Tankar om Innovation

Jag håller på, som jag skrev tidigare, att starta upp ett företag. Helt lätt är det inte med det praktiska, att få en F-skattsedel gick väl ganska smidigt, värre är det med att registrera företagsnamnet.

Jag skickade in all information till Bolagsverket angående Nybildning med första namnförslag.

Drygt en vecka senare får jag ett brev där de ber mig komplettera min ansökan. I brevet jag fått står det att jag ska skicka med detta fysiska brev med min ansökan och de ändringar jag gjort. Eftersom jag har skickat in min ansökan elektroniskt börjar jag då funderar på hur jag ska  gå tillväga för att ändra i ansökan. Jag bestämmer mig för att ringa min handläggare. Tyvärr verkar han vara lite upptagen så jag skickar ett mejl istället. Det finns ingen mejladress till just honom så jag skickar ett mejl till hela Bolagsverket. I mejlet frågar jag hur jag ska gå tillväga för att skicka ändringarna elektroniskt, dessutom skriver jag att jag tror att jag redan angett just det som de vill att jag ska komplettera (paragraf 507).

Jag får ett automatiskt svar om att de lovar att ta hand om mitt mejl. En vecka går och jag har så mycket att göra att jag knappt reagerar på att de aldrig svarar. Ännu några dagar senare dyker det plötsligt upp ett nytt fysiskt brev i brevlådan. Då visar det sig att de har fått min information och de har nu tagit ett nytt beslut. Dock har jag fortfarande inte preciserat tillräckligt, varför de i brevet ber mig att skicka in ännu en komplettering. Så idag har jag skickat ett nytt mejl till hela Bolagsverket, eftersom jag fortfarande inte har just min handläggares kontaktuppgifter. Jag antar att jag nu snällt får vänta ännu en vecka innan nästa brev kommer, har jag tur blir mitt namn då godkänt, i annat fall får jag väl skicka ett nytt mejl….

Är det inte lustigt? Tänk om alla företag svarade på mejl med att skicka ett brev en vecka senare? Detta är slöseri både på tid och miljö, dessutom ganska otrevligt att inte svara på mejlet. Hur ska jag veta att det ens gått fram till rätt person?

Jag vet inte hur det är med er, men i min familj brukar vi sitta och kolla på bostadsannonser, för kul. Det är roligt att se hur andra har det och drömma sig bort en liten stund. Lägenhet mitt i city, ja tack!

Ett problem har dock varit att ha koll på vad husen sedan sålts för. Vi vet ju om att priserna alltid budas upp (ja vi kommer från stockholm) och därför är det svårt att se slutpriset, ett hus kan ju låta så billigt och så blir det så dyrt.

Hur som helst, mamma kommer att verkligen börja älska Booli efter det här, jag har nämligen sett att de har lagt in funktionen nyligen sålda, där kan man se vad slutpriset blev! Gäller bara på villor just nu, vilket passar mamma, själv får jag vänta tills det kommer på lägenheter också.

Ja vad ska man säga, Hemnet (stenåldern) håller verkligen på att bli omkörda.

Innan lansering av en produkt eller tjänst brukar det vara bra att skapa lite hype eller förväntan. Det gör Ted Valentin just nu. Den andra oktober är det lansering av en hemlig hemsida. Saker jag inte direkt kan ta reda på gör mig intresserad så just nu grubblar jag över vad detta kan vara.

Okej, jag sa att det var en hype, vilka har då skrivit om detta?

Först och främst han själv såklart.

BetaAlfa

Tdh

Livet på Ölandsgatan

Luxicon (kul sida om slang, gillar speciellt referensen till Ted!)

Hej Varlden

… och säkert en hel del till, det här är i alla fall det jag har råkat springa på. Och som sagt, vad den hemliga sidan består av får vi reda på den 2 oktober.

Att vara Google-nörd är inte lika coolt (snarare pinsamt) som att vara Mac-nörd. Men jag kan inte hjälpa det. Användarvänligheten och samarbetet mellan de olika applikationerna är så bra att jag bara måste tycka om det.

Om Mac-nördarna var hysteriska i att få tag på en iPhone så är jag hysterisk över att få tag i en Google-mobil. Shit, den kommer att förenkla mitt liv!

Klipp via BetaAlfa.

Är du lärare och begär att få in en inlämning där du inte förväntar dig topp-topp kommer du heller inte att få det. Om uppgiften bara kan leda till ett G så kommer också min prestation att ligga på G. Förväntas inte mer kommer jag inte att göra mer. Detta har över 14 års skolgång lärt mig. Leverera det som krävs. punkt.

