Tankar om Innovation

Det slog mig precis att det finns en enorm likhet mellan bönerum och kretivitetsrum. De är ofta inredda på liknande sätt. Väggar där man kan skriva saker, böcker för inspiration, möjlighet att röra sig i rummet på olika sätt, musik, färggladhet med mera. I båda fallen handlar det om att skapa en plats där människor får vara sig själva och våga prova på nya uttryckssätt. En skillnad skulle kanske kunna vara att bönreum innehåller mer stearinljus och lugn medan kreativtetsrum uppfylls av dagsljus och mer liv och rörelse. Den ena försöker hitta lösningar på problem genom att titta inåt medan de andre försöker finna det utifrån.

Men det är ändå intressant, varför känns det som att det är lättare att be och vara tillsammans med andra i ett mörkt rum när det är lättare att komma på idéer tillsammans med andra i ett ljust rum? Har det endast att göra med lugnet? Men att vara sig själv då? Är inte det lättare i ett mörkt rum? Hur skulle det vara att idégenerera i ett kolsvart rum där det endast går att höra de andra deltagarna? Det kanske är för intimt. Hur skulle det vara att be i ett stort ljust rum där alla går och pratar högt för sig själva eller med andra och skriver ner saker på väggarna? Det kanske är för intimt.

Att likheten finns är kanske inte så konstigt, bön handlar mycket om kreativitet. Idégenerering handlar mycket om kreativitet. Om den som ber dessutom tror att Gud är skaparen, den ultimata kreatören, då är det inte så konstigt att människan själv försöker bejaka sin kreativitet. Om den som idégenererar dessutom tror att människan i grunden är kreativ, toppen av evolutionen, då är det inte så konstigt att människan själv försöker bejaka sin kreativitet.

Den översta bilden är hämtad från ett kreativitetsrum medan den undre bilden är från ett bönerum. Skulle lika gärna kunna varit tvärt om. Kreativitetsrummet är dock inte så ljust som jag ofta upplever att de är. Samtidigt är bönerummet inte riktigt lika mysigt inrett som jag ofta upplevt att de brukar vara.