Tankar om Innovation

Aftonbladet är inte en tidning som jag föredrar att läsa när det kommer till nyheter. Men när man sitter uttråkad på tåget och tidningen ligger på bordet framför så börjar man självklart bläddra i den. Senast så blev jag överraskad över en intressant artikel som handlade om att ”svenska skolan passar inte barnens hjärnor”. Det hävdar en av sveriges största forskare vid namn Martin Ingvar.

Enligt Martin så har Sverige världens sämsta betygssystem och det gör skolan kass. Några argument ur artikeln:

” Vi struntar i hjärnans egen klocka och anpassar inte skolan till när barn har lättast för att lära sig. Och vi tar ingen hänsyn till att pojkar och flickor utvecklas olika.”

” Vi har världens sämsta betygssystem. Obegripliga kriterier, för sen betygsdebut och för få betygssteg. Det drabbar framför allt pojkar från arbetarhem på landsbygden.”

Betygssystemet har jag funderat ett bra tag på, att något borde göras och förändringar borde ske. Men så lätt är det inte som det låter. Jag håller med Martin att betygssystemet är dåligt, men Martin fokuserar sig fortfarande på att förbättra nuvarande betygssystem. Exempelvis genom tidigare betygsdebut och fler betygssteg. Enligt mig så borde ett helt nytt bedömningssystem införas. Jag är varken professor eller forskare inom ämnet, men jag vet så mycket som att gymnasiala betyget styr valet inför högskoleutbildningen. Detta eftersom personer som är exempelvis dåliga på matematik och har dåligt betyg i ämnet får lägre snitt, vilket leder att betyget påverkar valet av högskola samt utbildning. Men tänk er om eleverna bedömdes efter ämnen som de är intresserade av och är bra på, då skulle vi kunna studera vad vi vill idag.

Om vi betraktar två personer
Person A: som har ingen läkarutbildning men hindrades att studera det pga betygssystemet, men han/hon älskar det och brinner för det.
Person B: som har hade höga betyg och valde utbildningen för status, men brinner egentligen inte för det.

Vem skulle klara jobbet bättre? Det finns många människor därute som person A med potential. Bara för att du har sämre betyg så betyder det inte att du är dummare. Att kunna vara duktig i alla ämnen och klara av varje tentamen med bra betyg betyder inte att du är bra, du har bara lärt dig alla knep för att klättra över skolans uppsatta hinder. Men det är en annan sak om du brinner för det och studerar varje bok för att lära dig ämnet och senare utnyttja det.

Många högskoleutbildningar har självklart infört antagning i form av arbetsprover och intervju, och det tycker jag är perfekt. Jag vill exempelvis bli konstnär, och gillar varken fysik eller matematik, varför måste då dessa ämnen förstöra mina chanser för att göra det jag verkligen älskar i framtiden?

Man kan istället införa betygssystem för närvaro och andra aspekter som kan vara viktiga inom ramen.

Det som skrämmer mig är att forskare varnar för dessa brister i svenska skolan men inga förändringar sker. Mina tankar är absolut inte felfria, men det spelar egentligen inte så stor roll. Om en forskare inte kan förändra något idag, vad kan jag göra då?

Jag är tveksam om jag har lyckats att framföra budskapet rätt, men jag blir glad om bara någon förstår det.

No related posts.

Filed under: Ali Abid, Framtid, Förändringsledning, Tidningsartiklar on March 18th, 2008