Därmed inte sagt att jag aldrig presterar på topp. Det gör jag ofta och det är när jag känner att jag har krav på mig att göra det i kombination med att jag ser en egen vinning i det. Det kan vara att göra ett jobb med såpass hög lön att jag inte vill göra beställaren besviken eller att jag har annat att vinna på att kunden uppskattar mitt jobb. Detta funkar bäst när det ger god utdelning men kan även ske på frivilligbasis, då gäller att jag verkligen känner att jag måste impa på beställaren.

Tur att inte jag är lärare, jag skulle ställa skyhöga krav på mina stackars elever. Själv presterar jag inte ett dugg över vad jag måste i skolan för tillfället. Det beror på att det inte krävs att jag gör det, jag har inte så mycket att vinna på att göra det heller. Istället har jag tur som har jag en hel del jobb där jag kan visa vad jag går för istället, i alla fall så länge beställaren inte kräver mindre…

Det du förväntar dig får du, har du inga höga krav kommer du inte heller få in jobb av högsta kvalitet. Så kräv hög kvalitet och betala bra eller motivera på annat sätt. Denna formel fungerar i alla fall på mig.

Arbete en sen kväll hemma hos mig.

Hur kan man hålla sin visioner stora när man bor i en liten stad? Är det svårare i en liten än i en stor stad? Begränsar den lilla staden mig eller är det bara i min hjärna?

När Sverige röstade om vi skulle få Euro så bodde jag i lilla lilla Mariannelund. När jag var där kände jag att frågan var det mest irrelevanta jag kunde föreställa mig. Men de dagarna jag besökte Stockholm var upplevelsen den motsatta. Storstaden, om nu Stockholm kan ses som en sådan, drar, den pressar, driver framåt och har stora visioner. Det gäller allt, i Eskilstuna är man nöjd om man får ett företag att rulla, i Stockholm när miljonerna trillar in.

Hur håller jag visionerna stora i en liten stad? Vad drar mig, pressar och driver mig framåt här?

Hets hets, jag behöver hets.

“Entreprenörskap kan definieras som “förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter”.” Wikipedia. “Kreativitet är när man har förmågan att hitta på saker, använda sin fantasi och göra något med den.” Wikipedia. Ser ni sambandet?

Jag läser nu på morgonen på SvD Debatt om entreprenörskap i skolan av Olofsson, Björklund och Leijonborg.

“Regeringen har presenterat en ambitiös reformagenda för grundskolan. Det handlar om tydligare utvärdering med skriftliga omdömen, nationella prov från trean och betyg från årskurs sex.”

Samtidigt säger de att entreprenörskap är viktigt och ska uppmuntras i skolan.

“Mycket av det som utmärker en bra entreprenör – förmågan att lösa problem, planera sitt arbete, ta ansvar och samarbeta med andra – är också de egenskaper som eleverna behöver för att klara sina studier och bli framgångsrika i vuxenlivet.”

På vilket sätt hänger dessa två påståenden ihop? På vilket sätt leder tidigare betygsättning till fler elever som vill starta företag? Betyg leder sällan till ett gott samarbete, det har istället en förmåga att skapa tävling mellan elever. Att så fort som möjligt svara rätt på en fråga är inte kreativitet. Att däremot våga ifrågasätta , tänka själv och och med hjälp av det komma på nya och bättre lösningar är kreativitet. Är då standardiserade nationellaprov vägen att gå? Hur mäter vi kreativitet och entreprenöskap på ett sådant test?

Jag vill se mer frihet i skolan, jag vill ha både elever och lärare som vågar prova, chansa och testa nya saker. Jag vill ha elever som vågar ifrågasätta och använder sin inneboende kreativitet inom alla ämnen. (alltså att de använder sin förmåga att hitta på saker, använda sin fantasi och göra något med den.) Skolans viktigaste uppgift är att lära elever att de kan, att de är duktiga och har förmågan att göra något, att de kan påverka. På så sätt skapas entreprenörskap. Självsäkra elever som vågar!

Äntligen finns ett gratis och internetbaserat alternativ till Singstar! Internet upphör aldrig att fascinera. Istället för att betala massa pengar för att införskaffa ett playstation och spel til Singstar ska du besöka karaokeparty.com, det är bara att koppla in en mic och köra. Perfekt till nästa fest eller om du har tråkigt. Finns både lite gamla och nya låtar att välja mellan. Jag har en liten fråga bara, hur tror ni att de tjänar pengar?

