Tankar om Innovation

Nu börjar jag förstå nyttan med interna bloggar!

I skolan är vi ofta tvungna att föra en så kallad “reflekterande dagbok”. Ni vet allt det där tjafset om att det är processen som är det viktiga och att det kan vara bra att gå tillbaka och se hur man tidigare tänkt : ) I efterhand kan så många saker se så självklara ut, när man i själva verket hade väldigt svårt att bestämma sig för just det. Dessutom har jag hört många entreprenörer säga att det är bra att skriva en dagbok och de nämner då samma orsaker som ovan.

Av någon outgrundlig anledning har jag dock haft svårt för detta, att skriva en dagbok, medan jag haft extremt lätt för att skriva en blogg. Vad är det som gör denna skillnad? Kanske strukturen eller interaktiviteten? Därför har jag i alla de kurserna, 4st, vi använt oss av dagbok, röstat för att vi gör det i bloggform. Och det har alltid fungerat utmärkt.

Idag slog det mig plötsligt hur genialiskt det är. Vi har nu i vårt bokprojekt en sluten blogg, som bara vi tre och vår handledare kan läsa. Eftersom vi inte kan träffas varje dag och ofta kommer på saker vid andra tillfällen är bloggen ett utmärkt sätt att kommunicera på. Det är inte alls samma sak som att skicka mejl eller ringa till varandra och berätta vad vi gjort och vad vi kände, utan detta är något helt annat. Vetskapen att de andra läser och att allt sparas i en logisk ordning gör det till ett bra komplement till mejl. Dessutom är det lättare att lägga upp lite bilder eller på andra sätt visualisera hur man tänker.

Jag har nog kommit till slutsatsen att om jag medverkar i några fler stora projekt så ska en blogg hållas, det är ett bra sätt att både sprida och bevara information och tankar på. För att komma igång kan du använda rubrikerna Hände, Kände Lärde, då brukar det viktigaste komma med.

Nästa stora ord bör alltså bli projektblogg eller kanske internblogg?, det är en annan typ av blogg än de mer etablerade typerna såsom exempelvis företagsblogg, modeplogg, livsstilsblogg, expertblogg osv.

Arbetar du just nu i ett projekt är mitt råd att pröva med att starta en projektblogg och se om du inte kan få lite fart eller struktur på arbetet! Vill du kunna leva ut ordentligt, låta känslorna synas, skriva om sekretessbelagda saker eller annat viktigt så skapa en intern blogg, allt måste inte vara transparent. Men har du ett företag tycker jag givetvis att du även bör hålla en företagsblogg….

…suck, allt detta bloggande, vart ska världen ta vägen? :)

Aftonbladet är inte en tidning som jag föredrar att läsa när det kommer till nyheter. Men när man sitter uttråkad på tåget och tidningen ligger på bordet framför så börjar man självklart bläddra i den. Senast så blev jag överraskad över en intressant artikel som handlade om att ”svenska skolan passar inte barnens hjärnor”. Det hävdar en av sveriges största forskare vid namn Martin Ingvar.

Enligt Martin så har Sverige världens sämsta betygssystem och det gör skolan kass. Några argument ur artikeln:

” Vi struntar i hjärnans egen klocka och anpassar inte skolan till när barn har lättast för att lära sig. Och vi tar ingen hänsyn till att pojkar och flickor utvecklas olika.”

” Vi har världens sämsta betygssystem. Obegripliga kriterier, för sen betygsdebut och för få betygssteg. Det drabbar framför allt pojkar från arbetarhem på landsbygden.”

Betygssystemet har jag funderat ett bra tag på, att något borde göras och förändringar borde ske. Men så lätt är det inte som det låter. Jag håller med Martin att betygssystemet är dåligt, men Martin fokuserar sig fortfarande på att förbättra nuvarande betygssystem. Exempelvis genom tidigare betygsdebut och fler betygssteg. Enligt mig så borde ett helt nytt bedömningssystem införas. Jag är varken professor eller forskare inom ämnet, men jag vet så mycket som att gymnasiala betyget styr valet inför högskoleutbildningen. Detta eftersom personer som är exempelvis dåliga på matematik och har dåligt betyg i ämnet får lägre snitt, vilket leder att betyget påverkar valet av högskola samt utbildning. Men tänk er om eleverna bedömdes efter ämnen som de är intresserade av och är bra på, då skulle vi kunna studera vad vi vill idag.

Om vi betraktar två personer
Person A: som har ingen läkarutbildning men hindrades att studera det pga betygssystemet, men han/hon älskar det och brinner för det.
Person B: som har hade höga betyg och valde utbildningen för status, men brinner egentligen inte för det.

