Hej Bull…ehh Bloggen!
När någon skickar ett mejl, sms, eller skriver på facebook till mig brukar jag svara men sen svarar personen igen. Därefter orkar jag inte svara ännu en gång, glömmer bort det eller så vill jag helt enkelt inte svara igen.
Är jag onormal?
Kramiz
/Osocial på internet
Idag har vi druckigt champagne till lunch! KREO har fått igenom en riktigt bra deal så alla på kontoret var med och firade.
Ja, hrm, min mobilkamera är inte så superbra…
Passar på att lägga in en bild på mig på mig själv från när jag och Sara jobbade på tekniska mässan.
Tänkte delge min syn på skillnaden mellan dessa olika begrepp.
Självklart är inget bättre eller sämre än det andra. Tyvärr ses det dock ofta ner på uppfinnare i de kretsar jag befinner mig i. Men hittar uppfinnaren ett bra samarbete med en entreprenör kan det bli en riktigt givande win-win-situation.
Uppfinnare
En person som kommer på nya produkter. Dessa produkter behöver inte vara bra för något eller lösa ett speciellt problem. En ny grej helt enkelt.
Innovatör
En person som skapar nya produkter/tjänster (se tidgare inlägg) dessa har ett mål och ett syfte samt tillför något nytt. Denna person har också förmågan att få ut produkten på marknaden. En uppfinning är nämligen inte en innovation förrens den har bevisats fungera på en marknad.
Entreprenör
Har lätt för att se affärsmöjligheter. Startar många projekt. Kan ha flera företag inom vitt skilda brancher. Personen behöver inte komma på idéerna själv men är grym på att göra affärer.
En entreprenör hoppar vidare till nästa projekt när den vill. Får det svårare eftersom denne hela tiden måste börja om från början med nytt startkapital och nya personer.
Intraprenör
Jobbar inom ett och samma företag och ser till att utveckla många nya projekt där.
En intraprenör kan mötas av svårigheter såsom motsträviga medarbetare men kan samtidigt utnyttja möjligheten av att ha ett etablerat företag i ryggen.
Håller ni med? Är ni någon av dessa typer?
Nu har det varit lite tyst lite för länge på innovationsbiten. Så vad sägs om att gå igenom de fyra stora delarna/områden man kan innovera inom?
Produktinnovation: Förändringar i produkter/tjänster. Det som man kanske oftast främst förknippar med innovation. Ex. Ny bil.
Processinnovation: Förändringar i tillverkningen eller i levereranssättet (logistiklösningar). Ex. Skype, tjänsten levereras på ett nytt sätt.
Positionsinnovation: Förändringar i sammanhanget som produkterna/tjänsterna introduceras i. Ex. GPS, används förr för positionering av stora fordon, finns nu snart i varje mobil. Samma produkt, ny marknad.
Paradigminnovation: Förändringar i underliggande mentala modeller som ramar in vad organisationen gör. Ex. Flyg som alltid varit dyrt och lite ”lyxigt” säljs nu även som lågprisvariant. Detta bör även gälla musikindustrin och sättet vi handlar och lyssnar på musik. Tv: är även på väg mot nya typer av tv-beteende.
Dessa kan sedan även delas in i inkrementella och radikala innovationer. Med det menas att de kan 1. utvecklas stegvis, små förändringar eller 2. ny banbrytande idé, något liknande har aldrig förr funnits.
Detta är baserat på boken Managing Innovation.
Fråga: Är detta något du funderar på ditt jobb eller i ditt företag?
Är du lärare och begär att få in en inlämning där du inte förväntar dig topp-topp kommer du heller inte att få det. Om uppgiften bara kan leda till ett G så kommer också min prestation att ligga på G. Förväntas inte mer kommer jag inte att göra mer. Detta har över 14 års skolgång lärt mig. Leverera det som krävs. punkt.
Därmed inte sagt att jag aldrig presterar på topp. Det gör jag ofta och det är när jag känner att jag har krav på mig att göra det i kombination med att jag ser en egen vinning i det. Det kan vara att göra ett jobb med såpass hög lön att jag inte vill göra beställaren besviken eller att jag har annat att vinna på att kunden uppskattar mitt jobb. Detta funkar bäst när det ger god utdelning men kan även ske på frivilligbasis, då gäller att jag verkligen känner att jag måste impa på beställaren.