De som hänger med mig ofta vet att jag ogillar att använda andra datorer än min egen. Det hänger absolut inte på att min dator på nått sätt är bäst, snarare tvärtom. Problemet är att min webbläsare är extremt anpassad efter mig, alla inställningar, alla bokmärken, alla lösenord, allt, utan det är jag som en förvirrad liten fågelunge på internet. Mina användarnamn och lösenord har gått samma väg som telefonnummren gjorde när mobilerna kom, jag håller inte dessa i huvudet längre. Utan mina snabblänkar till mina mest besökta sidor glömmer jag bort vad jag brukar göra på internet. Om det inte finns en google-sökruta i browsern blir jag gravt irriterad. Om jag surfar på en annan dator som inte har en snabbknapp i adressfältet för att lägga till RSS på google reader står jag handfallen, hur gör man då? Det värsta av allt, att använda en browser utan rättstavning både på engelska och svenska! Nä, min dator kanske inte är bäst men mina inställningar är det ; )

Lösning:

Jag vill alltså kunna surfa in på firefox hemsida, logga in, och sen ser hela webbläsaren ut som hemma! Kan nån snälla fixa det?

Är att slå upp ett ord eller fenomen på wikipedia, läsa definitionen, och därefter fundera över hur du kan få det som står där att bli “fel”.

Exempel. Jag väljer ordet skola.

“Skola är en plats där elever erhåller utbildning under handledning av lärare. [...]” Wikipedia

Ah, hur skulle en skola se ut om det inte fanns lärare? Kanske kan man ha en skola där elever lär andra elever? Eller robotar som lärare? Är skolan verkligen en fysisk plats? Måste läraren och eleven vara på samma plats samtidigt? Tänk om eleverna handledde lärarna? Elever erhåller utbildning…hmmm…kan de erbjuda utbildning? Eleverna kanske ska få hämta in sin egen utbildning? Tänk om det bara fanns en lärare per skola, hur skulle man göra då? Är skolan alltid på samma plats? Tänk om skolan befanns sig på olika platser varje dag. Kanske kan man ha skolbytardagar där eleverna får testa på en annan skola för en dag? Kanske kan då elever från en skola lära elever på en annan skola vad de har lärt sig. Om lärarna befinner sig på en annan plats än eleverna kan de lära ut genom direktsänd eller inspelad röst, bild, eller i bokform. De skulle även kunna anlita en annan person, typ en kurir från romarriket, eller en skådespelare som visar upp vad de vill ha sagt, läraren skulle också kunna meddela vi sms, mms, jaiku (!), blogg, eller gemensam wiki kanske.

Okej, nu är min mat klar så jag får ta en paus men ni fattar poängen? Ifrågasätt allt och var inte rädd för att komma med dumma, omöjliga eller tråkiga idéer.

Bild härifrån.

I ett försök att verka hipp och cool har jag kopplat Jaiku till bloggen. Jaiku, för er som inte vet, är för bloggvärlden vad Max är för restaurangbranchen, snabbt enkelt och alltid tillgängligt.

Tittar ni i högermenyn kan ni se vad jag håller på med eller funderar över för tillfället.

Lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om det.

Det här kanske ligger liiite utanför ramarna för den här bloggen men jag kan bara inte låta bli. (Fast den bör tillhör ämnet omvärldsbevakning och det tycker jag hör hemma här). Jag slår vad om att det här klippet kommer att bli gigantiskt. Jag tror att den kommer att bli internets motsvarighet till en “sommarplåga”. Vad tror ni? Och vad tycker ni om klippet?

Enjoy!

Jag kan inte jobba utan tidspress eller deadlines. Men med det inte sagt att jag alltid är klar i sista sekunden, jag gillar att ha tid tillgodo och tror att tidspressen hjälper mig att förstå hur mycket tid jag ska lägga ner på att göra något. Vissa har en tendens att finslipa i det oändliga om inget stopp finns och andra kommer aldrig igång överhuvudtaget. Jag tillhör den senare gruppen, men nu vet jag det så jag ser alltid till att en deadline finns och är projektet stort delar jag in det i mindre delmål.

Kanske är det där för koncept som 72 hour race (finns som tv-serie på tv 8) fungerar. Såg nu också att företaget IDEO iaf på 90-talet körde med en 5 dagars gräns, ta en gammal produkt och omdesigna den på 5 dagar så får du resultat.