De senaste dagarna har det varit mycket snack på kontoret om 80-talister, eller snack och snack, är kanske mest jag som snackat ; )
Jag har läst på lite om hur “vi” tydligen är, jag har därefter sållat ut det jag tycker stämmer och sen lagt till min helt egna syn…
Flexibelt är ledordet, att ha makt över sin egen tid och sitt eget liv. Just idag är min stora skräck att ta ett 8-5 jobb. Det har viftats framför mina ögon men magen knyter sig. Ska nån (chef+jobbarkompisar) alltså ha koll på vilken tid jag kommer till jobbet och vilken tid jag går?, hur länge jag jobbar och hur ofta jag besöker facebook? Det är väl min ensak? Jag jobbar när jag vill och jag bestämmer vad som anses vara jobb. Att mingla runt i relevanta sammanhang och skriva en blogg, är inte det jobb? Jo ibland, och ibland inte. (Dagens filosofiska fråga: Vad är ett jobb?)
Ja, lite lagom lat och dryg i vissa sammanhang men i andra mer dedikerad än man kan tro. Jag trivs så bra på mitt kontor att jag aldrig vill gå hem. Frihetskänslan i att driva eget och att arbeta i täta nätverk med andra är helt enkelt underbar. Jag lever drömmen, om än, en något dåligt betald sådan, men det löser sig säkert sen….
Detta var del 1 i min artikelseri om 80-taliser, känner jag för att skriva en fortsättning så kanske den dyker upp nån dag, i annat fall, tjaaaa, bryr du dig? Jag gör det inte :)