Tur att inte jag är lärare, jag skulle ställa skyhöga krav på mina stackars elever. Själv presterar jag inte ett dugg över vad jag måste i skolan för tillfället. Det beror på att det inte krävs att jag gör det, jag har inte så mycket att vinna på att göra det heller. Istället har jag tur som har jag en hel del jobb där jag kan visa vad jag går för istället, i alla fall så länge beställaren inte kräver mindre…
Det du förväntar dig får du, har du inga höga krav kommer du inte heller få in jobb av högsta kvalitet. Så kräv hög kvalitet och betala bra eller motivera på annat sätt. Denna formel fungerar i alla fall på mig.
Arbete en sen kväll hemma hos mig.
“Entreprenörskap kan definieras som “förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter”.” Wikipedia. “Kreativitet är när man har förmågan att hitta på saker, använda sin fantasi och göra något med den.” Wikipedia. Ser ni sambandet?
Jag läser nu på morgonen på SvD Debatt om entreprenörskap i skolan av Olofsson, Björklund och Leijonborg.
“Regeringen har presenterat en ambitiös reformagenda för grundskolan. Det handlar om tydligare utvärdering med skriftliga omdömen, nationella prov från trean och betyg från årskurs sex.”
Samtidigt säger de att entreprenörskap är viktigt och ska uppmuntras i skolan.
“Mycket av det som utmärker en bra entreprenör – förmågan att lösa problem, planera sitt arbete, ta ansvar och samarbeta med andra – är också de egenskaper som eleverna behöver för att klara sina studier och bli framgångsrika i vuxenlivet.”
På vilket sätt hänger dessa två påståenden ihop? På vilket sätt leder tidigare betygsättning till fler elever som vill starta företag? Betyg leder sällan till ett gott samarbete, det har istället en förmåga att skapa tävling mellan elever. Att så fort som möjligt svara rätt på en fråga är inte kreativitet. Att däremot våga ifrågasätta , tänka själv och och med hjälp av det komma på nya och bättre lösningar är kreativitet. Är då standardiserade nationellaprov vägen att gå? Hur mäter vi kreativitet och entreprenöskap på ett sådant test?
Jag vill se mer frihet i skolan, jag vill ha både elever och lärare som vågar prova, chansa och testa nya saker. Jag vill ha elever som vågar ifrågasätta och använder sin inneboende kreativitet inom alla ämnen. (alltså att de använder sin förmåga att hitta på saker, använda sin fantasi och göra något med den.) Skolans viktigaste uppgift är att lära elever att de kan, att de är duktiga och har förmågan att göra något, att de kan påverka. På så sätt skapas entreprenörskap. Självsäkra elever som vågar!
Äntligen finns ett gratis och internetbaserat alternativ till Singstar! Internet upphör aldrig att fascinera. Istället för att betala massa pengar för att införskaffa ett playstation och spel til Singstar ska du besöka karaokeparty.com, det är bara att koppla in en mic och köra. Perfekt till nästa fest eller om du har tråkigt. Finns både lite gamla och nya låtar att välja mellan. Jag har en liten fråga bara, hur tror ni att de tjänar pengar?
Är att slå upp ett ord eller fenomen på wikipedia, läsa definitionen, och därefter fundera över hur du kan få det som står där att bli “fel”.
Exempel. Jag väljer ordet skola.
“Skola är en plats där elever erhåller utbildning under handledning av lärare. [...]” Wikipedia
Ah, hur skulle en skola se ut om det inte fanns lärare? Kanske kan man ha en skola där elever lär andra elever? Eller robotar som lärare? Är skolan verkligen en fysisk plats? Måste läraren och eleven vara på samma plats samtidigt? Tänk om eleverna handledde lärarna? Elever erhåller utbildning…hmmm…kan de erbjuda utbildning? Eleverna kanske ska få hämta in sin egen utbildning? Tänk om det bara fanns en lärare per skola, hur skulle man göra då? Är skolan alltid på samma plats? Tänk om skolan befanns sig på olika platser varje dag. Kanske kan man ha skolbytardagar där eleverna får testa på en annan skola för en dag? Kanske kan då elever från en skola lära elever på en annan skola vad de har lärt sig. Om lärarna befinner sig på en annan plats än eleverna kan de lära ut genom direktsänd eller inspelad röst, bild, eller i bokform. De skulle även kunna anlita en annan person, typ en kurir från romarriket, eller en skådespelare som visar upp vad de vill ha sagt, läraren skulle också kunna meddela vi sms, mms, jaiku (!), blogg, eller gemensam wiki kanske.