Vem skulle klara jobbet bättre? Det finns många människor därute som person A med potential. Bara för att du har sämre betyg så betyder det inte att du är dummare. Att kunna vara duktig i alla ämnen och klara av varje tentamen med bra betyg betyder inte att du är bra, du har bara lärt dig alla knep för att klättra över skolans uppsatta hinder. Men det är en annan sak om du brinner för det och studerar varje bok för att lära dig ämnet och senare utnyttja det.

Många högskoleutbildningar har självklart infört antagning i form av arbetsprover och intervju, och det tycker jag är perfekt. Jag vill exempelvis bli konstnär, och gillar varken fysik eller matematik, varför måste då dessa ämnen förstöra mina chanser för att göra det jag verkligen älskar i framtiden?

Man kan istället införa betygssystem för närvaro och andra aspekter som kan vara viktiga inom ramen.

Det som skrämmer mig är att forskare varnar för dessa brister i svenska skolan men inga förändringar sker. Mina tankar är absolut inte felfria, men det spelar egentligen inte så stor roll. Om en forskare inte kan förändra något idag, vad kan jag göra då?

Jag är tveksam om jag har lyckats att framföra budskapet rätt, men jag blir glad om bara någon förstår det.

Intel
Då Intel lanserade den första Pentium-processorn 1994 upptäcktes att flyttalsenheten hade en defekt då beräkningar med tal av dubbel precision utfördes. Felaktigheter i processorer förekommer och dessa brukar kunna hanteras av mjukvaran, men problemet var relativt allvarligt. Intel förnekade i sin tur om händelsen, men felet blev så uppenbart att de till slut fick medge att det fanns en defekt. Intel erbjöd då att gratis byta ut den felaktiga processorn om kunden kunde uppvisa att han/hon hade behov av en processor som inte var defekt. Då nya mjukvaror lanseras ofta och det ständigt sker uppdateringar av gamla mjukvaror var det omöjligt för kunden att säga om behovet fanns för en defektfri processor. Intel hade då sålt 2 miljoner Pentium-processorer oh det är enkelt att förstå att de inte ville byta ut samtliga, men då flera kunder, däribland IBM, valde att inte köpa processorkretsen tvingades Intel till slut att byta ut kretsen mot en defektfri för alla som ville få den utbytt.

Intel var medveten om problemet innan den nådde allmänheten. Ändå valde företaget fortsätta sälja en defekt processor till dess att den korrigerade Pentium-processorn producerades.
Intel har sedan dess ändrat inställning på fel som rapporteras från kund. Från att utgå från Intels uppfattning om konsekvenserna av felet utgår företaget numer från kundens uppfattning.

Är det rätt av ett företag att hemlighålla defekter på detta sätt? Förmodligen finns det flera defekter i de datorer som vi idag använder. Var går gränsen för att tillverkningen skall stoppas? Vem avgör det?

Företaget hade förlorat en hel del pengar om man hade tagit tillbaka 2 miljoner processorer, men man gjorde inte detta eftersom fokusen låg på ekonomisk framgång, tillväxt av företaget. Det vore brott mot företaget om man hade tagit tillbaka alla processorer, och vem skulle få skulden för tragedin? Då väljer man att sopa dammet under mattan och gå vidare. Det lönar sig däremot inte i längden, sådana händelser brukar komma fram förr eller senare. Detta kan leda till att man till slut förlorar lojala kunder.

Ford
För att möta den ökade konkurrensen från Japanska bilmodeller i USA beslutade Ford i slutet av 1960-talet att tillverka en småbil, Ford Pinto. Fords VD Lee Iacocca bestämde att bilmodellen skulle vara färdig på två år och introduceras bland 1971 års modeller. Bilen fick inte kosta mer än $2000. 43 månader var då en normal tid för att ta fram en ny modell. Dessa krav ställde naturligtvis höga krav på projektgruppen. Ett, av många, problem som uppstod av bränsletankens placering som till slut placerades mellan bakaxeln och den bakre stötfångaren. Placeringen medförde att risken för skada på bränsletanken och därmed även explosion ökade om bilen blev påkörd bakifrån. Det fanns möjlighet att göra bränsletanken säkrare, men det hade medfört en ökad kostnad med $6,65 per bil. Ford räknade med att den totala kostnaden då skulle öka med 20 miljoner dollar för hela projektet.

Ford hade liknande erfarenheter från den europeiska modellen Ford Capri. Där hade bränsletanken flyttats och placerats över bakaxeln. Tester som utförts på Ford Capri visade att bränsletanken skakades vid hasigheter runt 32 km/t.o.m. bränsletanken hade den bakre placeringen. Med den främre placeringen tålde bränsletankens placering vid denna tidpunkt.

