar senare kom meddelandet att Smetanan kommit till butiken, jag blir återigen glad och hälsar att jag ska snabba mig dit så ingen annan hinner köpa upp allt.

Men sen kommer problemet. När jag sen går in i butiken får jag känslan av att vara förföljd. Tänk om dom sitter och väntar för att se vem som kommer för att hämta upp Smetanan? Tänk om dom beställde in den bara för att lura dit mig? Jag stressar på lite, står en man ur personalen och plockar med varor… -*gulp* jag blir stressad, måste hitta Smetanan fort. Ser den inte någonstans… vågar inte fråga, då vet han ju att det är jag! Lugnar mig med att dom inte vet vem jag är, är ju mängder med kunder i butiken, kan vara vem som helst, men sen slår det mig, jag har ju bild på min twitter! Klart de kan känna igen mig!

Hur anonym är man egentligen? Genom twitter hittar man mig, min blogg, mitt namn, mitt jobb och efter lite googling hittar man hela mitt liv! Är det bara att vänja sig? Hur anonym bör man vara?

Fredrik Svensson (Rektorsakademien) är en av mina gamla favoriter som tänker nytt om skolan!

Nu säpper han en bok TÄNK OM. Till det har han gjort en film på YouTube. Så härligt att se hur enkelt det kan vara att med lite musik och text hypa upp något. Bra gjort! Ser fram emot att läsa boken och hoppas att den kan nå ut till politiker och allmänhet.

Ps. Jag ska på boklanseringen, ses vi där?

I helgen slog det mig helt plötsligt -biblioteken kommer att bli överflödiga!

Idag har de flesta testat och börjat älska Spotify. Genom att betala eller stå ut med lite reklam får vi tillgång till enorma mängder musik! Det är enkelt och helt genialiskt. Dessutom finns det några ljudböcker där också som man kan lyssna på.

Liknande tjänster är även på väg för film och serier. Det väntar jag verkligen på för nedladdning av detta är fortfarande väldigt osmidigt.

Sen kommer vi då till biblioteken, eller snarare böckerna! Jag har själv en Sony Reader, en läsplatta med specialanpassad skärm som gör det möjligt att läsa elektroniska böcker lika smidigt som vanliga böcker. Eller ja, bara nästan lika smidigt. För det som saknas är ett bokens Spotify. Ett ställe där enorma mängder böcker finns tillgängliga till kostnad av lite reklam eller en prenumeration. Och om allt detta dyker upp, vad ska jag då med biblioteken till?

Eller ännu bättre, vore det inte kul om Kungliga Biblioteket i Sverige startade Kungliga Spotify. En banbrytande tjänst om kan leda utvecklingen av spridning av elektronisk text.

Precis så borde våra kulturskatte-pengar spenderas!

Idag fick jag min inbjudan till Goggle Wave Preview. Notera att Beta är ute och Preview inne ;)

Jag tycker om att skriva mina förutsägelser i bloggen, så att de står där svart på vitt. Jag har nämligen lärt mig att vårt minne gör efterkonstruktioner. Om jag idag säger att Wave kommer att bli en hit och det inte blir det så kommer jag att om ett år påstå att jag redan från början var osäker på om de skulle lyckats. Detta gör jag inte för att rädda mitt anseende utan det är helt enkelt en psykisk reaktion som vi alla människor har.

Av den anledningen är det bra att alltid skriva anteckningar speciellt i utvecklingsfaser. Då går det att alltid gå tillbaka och se vad man faktiskt tänkte och trodde.

Och idag tänker jag och tror jag att Goggle Wave kommer att lyckas. Förhandstitten visar på en något innehållslös tjänst men som har all världen potential att slå igenom.

Så vad ska vi säga, om ett år snackar vi Google Wave på riktigt!? ..Tror ni att det går så snabbt?

För er som inte har koll på Wave finns här en film:

På Sweden Social Web Camp (#sswc) diskuterades det mycket. En diskussion som jag tyvärr missade var -Vad skulle hända om alla i sverige fick en iPhone? (vem höll i den sessionen?)

Eftersom jag missade det tar jag igen det nu. Jag tänker ta mig an frågan ur ett typiskt innovationsvetarperspektiv. Det vill säga vad skulle det betyda för sveriges innovationskraft om alla i hela landet hade en iPhone?

Först och främst kommer jag att tänka på boken “Piraterna” om The pirate bay. Där beskrivs det hur viktigt det var för Sveriges framtida webbutveckling att större delen av svenskarna fick tillgång till en dator under 90-talet.  De skriver bland annat att: “Carl Bildt satte som mål att Sverige 2010 skulle bli IT-landet framför andra.” Sen var det riksdagen som 1997 bestämde att internet skulle in i varje hem genom ett lånedatorsystem. Det betydde att anställda kunde få hyra en dator från jobbet, rent skattemässigt blev det billigare än att som privatperson köpa en dator. Det roliga med det här var att det var barnen och tonåringarna där hemma som ockuperade datorerna och som så småningom växte upp med gedigna datorerfarenheter. Få andra länder i världen har i så hög utsträckning unga människor som vuxit upp med datorer och internet.

Med det sagt är det lätt att förstå några av Sveriges stora framgångar som Skype, Spotify, Stardoll med mera med mera med mera!

Så, vad skulle det betyda om alla i Sverige fick en iPhone? Låter inte riktigt lika korkat nu va? Kanske skulle vi få fler som utvecklar nya applikationer till telefonen men främst tror jag att det skulle betyda mycket för dem som redan utvecklar. Idag bara väntar vi på att tekniken ska bli så pass bra att vi alltid har tillgång till internet. Med en mobil stor som en iPhone blir det lättare att surfa. Om det är lättare att surfa kommer fler att göra det. Om fler surfar mobilt kommer det att bli mer lönsamt att utveckla tjänster för mobila webben. Om det är lönsamt att utveckla mobila tjänster i Sverige kommer svenskarna att ligga före resten av världen i sin utveckling. Det betyder att när övriga världen börjar uppnå 1 “iPhone” per person så kommer många av tjänsterna att komma från Sverige! Och här finns en miljardindustri.

För övrigt så tror jag Sverige har större chans som IT-land än som industriland. Ju förr vi fattar det desto bättre.

Se vad PC:n gjorde för Sverige, se vad iPhone kan göra, se till att subventionera den genast!