Okej, nu är min mat klar så jag får ta en paus men ni fattar poängen? Ifrågasätt allt och var inte rädd för att komma med dumma, omöjliga eller tråkiga idéer.
Bild härifrån.
Jag kan inte jobba utan tidspress eller deadlines. Men med det inte sagt att jag alltid är klar i sista sekunden, jag gillar att ha tid tillgodo och tror att tidspressen hjälper mig att förstå hur mycket tid jag ska lägga ner på att göra något. Vissa har en tendens att finslipa i det oändliga om inget stopp finns och andra kommer aldrig igång överhuvudtaget. Jag tillhör den senare gruppen, men nu vet jag det så jag ser alltid till att en deadline finns och är projektet stort delar jag in det i mindre delmål.
Kanske är det där för koncept som 72 hour race (finns som tv-serie på tv 8) fungerar. Såg nu också att företaget IDEO iaf på 90-talet körde med en 5 dagars gräns, ta en gammal produkt och omdesigna den på 5 dagar så får du resultat.
Idag ska man ju vara social, duktig, social, trevlig, social, social social. Att jobba på sitt personliga varumärke är snart ett måste. Men vad händer med alla dessa duktiga men mindre sociala människor? Alla känner väl nån som var jätteduktig i skolan och som på alla utvecklingssamtal fick höra att de var tysta. Vilket såklart inte hjälper utan bara får personen att må dåligt. Kom ihåg det nästa gång du har lust att säga “vad tycker du? du är alltid så tyst”, den personen kan mycket väl ta illa vid sig.
Jaja, det var inte det jag tänkte prata om. Vad jag funderade över var hur man kan utnyttja det här. Alla företag vill inte ha nån pratkvarn som umgås mer med folk än de jobbar? Tror ni att det skulle funka att starta en arbetsförmedling för, eller uthyrning av, tysta men duktiga personer? Det är inte säkert de behöver ha de bästa betygen heller, men vara lojala trofasta personer.
Tror ni inte det skulle vara skönt att få ett jobb och inte känna krav på att man måste vara supersocial hela tiden? Finns kanske risk för att det blir en självuppfyllande profetia eller negativ spiral men kanske även lite andrum som behövs innan personen känner sig bekväm nog att öppna upp. Vill även påpeka att det i vårt samhälle oftast ses som något negativt att vara tystlåten och något som ska jobbas bort. Men så är det inte, det är en egenskap som alla andra. Om vi vågar leta under tystheten hittar vi ofta duktiga, shyssta, lojala människor som passar perfekt för många jobb. Tänk att få jobba med att promota dessa människor!
Hur många av er har nångång sagt -Jag älskar utmaningar! Det har sluppit ur mig ett antal gånger. Men det är först idag som jag verkligen fattat vad en utmaning är och jag insåg samtidigt att jag faktiskt hatar utmaningar.
Förr trodde jag utmaningar var saker som att bestiga ett berg, hoppa fallskärm, flytta till en ny stad, börja en ny utbildning, bli chef, springa ett maraton etc. Och för vissa är det utmaningar men inte för alla.
Nu vet jag att när jag är ställd inför en utmaning så mår jag lilla av nervositet, får klumpar i magen, har noll tro på min egen förmåga, känsla av ångest, känner mig dum i huvudet, frustration och villrådighet. Vem älskar sånt?
En utmaning är inte saken man gör utan mer hur man känner inför uppgiften. Att hoppa fallskärm var för mig en bit av en kaka, att köpa en lägenhet i en främmande stad, flytta dit och plugga på en okänd utbildning var inte heller en så stor grej. Sånna “utmaningar” tycker jag om, för för mig är det inga problem att genomföra dem.
Jag har coachat ungdomar att göra saker de inte vågar, som att bemästra sin höjdskräck genom att gå igenom en högrepsbana. Och vet ni vad jag sa till dem när de stod gråtandes på marken? Det känns jobbigt nu men känslan efter att du har klarat av det är värd hela upplevelsen. Jag trodde själv på det, och jag gjorde säkert ett bra jobb men jag förstod aldrig helt hur de kände, jag hade svårt att relatera till mig själv eftersom jag älskar höga höjder och galna grejer. Därför har jag trott att jag älskar utmaningar.