Flera olyckor inträffade där bränsletanken började brinna Bl.a. dog tre tonårsflickor då deras Ford Pinto blev påkörd bakifrån. Dessa olyckor kostade Ford miljontals dollar, men framförallt negativt publicitet. Ford hävdade att Pinto var byggd enligt de lagar som fanns och att den var lika säker som andra småbilar. Ford blev dock till slut tvungen att ge vika och återkalla bilarna för att åtgärda felet. Samma justering som vid nytillverkning hade kostat $6,65 kostade nu mångdubbelt. Intressant att notera är att innan Ford åtgärdade felet ville flera företag, framförallt hyrfirmor, sälja sina Ford Pinto. De hade inga problem att sälja dem till köpare som förmodligen var införstådda med problemet bara priset var det rätta.

Beslutfattare och kostandstagare är här samma personer, men definitivt inte riskbäraren. Vem bär ansvaret för att bilen konstrueras med en livsfarlig placering av bränsletanken? Företagets ledning, projektledning eller den enskilde konstruktören? Är det rätt lojalt, om en enskilde konstruktören informerar massmedia om att bilen är livsfarlig?

Det finns tusen exempel som kan tas upp. Från alla byggjobbare som utnyttjas i Dubai, till alla barn som jobbar inom kaffe branschen.

Samtidigt har man hört och läst åsikter som att många företag gör en god gärning när de sysselsätter hundratusentals fattiga människor, att dessa företag har positivt inflytande i utvecklingsländer när man driver utvecklingsprojekt.
Ikea, H&M och Elecxtrolux är sådana företag som tas upp i diverse artiklar på nätet. Dessa företag sägs bidra till verksamhet som gör livet bättre för fattiga människor, men handlar det inte bara om att dessa företag utnyttjar desperata fattiga människor i låginkomstländer? Enligt mig så är detta bara en dålig förklaring för att få människor och tänka i andra banor, för att vi skall endast se det ”positiva”.

Men hur mycket nyttja drar dessa människor egentligen? Även om människorna blir kunnigare inom produktion och kan ses som hot. Man vet ju även att företag inom skotillverkningsbranschen förflyttar sig från länder till andra när löneförhandlingen inte duger längre. Man söker sig då till billigare arbetskraft, och då har man redan utnyttjat tusentals städer i Afrika.

Enligt mig så måste alla bolag kunna kombinera god ekonomiskt utveckling med mänskligt hälsa. Detta kan leda till att du som egenföretagare fångar människors tillit, och detta i sin tur leder till lojala kunder. En bra ledare är viktig också, en ledare som kan lyfta upp företaget genom god kunskap inom etik och moral. Vi produktutvecklare jobbar oftast i grupp, och det är gruppens åsikt som läggs fram oftast, och en bra ledare skulle kunna öppna arbetskamraternas sinne.

Jag hoppas att någon har orkat läsa igenom hela inlägget, den blev för lång men jag var tvungen!

Att sätta människovärdet i centrum innebär att vi ska ta hänsyn till människans rättigheter. Enligt mig så har människovärdet blivit förhandlingsbart idag, att de flesta klädföretag i Europa utnyttjar människor i Asien måste tyda på att något är fel. Företaget ifråga kommer undan väldigt billigt och kan därefter konkurrera med ”hederligare” företag i samma bransch.
Det kan även hända att ”hederliga” företag går back i sin ekonomi pga. Etikens dilemma.

Vi kan föreställa oss konsekvenserna av en genomförd uppdelning av medborgarna i A, B, C-människor, grannar och familjemedlemmar tittar snett på varandra, de rika och mäktiga som myglar in sina närmaste i den mest främjade kategorin. Det låter overkligt, men vi har ju redan sådana ansatser till en sådan uppdelning. Alla vet att långvården är mindre påkostad än annan vård, hjärtinfarktspatienteter över 70 får på vissa håll inte full behandling, i köerna till alkoholistvård och dyra operationer spelar ålder och samhällsanpassning en stor roll.

Människors lika värde innebär dock att sådana urvalsgrunder måste avvisas. Rik eller fattig, gammal eller ung, ”nyttig” eller ”onyttig” får inte spela någon roll. Samtidigt är vi ju olika som individer, har olika personliga egenskaper, etc. likheten i värde innebär en garanti för rätten att vara annorlunda. Det är när olikheten vänds mot människan och blir ett mått på hennes värde som människovärdet är hotat. Det är det som är grunden för rasism. Det är också det som händer i skolan och i vård och behandling, då olikheten ses som en störning.

