Som kurslitteratur första året på Innovationsprogrammet läste vi boken “Förändring som tillstånd” av Bo Arhenfelt, jag skrev ett inlägg om den boken här. Jag vill bara säga att jag nu har läst om boken, tänkte att det kunde vara bra, jobbar ju på ett företag i förändring. Men nu några år senare inser jag att boken inte är lika bra, tycker faktiskt inte att den stämmer vidare värst. Tror att det mest beror på att jag mött verkligheten samt att jag hittat en grym bok om försäljning. Jag lever nu med filosofin att förmågan att sälja är intimt ihopkopplad med förmågan att övertyga andra om att viktiga förändringar bör genomföras.
Och boken? Personlig försäljning, av Neil Rackham. Den är gammal och ful men med bra innehåll.
Related posts:
En sådan bra bok i papperskorgen…Wow storstädning på gång nu till våren? Jag har min stående i bokhyllan bredvid mina andra management-böcker. Jag tycker att den är en av de bättre böcker som skrivits om förändrings-processer.
Jag anser att det inte finns någon uppenbara konflikter mellan Bo Ahrénfelts bok, och den du läser om försäljning. I förändring som tillstånd handlar det främst att förstå tanken bakom förändring emotionellt och logiskt, samt att processer i organisationer kan ske på två sätt. Antingen genom förändring av första graden eller av andra, dvs gradvis evolutionism och revolutionär karaktär.
Försäljning handlar om förmåga att övertyga om du skriver, men den kan inte bli äkta och genuin om det inte finns en passion bakom den, eller om eldsjälar/visionärer inte som tror på vad de gör. Därför behövs en förförståelse för hur en värdegrund skapas och hålls levande alternativt kan skapas i organisationer.
Därefter när detta är framlagt, börjar visionärens arbete att skapa en story som inspirerar och motiverar förändringar i de olika strukturerna som en organisation är gjord av.
Om man vill läsa om förändring av första och andra ordningen tycker jag att Medicieffekten är ett klart mycket bättre alternativ.
Det jag stör mig mest på i Förändring som tillstånd är att han ser motstånd till förändringar som något positivt, en chans att se vart problemen ligger så att man kan möta dem öppet. Visst låter fint! MEN enligt Neil Rackham så är invändningar en symptom på att något är fel och att man istället bör lösa grundproblemet. Läste någonstans att alla människor gillar förändringar så länge de själva tjänar på dem. Därför är det bättre att först “sälja in” förändringen så att alla känner att de tjänar på förändringen.