Med internet har vi alla blivit kändisar. Idag går det att hitta information om de flesta under 40 år i sverige. Skulle nästan vara lite kul att starta en skvallerblogg om vanliga människor. Tänk dig att du letar upp en person och bestämmer dig för att göra denne känd, sen är det bara att lägga ut lite bilder, skriva rykten, hitta på rykten, göra lite intervjuer och vips har vi en kändis till. Typ i alla fall.

Skillnaden mot “riktiga” kändisar är dock att vi vanliga ofta väljer själva vad vi vill ska vara offentligt. Tur det ;) Tror inte jag skulle palla att vara känd.

Hursomhelst, mitt problem är att jag börjar få lite jobbigt med att skilja på mitt privatliv och min offentliga person. För internet gör oss till kändisar oavsett om vi vill det eller inte. I början resonerade jag som så att FB är mitt privata privata, där finns bara mina vänner som jag ska dela vad som helst med. Bloggen och senare även Twitter fick vara lite mindre privata. Problemet är bara att det inte funkar, för var drar man gränsen mellan när en kontakt blir en riktig vän och vilka vänner vill jag ska veta allt? När nån jag vet vem det är ger mig en friend request på FB svarar jag alltid ja, och hmm nu är det en enda blandning av olika kontakter (på olika språk dessutom, en annan bloggpost får handla om statusuppdateringar på svenska eller engelska). Visst kan man dela upp alla kontakterna i olika grupper men jag tycker att det är lite för jobbigt, dessutom är det lite svåröverskådligt.

Jag måste erkänna att jag älskar statusuppdateringar, det är liksom som en öppen inbjudan till mitt liv. Jag kan berätta vart jag är, om jag har tråkigt och behöver sällskap eller om nått stort som har hänt. Som ett smidigare sätt än att skicka sms till alla vännerna (och mass-sms har ju aldrig varit speciellt uppskattat). Men jag upptäcker mer och mer till min besvikelse att det mest är “fel” personer som läser, alltså inte dom jag egentligen skrev för.

Goosh, det här gör mig tokig. Tror det hela kommer att sluta med att jag inte lägger ut något privat någonstans alls. Internet kommer att innehålla min offentliga officiella bild av mig som är mest jobbrelaterad och mitt privata jag, tjaa, det får man nog ringa i fortsättningen. Men det är ju lite tillbaka till square one.

Hur tänker ni andra?

Enligt mig finns det 3 typer. (inte helt otippade kanske :)

1. Den som lägger upp precis allt och inte skäms för nått eller bryr sig.

2. Den som håller sig till sin innersta krets alt. inte har så många uppkopplade vänner.

3. Den som är totalt anonym. (Denna person kan finnas representerad på många olika ställen men ändå se till att det inte finns nått där)

Undrar om vi kommer att lära oss hantera detta i framtiden? Hur gör 14-åringarna? Borde ta och fråga nån, dom har ju alltid levt så här men å andra sidan så har dom antagligen inte så många jobbkontakter… Shit, det är nog jobbkontakterna som är de kluriga…