Jag tror att detta problem ligger i grunden för utnyttjande av människor. Man måste kunna uppskatta varje själ. Lösningen kan vara så enkelt som några frågeställningar som man kan ställa sig själv: ”hurdan är jag själv i mitt förhållande till andra människor?, hurdan är och fungerar den här familjen, den här individen? Och hur skall jag bemöta denna människa?”.

Detta påminner mig om en liten historia, historian om mannen som satt i fängelse, han hade suttit där i många år och den dag närmade sig då han skulle bli frigiven. Han var väldigt osäker om han skulle våga sig hem, hur skulle han bli bemött av människor i hans förflutna? För att både ge sig en chans och för att förbereda sig mot en alltför hård besvikelse skrev han hem och sade: Jag kommer att bli fri den och den dagen och jag kommer att åka förbi vårt hus med tåget. Om jag är välkommen så häng upp en vit handduk i äppelträdet. Den dag kom när han satt i tåget och var på väg till sin hemort. Han satt och såg på skogen med all sin osäkerhet inom sig. Plötsligt tog skogen slut och han såg sitt hus och äppelträdet och det var fullt med vita dukar…

Vi alla frågar oss ibland, om man kommer att bli välbemött i ett företag, eller om företaget behandlar sina klienter på ett bra sätt. Riklig kunskap kring människovärdet är nyckeln till framgång.

Läs även: Etik & Moral - Del1

Som avslutning vill jag citera Keith Johnstone:

Det första jag gör när jag möter en ny grupp elever, är (troligen) att sätta mig på golvet. Jag markerar låg status och jag förklarar, att om de misslyckas så ska de skylla på mig. Då slappnar alla av och jag förklarar, att det egentligen är helt uppenbart att de ska skylla på mig, eftersom det är jag som förutsätts vara experten, och om jag ger dem fel material att arbeta med, så misslyckas de och om jag ger dem rätt material så lyckas de. Fysiskt spelar jag låg status, men min faktiska status höjs, eftersom det bara är personer med stort självförtroende och erfarenhet, som skulle lägga skulden för ett fiasko på sig själv. Vid det här laget börjar eleverna, nästan säkert, glida ner från sina stolar, eftersom de inte vill befinna sig högre än jag. Jag har redan grundligt förändrat gruppen, eftersom ett misslyckande inte verkar så katastrofalt längre. De kommer naturligtvis att vilja testa mig, men jag kommer verkligen att be om ursäkt om de misslyckas och be dem ha tålamod med mig och förklara, att jag inte är fullkomlig.Mina metoder är mycket effektiva och i en atmosfär av jämlikhet kommer de flesta eleverna att lyckas, men de kommer inte längre att försöka vinna. Den normala lärare-elev relationen har lösts upp.

(Impro, 1985) (länken är till engelsk version). Tack Markus för tipset om boken, den är helt otrolig.

Läs mer om vad jag har skrivit om skolan tidigare här.

Tidningen BusinessWeek skriver i dagarna vad man absolut inte bör göra i en lågkonjunktur.

“Innovation is the driver of performance, growth and stock market valuation.”

Gör inte detta.
1. Avskeda talangerna. “Talent is the single most important variable in innovation.”

2. Spara in på teknologin.

3. Reducera risker. “Innovation requires taking chances and dealing with failure.”

4. Stoppa utvecklingen av nya produkter.

5. Ersätta styrelsen med nedskärningsorienterade medlemmar istället för att behålla växtorienterade personer.

6. Dra sig tillbaka från globalisering.

7. Ersätta innovation som nyckelstrategi med något annat.

8. Belöna medarbetare som jobbar med säkra projekt framför de med mer risktagna sådana.

9. Ersätta samarbete med hierarki.

10. Gömma sig bakom höga murar, dra ner på samarbeten med andra.

Så vad tycker ni? Håller ni med?

—–

Jag kom precis på en dum sak med listan. Har nämligen precis lärt mig att man inte ska prata i negationer eftersom hjärnan är lite dålig på att höra ord som inte och aldrig. Det leder till att man kommer ihåg fel saker. Efter att ha läst listan här ovan är alltså risken större att ni tror att ni kom ihåg det motsatta alltså: ersätt samarbete med hiearki, avskeda talang osv. En lista med vad man ska göra är alltså bättre än en lista med vad man inte ska göra. Detta hindra såklart inte att man ibland börjar med att ställa upp en lista på vad man inte ska göra. Men att man sedan vänder på listan så att man i framtiden kommer ihåg rätt saker.

