En liten fågel viskade i mitt öra och sa att Ali är med i tidningen. Kolla in artikeln i Hela Gotland.
En liten fågel viskade i mitt öra och sa att Ali är med i tidningen. Kolla in artikeln i Hela Gotland.
Jag skrev tidigare ett inlägg om det här med CV:n. Nu tar jag upp tråden igen, jag har varit i kontakt med Pelle på CV-skolan och pratat om framtidens CV:n.
Jag gjorde ett CV med inspiration från deras hemsida och lyckades väldigt bra, fick jobb redan samma dag. Jag diskuterade detta med en blivande personalvetare som tyckte att mitt CV var jättefint, en aningen otraditionellt kanske men ändå inspirerade. Hon funderade på om hon skulle göra något liknande. Hon kom fram till att hon skulle kunna lätta upp det en aning men inte göra det så extremt. Ska hon söka en tjänst som personalvetare så måste hon ju kunna visa att hon kan skriva ett korrekt CV! Det är en viktig del av jobbet. Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara på det, det låter ju på ett sätt logiskt men ändå…hur kan det någonsin vara bättre med ett svart-vitt torrt tråkigt CV? Jag frågade Pelle vad han tyckte. Han sa att även rekryterare påverkas av marknadsföring, de tycker inte heller att det är kul att titta igenom 100 likadana CV:n. Allt handlar om personlig marknadsföring. Han undrade om min kompis själv bara skulle rekrytera människor med “korrekta” CV:n (vad korrekt nu betyder). Nej, antagligen inte tror jag, speciellt inte eftersom hon tyckte att mitt CV var bra, om ändock annorlunda.
Vad vi kom fram till är att vi människor ligger efter vår egen teknik. Det här med bild och form är enkelt att använda idag men bilden av hur ett CV ska vara härstammar från skrivmaskintiden. Skrivmaskinens begränsningar fördes sedan över till datorerna. Jag själv fick på gymnasiet lära mig exakt vilken marginalbredd ett CV skulle ha och hur det skulle utformas, och nåde den som inte följde den mallen, den skulle minsann inte få ett jobb! (Företagen skulle ju se att jag inte lärt mig hur man ska göra) Jag hoppas verkligen inte att detta lärs ut idag för världen ser inte längre likadan ut. Vi kan idag sitta hemma och utforma ett estetiskt tilltalande CV med en personlig text och då tycker jag att vi ska göra det också, även de som ska bli personalvetare. I framtiden kommer vi inte att skriva tråkiga torra CV:n för det kommer inte att fungera och med all den teknik som finns idag kan vi göra så mycket mer.
Varför har vi då inte kommit längre? Pelle tror att det är rekryterarna själva som målat in sig i ett hörn. Att standarlisera gör processen enklare. Ser alla CV:n någorlunda likadana ut underlättas jobbet. Till en viss gräns. Denna form passar nämligen inte alla människor och det blir svårt att se människan bakom texten. Dessutom tror jag personligen att jobben förr mer var inriktade på att ha personal som gör som man säger medan det idag är viktigare att ha kreativa och tänkande medarbetare. Om det förra CV:t speglade de lydiga arbetaren så ska dagens CV spegla den kreativa människan.
Det finns hur mycket som helst att säga om det här men skadad av psykologin och ekonomiprincipen så vill jag ändå hålla mig kort och koncist. Därför tänker jag nu avsluta med en länk till ett företag som lägger upp video-CV både från uppdragsgivare och jobbsökare. Piraja Karriär. Jag vet inte riktigt om jag gillar idén att filma mig själv men däremot gillar jag starkt idén att företag som annonserar ut tjänster gör det med hjälp av video. Klockrent.
Hur har du valt att utforma ditt CV? Har du funderat över hur det skulle kunna se ut om du inte behövde bry dig om vad som är “rätt” och “fel”? Skriv gärna en kommentar kring hur du tänker. Behöver du hjälp är det bara att besöka CV-skolan.
Det är två svenskar som ligger bakom den trevliga hobbyprojektet Mission of the world. Jag tycker att det är en otroligt rolig idé, så jag tänkte uppmärksamma den här på tankar om innovation. Vill väldigt gärna veta vad ni tycker också. Idén bygger helt enkelt på teorin som kallas six degrees of seperation, eller small world phenomenon, dvs att vi alla är sammanbundna genom nätverk av bekanta, så vi är aldrig längre ifrån någon enskild människa på jorden än 6 steg.