Idag på lektionen tänkte vi tillbaka över vad vi har lärt oss under de två senaste åren och jag insåg att flera av uppgifterna vi gjort skulle jag aldrig ha genomfört om inte studierna tvingat mig. Som att åka till Uppsala och intervjua Tomas Fogdö, plus två intervjuer till, söka och genomföra en kurs jag inte var behörig till (kände mig verkligen som ett pucko i början), ringa och förhandla om lön för fortsättning av ett projekt. Andra utmaningar under åren har varit att starta en projektgrupp för att åka till kina, lägga ner en projektgrupp som ville åka till kina, hålla föredrag om bloggande, rita ikoner, komma på idéer till leksaker med mera med mera.
Jag har insett nu att jag aldrig tar en utmaning frivilligt för om det är frivillig så skulle jag aldrig göra det. Det är klart att jag i många fall kan tacka nej och att jag ändå valt att genomföra uppgiften men då har jag ändå alltid känner en viss press utifrån att jag bör göra det. Men jag lever även med tron att jag inte får undvika saker för då kommer det bara att bli läskigare och läskigare tills jag tillslut sitter inpsärrad i mitt hem och inte vågar gå ut. Lite drastiskt kanske men så tänker jag.
Utmaningar är viktiga och det är det som gör att vi utvecklas och som sagt känslan efter att ha klarat av något svårt är värt allt besvär. Om jag någon gång ska leda en utbildning eller anställa medarbetare så ska jag se till att utmana dem emellanåt, för är de som jag, kommer de helst vilja slippa. För vem vill må illa och ha ångest?
Men kom ihåg att när du känner illamående och ångest och har noll förtroende för dig själv, det är då du växer. Visst är det väl Karin Boye som säger -Visst gör det ont när knoppar brister.
Jag förstår nu, efter 24 år, vad hon menar.
Det finns protestlistor, det finns facebookgrupper och det finns filmer! Vissa saker kan genomföras i det tysta, men när något viktigt som berör människor håller på att hända, kan motstånd genereras. När detta viktiga berör människor på hemmaplan, internet, så finns en stor makt. Internet kan användas för att påverka i alla frågor men när något berör självaste internet är denna påverkan som starkast. Det har märkts mycket tydligt de senaste dagarna. Det går inte att uppehålla sig på internet utan att få information om FRA-lagen.
Jag har sett många varianter på att påverka, men följande film har stor potential. Den kommer att spridas snabbt. Den visar på ett enkelt och youtube’it sätt vad som håller på att hända och att vi borde göra något. Protestlistor i all ära men det är filmer som denna som får folk att skriva på dem.
Internet är perfekt för att upplysa, organisera och slutligen påverka. Makten har alltid tillhört folket men nu har vi större möjligheter att faktiskt använda oss utav den.
Detta är 2000-talets sätt att påverka:
För mer info om vad bloggarna och tidningarna säger kolla in artikeln i SVD.
…kan man skriva hur mycket som helst. Det är ett ämne som ständigt är aktuellt. Varför är det så svårt ibland att höras och synas? Skolan jag går på har problem med det här. Det gäller inte endast skolan det gäller alla som verkar inom skolans väggar. Ingen lyckas riktigt bra med att få ut information eller få feedback heller för den delen.
Första problemet är sändarens vilja. Vill man inte få ut informationen tillräckligt mycket kommer den inte att nå ut.
Det andra är kanalerna som används. Ju fler desto bättre.
Det tredje, skulle jag säga, är att skapa engagemang och återkoppling.
Bäst just nu är föreningen ELSA som gör allt för att dra folk till sin fotbollscup. Om inte det funkar så vet jag inte hur man ska kunna lyckas.
Dagens samhälle är väldigt designfokuserat, det finns tusentals företag i världen som inriktar sig på design. Möbel och inredningsdesign är en stor del av marknaden, och frågan är hur man skall konkurrera med alla andra företag? Man måste självklart visa att man är annorlunda.
Mitt mål var att träffa olika företag och diskutera möjligheter kring examensarbete när jag gick på företagsmingel igår. Den delen gick utmärkt, men jag tipsades även om fyra tjejer som är annorlunda.
Tjejerna på frontdesign skapar möbler, inredningsprodukter och utsällningar på ett annorlunda sätt. Front har även släppt en “magisk kollektion”, och jag måste säga att jag är väldigt imponerad. Josephine kommer nog att bli lite avundsjuk över modellframtagningsmetoden som tjejerna använder sig utav. (på tanke om hur mycket vi fick putsa på våran produkt i den senaste kursen).
Svenska företaget frontdesign vågar vara annorlunda, och vi älskar kreativiteten i företaget.
Du måste se hela videon för att förstå innebörden!
Besök gärna Frontdesigns hemsida:
Magisk kollektion
Fler projekt
Portfolio