Vid en lågkonjunktur gör detta:

1. Behåll de mest talangfulla medarbetarna.

2. Fortsätt att satsa på ny teknologi.

3. Fortsätt ta risker, när man innoverar måste man ibland chansa.

4. Fortsätt att utveckla nya produkter.

5. Behåll personer i styrelsen som vill fortsätta växa.

6. Fortsätt expandera.

7. Innovation är nyckelstrategin du behöver.

8. Belöna de som jobbar med nya högriskprojekt.

9. Samarbeten är nyckeln, speciellt för den unga Y generationen och generation X.

10. Fortsätt bygga kontakter, innovation stimuleras av input utifrån.

Frågan är lite, om man nu bör göra allt det här var ska man då spara in pengar? Jag kan för tillfället bara komma på en lösning och det är att effektivisera organisationen. Att försöka hitta de svagare länkarna, var missar man tid, energi och pengar? Ofta finns det kvarlevor från förr som stoppar eller hindrar ett företag från att göra sitt bästa. Identifiera de källorna och eliminera dem.

Kreativitet handlar om att svara ett annat rätt än vad alla andra tänker är rätt

Först en liten känga till Mdh, här får vi information (eller får och får, jag letade upp den) om att Fredrik Härén ska komma och föreläsa. Jag hörde för nån vecka sen nån som sa att Teo Härén skulle komma. Det visade det sig vara samma tillfälle. Väl inne på föreläsningen så stod Teo där framme. Visst det gör inte mig nått alls, jag har lyssnat på Fredrik en gång så det är bara kul att få höra Teo också men kom igen, ge oss rätt information eller åtminstone samma information till alla. Men det här med information är inte Mdh’s starka sida. Fine fine, vi fick en bra föreläsning i alla fall.

Teo körde, inte helt oväntat, lite samma grej som Fredrik gjorde förra gången. Kanske var han lite mer ödmjuk men ändå ganska samma. Det tänker jag inte klaga på, tänker inte klaga på någonting faktiskt. Eller förresten han sa att man ska ifrågasätta, då ifrågasätter jag varför han har en traditionell föreläsning med honom längst fram pratandes och vi andra i stolarna lyssnandes. Men räknat som traditionell föreläsning var han bra. Inspirerade och även om jag hört det mesta förut så tåls det definitivt att repeteras.

Jag är inte på humör att skriva ner vad han sa. Ärligt talat så känns det inte så kul när man precis fått höra att det inte är speciellt kreativt att rapa upp kunskap. Men jag kan ju inte helt låta bli så några tankar får ni ändå som är rippade från Teo med viss inblandning från mig.

Ifrågasätt allt. Svårare än det låter men ack så viktigt. När senast ifrågasatte du något?

Måste det finnas bussar i varje stor stad? Måste man gå i skolan? (den har nog många barn frågat sig) Måste ett jobb vara tråkigt? Kan bara skivbolag sälja musik? Är val vart tredje/fjärde år ett krav för en demokrati? Måste standardiserade tentor med (nästan) samma frågor användas år efter år? Är alla bananer gula? Är tv-licens bra och kommer den att fungera i framtiden? Är fett onyttigt? Måste en kyrka ha en kyrkobyggnad? Är alkohol ett bra sätt att umgås på? Är det omöjligt för högern och vänstern att samarbeta? Osv.

Lär vi våra barn att ifrågasätta? Eller vill vi att de är tysta och svarar rätt? Och rätt är det svaret vi hört förut. Jag känner att jag genom skola och hemmet har blivit mycket uppmuntrad till att svara rätt och visst är det bra att kunna svara rätt men samtidigt måste man också kunna svara ett annat rätt.

Nä, nu är det skärpning, här ska börja ifrågasättas mer.

Tänk efter. Två små ord som kan förändra en persons tänkande. Istället för att säga det man hört förut eller andra förutfattade meningar så börjar man tänka efter. Släng in det i meningar när du vill att någon tänker efter, förslagsvis till dig själv. Är det bästa stället att jobba på på jobbet? Tänk efter.

Inom psykologin finns ett begrepp som kallas för scheman. Det är mönster och kunskap som är sparade i minnet för att guida i olika situationer. Det hjälper oss att snabbt anpassa oss till och finna oss i nya situationer. Ex. När vi kommer in i en föreläsningssal vet vi att om vi är föreläsaren så ska vi stå längst fram och prata annars sätter vi oss ned, slår av mobilen och lyssnar.
Snabbt och enkelt vet vi hur vi ska agera utan att vi behöver fundera. Tänk vad jobbigt att komma in i en stor sal med massvis av bänkar. Vad ska hända här? Borde jag sätta mig ner? Kommer vi att måla, skulle jag haft med mig penslar? Kanske ska vi sjunga? Är det jag som ska hålla i det hela? Ska jag sätta mig långt bak, eller kanske långt fram? Spelar det nån roll? Osv.
Vi slipper allt det här.
Problemet blir tyvärr att vi har svårare att förstå när det inte funkar på bästa sätt eller när omvärlden ändrats men inte vi. Det är efter dessa scheman vi börjar säga: det SKA vara så, det är ALLTID si och så. Det GÅR INTE att göra på annat sätt.