Mission of the world låter ett antal mjukisdjur färdas från person till person på en rad olika uppdrag runt jorden.
Jag fick tag på en av personerna som ligger bakom projektet vid namn Pontus. Resultatet blev en kort intervju som ni kan läsa nedan. Han kan nog förklara det hela bättre. Skriv gärna någon kommentar, eller om ni har någon idé som skulle kunna utveckla projektet.
28e april:
Berätta lite kort om dig, och Micke som du driver projektet med.
Jag och Micke har var sitt eget företag inom reklambyråbranschen, han är AD och jag sysslar med 3D illustration och animation. Micke är 47 och jag 42 år. Vi sitter i gemensamma lokaler och är även delägare i ett bolag som heter Brand New Foundation, som är ett komplett kommunikations och mediabolag bestående av 14 egenföretagere inom reklamvärlden. Alla här uppe hos oss är egenföretagare men ibland samarbetar vi med olika projekt.
Vad är Mission of the world?
Jag och Micke slog våra påsar ihop i början av mars och startade ett hobbyprojekt som vi kallar Mission of the World. Detta är en idé som leker med teorin om att vi alla här på jorden känner varandra genom gemensamma vänner. Tydligen ska man kunna nå vem som helst genom 6 steg av bekanta, typ du känner nån som känner nån som känner nån som känner nån som känner nån som känner Nelson Mandela. Tanken är att vi ska skicka iväg ett antal mjukisdjur på olika uppdrag runt om i världen. Ett uppdrag kan vara att lämna över djuret till så många vännner som möjligt. (Det är detta uppdrag som är aktivt just nu). Kommande uppdrag är att djuren ska besöka så många länder som möjligt, eller att de har ett bestämt slutmål, t ex hamna hos Nelson Mandela. Reglerna är att man inte får posta djuret utan att personligen lämna över det till nästa i kejdan och då ta en bild som dokumentation. Bilderna publiceras sedan på hemsidan så att alla kan följa hur det går för de olika uppdragen.
Hur kom ni på den idén?
Idén föddes av Micke en morgon när han på väg till jobbet lyssnade på radio och hörde talas om en mjukisapa som hade varit runt i världen med en liten anteckningsbok på magen. Där stod det skrivet var den hade varit och vem som hade haft den. Radiopratarna tyckte det var en kul idé men hade varit ännu roligare om det medföljt en kamera med apan så man hade lite foton på de som haft djuret också. Men som de sa: den hade säkert bara försvunnit. Då kom Micke på idén att utnyttja internet till att ladda upp bilder från den här typen av överlämning – så vi började fundera på hur man skulle kunna utforma en hemsida som hade till uppdrag att samordna en kedja av personer som gjorde olika uppdrag, o s v. Namnet Mission of the World kläckte vi gemensamt och framförallt var .com adressen ledig! Namnet borgar också för en viss välgörenhetsaspekt och det ska vi introducera snart.
Hur har projekten fungerat hittills?
Just i denna skrivande stund har 31 st överlämnanden skett av sammanlagt 5 st djur. I början kom det snabbt svar, med bild och allt, men just nu har det mattats av och vi har fått skicka ut påminnelser till dem som sist inkom med ett överlämnande. Frågan är om det är det fina vädret som gjort att det går lite trögare. Vi håller på att undersöka vad anledningen kan vara. Vi har fått väldigt mycket positiv feedback från alla som vi pratar med. Och vi hoppas intresset kommer öka ytterligare när vi släpper nästa uppdrag (under maj månad).
Och vad är nästa steg?
Vi kommer att förbättra hemsidan och automatisera processen (att lägga upp information och bilder, etc) så mycket som möjligt, men först måste vi undersöka manuellt hur skedet fungerar. Vi kommer även att involvera media ännu mer genom att, när tiden är mogen, släppa ett uppdrag som ska vandra mellan olika media (radio, tv, tidningar, David Letterman, etc).
Tack för din tid och lycka till i framtiden.