Jag gillar twitter. Och jag gillar speciellt att följa företag, tycker det är kul för det känns som om man kommer närmare varandra.. Låter lite nördigt? Hur som helst, har börjat följa min favoritaffär @DagLivs.

Jag antar att folk i alla tider har frågat personalen i mataffären om de inte kan ta in en speciell vara. Men själv har jag aldrig varit sån, med twitter däremot blir det så mycket lättare. På lördag har jag planerat att ha fest, ska ha ryskt tema och till mina Blini så behöver jag Smetana. En sekund tar det mig att skicka iväg en fråga till Dagivs. -Har ni Smetana i affären? Svaret blir nej men vi lägger en beställning idag!

Så långt så väl! Jag blev superglad och tackade glatt. Några dagar senare kom meddelandet att Smetanan kommit till butiken, jag blir återigen glad och hälsar att jag ska snabba mig dit så ingen annan hinner köpa upp allt.

Men sen kommer problemet. När jag sen går in i butiken får jag känslan av att vara förföljd. Tänk om dom sitter och väntar för att se vem som kommer för att hämta upp Smetanan? Tänk om dom beställde in den bara för att lura dit mig? Jag stressar på lite, står en man ur personalen och plockar med varor… -*gulp* jag blir stressad, måste hitta Smetanan fort. Ser den inte någonstans… vågar inte fråga, då vet han ju att det är jag! Lugnar mig med att dom inte vet vem jag är, är ju mängder med kunder i butiken, kan vara vem som helst, men sen slår det mig, jag har ju bild på min twitter! Klart de kan känna igen mig!

Hur anonym är man egentligen? Genom twitter hittar man mig, min blogg, mitt namn, mitt jobb och efter lite googling hittar man hela mitt liv! Är det bara att vänja sig? Hur anonym bör man vara?