Det här vet jag för jag har tenta på fredag och då kommer frågan, vad är ett schema?, med 80% säkerhet, och vi kommer alla att kunna svara på den eftersom den finns med på en gammal tenta som vi har tillgång till. Hur okreativt kan det bli? Enkel, lätt och smidigt för alla parter, javisst. Men vart leder det oss? Det behöver inte visa på att vi kan litteraturen, endast att vi funnit rätt svar till gamla tentor och präntat in. Det hjälper oss inte heller att tänka själva. Varför tänka själv, varför ta upp egna exempel när det ändå inte ger mig ett enda extra poäng eller ens uppmuntran för den delen. Värdelöst är vad det är.

Ett roligare sätt vore om vi fick som uppgift att identifiera ett schema och se vad vi kan göra för att ändra på några personers uppfattning om just det schemat. Att bryta sig loss. Eller varför inte låta alla eleverna på valfritt sätt illustrera de 4 olika perspektiven inom psykologin. Det mest kreativa/originella/annorlunda/uppochnedvända sättet får bäst betyg.

Oj, nu blev det långt igen, detta är verkligen ett ämne som engagerar mig. Jag vill gärna höra vad ni tycker. Är allt detta idiotiskt? Kanske tycker ni att skolan är bra som den är, eller att den måste skärpa disciplinen lite? Kanske är kreativitet inte så viktigt trots allt?

Pangea day

Har ni hört talas om den dagen? I maj nästa år kommer världen att samlas för att titta på film från vår värld. Tanken och förhoppningen är att den ska föra oss närmare varandra. Alla får vara med och göra en film och skicka in och “alla” kommer att kunna vara med och se det färdiga resultatet.

Jag tycker att det är en tuff idé. Verkligen att tänka stort.
År 2006 vann Jehane Noujaim TED Prize, vinsten är en summa pengar och en önskan. Önskan får vara helt fri och många av vinnarna har tänkt stort, Jehane är ingen undantag.

Jag tycker att det är helt otroligt att vi med dagens teknik kan genomföra ett så här stort projekt. Internet har verkligen förminskat världen. Har man ett bra budskap kan det färdas snabbt och långt på internet. Det kommer nog inte att dröja länge innan vi svämmas över av rörande, tankeväckande filmer på internet. Jag har faktiskt redan hittat en, såg den för ett tag sen, hade ingen aning om att den ingick i det här projektet förrens nu. Men först vill jag att ni tittat på “trailern” för Pangea Day.

Denna film:

Och här är ett bra exempel på en film som verkligen passar i projektet:

Tankeväckande?

(Kul att TED är med på ett hörn också, kan man nånsin sluta älska TED?)

Utan mellanchefer ingen förändring

Det är enligt mig en otroligt dum rubrik på en artikel idag i Ny teknik. Detta ska enligt Ny Teknik ha framkommit efter en studie som Södertörns Högskola har gjort. Dock finns det inget i artikel som stödjer rubriken. Visst finns det information som kan tolkas så tex.
“Det är mellancheferna som ser till att förmedla ledningens budskap och att verkställa de förändringar som ledningen beslutat.”

Ofta är det dock just mellancheferna som står för motståndet när man vill genomföra en förändring. Detta mycket på grund av att man i och med förändringar ofta förflyttar makt och ofta är det mellancheferna som ska flyttas. Finns det då risk att de kommer att tappa delar av sin makt kommer de istället att bli de största motståndarna. De fungerar som ett effektivt filter mellan ledningen och “golvet” så ibland är det nog precis tvärtom som gäller:
Utan mellanchefer sker förändring

Eftersom jag läste denna artikel i papperstidningen så glömde jag bort att jag faktiskt kan länka till den. Klantigt, klantigt. Rubriken är “Kreativiteten får inte plats på jobbet”, och jag håller i stort sett med om allt, så det är alltså en bra artikel ; ) (även fast jag tycker att det är roligare att funderar över dåliga saker)

Här är några saker jag tänkter på:

“I all förändring ligger nämligen ett outtalat underkännande av det som varit. För att kunna förbättra och utveckla måste man därför “avtacka” det gamla, ungefär som en kär vän. - Det gäller att inte fastna i kritiken av det gamla, säger Jan Forslin.”

Aldrig riktigt tänkt på att man ser det gamla som underkännande, men det är ju oftast sant.

“Vad som styr människors kreativitet är i dag ganska väl beskrivet. Ändå väljer ofta företagen att organisera arbetet på ett sätt som direkt motverkar kreativitet och innovation. Inte bara i ekonomisk kris utan även mitt i en högkonjunktur.”

Det är just därför som vi är ett gäng som utbildar oss till Innovationsvetare. Vi kan det här och vi vill hjälpa till att öka kreativiteten och innovationsförmågan i organisationer. Vad vi behöver är modiga chefer som inser att kreativitet är viktigt och som vågar ta in hjälp.

Nu är tentan avklarad. Bland det sista jag gjorde igår innan tentan var att skriva ihop lite text om viktiga saker att tänka på när man genomför en förändring. Vet inte om allt går att förstå men kanske kan ni hitta något vettigt.

Hur man genomför en lyckad förändring:

Innan förändringen inleds måste personalen inkluderas. De måste få medverka och känna ansvar. Förändringen får inte bara komma ovanifrån. Gör klart för medarbetarna vad förändringen kommer att betyda för dem personligen. Nya uppgifter? Högre lön?

Det är ofta oklokt att starta en förändring genom att omorganisera.

Skissa på flera olika scenarion och utgångar för att förbereda dig mentalt för att kunna hantera kommande problem bättre.

Ett externt tryck kan behövas för att sparka igång processen men det kan även leda till ett starkt motstånd i organisationen. Förändringar som kommer inifrån möter mindre motstånd. Försök att vara proaktiv och förbered förändringen innan den måste ske.

Viktigt är även att ledningen är engagerade i förändringen.

Arbetar du i en stor organisation, se till att skapa systemgrupper. Systemgrupper är en slags miniatyrorganisation som ska bestå av människor från olika funktioner i organisationen, både vertikalt och horisontellt. Där kan man på kort tid pröva och ta fram nya idéer. Det gör inget om några av medarbetarna är emot förändringen, det är till och med bra.

Även ett hjärngäng kan vara bra att skapa. De ska bestå av strategiskt placerade personer med tystnadsplikt. De ska vara med på noterna men självklart inte behöva hålla med om allt.

När man skapar förändring är det viktigt att förstå att organisationen består av människor, den är alltså inte mekanisk.

Det kan bli nödvändigt att ändra i den formella strukturen. Se då till att förkorta vägen från ledningen och ut i organisationen. En plattare organisation där medarbetarna inte är rädda för cheferna. Om medarbetarna är rädda finns risken att sanningen göms undan. Uppmuntra medarbetarna till att ta risker och våga misslyckas. Se till att det belönas. Se inte ickestraffet som en belöning.

Öka samarbetet mellan olika funktioner, se till att de blir mer beroende utav varandra och att gränserna suddas ut.

Sänd inte bara informationen nedåt i organisationen utan se till att verklig kommunikation existerar och fungerar.

Skapa drivkraft i form av en tydlig vision för organisationen och se till att den går att dela med medarbetarnas visioner.

Under förändringens gång kommer du att stöta på motstånd från medarbetarna. Det är ett försvar inte anfall och kan komma till nytta för dig. De kan delas in i tre faser.

1. Skepticism

Argumenten är inte genomtänkta. Det starka motståndet, den starka energin och det stora engagemanget har ännu inte startat. I denna fas bör du skapa systemgrupper och hjärngäng. Be medarbetarna svara på frågan –Varför kommer det här inte att fungera? –Kan det finnas något värdefullt i detta arbete?

2. Hittar fel

Högkreativ fas eftersom medarbetarna vet lite mer om vad förändringen innebär.
Se till att utnyttja kritiken, se medarbetarna som lärare. Fortsätt att peka på målet.

3. Omedveten sabotage

Medarbetarna kan omedvetet motarbeta förändringen genom att sabotera. Det är bara att hålla ut och fortsätta.

När förändringen är genomförd, lämna den inte vind för våg. Utvärdera och se till att organisationen inte går tillbaka till det gamla.

(större delen av informationen kommer från Bo Ahrenfelts bok “Förändring som tillstånd”)

Just nu är vi uppe i tentaplugg, det är det sista vi kommer att göra på den här tiopoängskursen i Förändringsledning B. Jag tänkte passa på och skriva ner lite av vad jag just nu funderar över.

Lärande Organisationer
Begreppet lärande organisation är en aningen luddigt. Teorierna bakom begreppet kan sägas börja med att John Dewey 1938 presenterar begreppet “experiential learning”. Begreppskombinationen Lärande Organisation dyker inte upp förens på senare halvan av 1900-talet. Mest känt blir det då Peter Senge skrev sin bok “The fifth Dicipline” 1990. Efter det så räknas Senge ofta som begreppsmyntare.

Som jag nämnde tidigare så är begreppet en aningen luddigt och kan nog beskrivas på många olika sätt. Själva kärnan verkar ändå vara att medarbetarna i en organisation både utvecklar och för vidare kunskap mellan varandra. Och kanske det viktigaste av allt, de ska ha förmåga att förändra och tillämpa de kunskaperna. Organisationen ska vara flexibel och kunna anpassa sig efter hur omvärlden förändras. Viktigt att komma ihåg är att det inte är organisationen som lär utan det är människorna i den.

Hur skapar man en lärande organisation?
Det är viktigt att ledningen är med, att de visar på intresse och vilja att skapa en lärande organisation.
Medarbetarna måste kunna känna att de är okej att misslyckas och att ta risker. Det ska belönas.
Se till att organisationen är platt. Att kommunikationen fungerar både vertikalt och horisontellt. Försök att få till ett samarbete mellan olika funktioner i organisationen, gärna förstärka beroendet dem emellan.

En lärande organisation bygger på: tillit, nyfikenhet, förtroende, gemenskap samt förmåga att lära av sina misstag,

Kom ihåg kommunikation; en bra kommunikation är alltid viktigt (och alltid rätt svar på en tenta)

Ni studenter, och även ni andra såklart, håller ni med om det jag har skrivit, vill ni lägga till något?
Gör gärna det innan tentadagen ;)

Det finns nog dom som skulle råda mig att inte skriva det här inlägget, de skulle kanske påstå att det inte är seriöst nog. Men det skiter jag i.
Jag måste i alla fall börja med att erkänna att jag har sett filmen Legally Blonde. Den gick på ettan igår. Det som slog mig när jag såg filmen är hur otroligt viktigt det är att tänka olika. Man kan inte ha en advokatgrupp (ledningsgrupp) där alla klär sig likadant och tänker likadant, då kommer man aldrig att vinna, i varje fall inte lika ofta som en mer nyanserad grupp skulle ha gjort. Så tänk på det, han/hon som inte är som vi är, är just den personen vi behöver.
“Där alla tänker lika, tänker ingen.” (okänd?)
Motstånd är något bra och det ska man utnyttja. Det gäller även när man driver förändringar. Bli inte deppad när medarbetarna inte tycker som du eller inte vill förändras, det betyder att dom tänker och bryr sig. (kanske inte i alla fall men ofta). Och det är viktigare än att alla går med på vad som helst.

Stick ut, var ett pain-in-the-ass, och våga säga vad du tycker.

Idag har jag lyssnat på en föreläsning av Bo Ahrenfelt. Han pratade om många intressanta saker och jag ska försöka återge några av dem.
“Det svåra är att se det nya i det gamla.” Att försöka tänka nytt, att se andra lösningar i gamla problem kan vara oerhört svårt. Jag kommer att tänka på en annan gästföreläsare vi hade, Fredrik Härén, om jag inte minns fel, han talade om att det tog lång tid för utvecklarna av tågvagnar att komma på att man kunde sitta inuti vagnarna. Mallen kom då från de gamla hästvagnarna som man pga att man styrde hästen var tvungen att sitta “utomhus” eller ovanpå för att kunna köra. Utan att tänka närmare på saken så överförde man den “gamla” hästvagnen och satte den på ett spår efter ett lok. Att kunna se det nya i det gamla är alltså svårt för oss människor. Jag tror att det är något som går att öva på, att ifrågasätta allt, även det gamla invanda.

Viktigt är också att se till att man har en organisation som uppmuntrar till att medarbetarna för fram en sanningsenlig bild. Ahrenfelt kallar det för “Brutal facts”. Hur ska man kunna fatta vettiga beslut om beslutsunderlaget är undermåligt pga att medarbetarna är rädda för att säga sanningen? Låt det vara högt i tak och se till att medarbetarna vet att de inte förlorar jobbet om de är kritiska. Nyligen gick det att läsa en artikel i aftonbladet om det, en anställd som fått sparken efter att ha skällt ut chefen. På Duochjobbet kan man läsa om chefer som uppmuntrar kritik.

När man behöver förändra en organisation kan det vara nyttigt att lyssna efter vad folk inte pratar om. Det kan ge viktiga hintar till vad de behöver prata om.

Alla människor har inbyggda försvarsmekanismer och det är viktigt att inte underskatta det när man är uppe i en förändringsprocess.

Finns mycket mer att skriva om det här, det mest intressanta är kanske Ahrenfelts utläggning om förändring av första och andra ordningen. Det är såpass omfattande att jag kommer att skriva ett eget inlägg om det någon dag.

Kom ihåg att: Förändringar är hot tills motsatsen har bevisats.