Tankar om Innovation

Satt inatt och tänkte på stora innovatörer som har åstadkommit en hel del för oss. Gjorde de det för pengarna, kändisskapet eller för att de helhjärtat tyckte om det?
En avgörande faktor som styr tanken är tiden, det är stor skillnad på stora människor förr i tiden jämfört med idag. Vetenskapsmän forskade inom flera ämnen förr i tiden, man inriktade inte sig i något särskilt ämne. Detta för att man älskade det man gjorde, inte för att man ville bli bäst inom ett område.

Leonardo Da Vinci är exemplarisk, då han förutom konst konstruerade vapen, helikoptrar osv. Idag är det annorlunda i vår lilla värld, det finns individer som försöker förändra en hel del idag för att de brinner för det. Men andra tänker endast på pengarna, eller kändisskapet.
Benämningen kreativ eller innovatör existerade inte förr i tiden, men idag är det ett viktigt ord. Många människor vill stämplas som kreativa, dessa två ord är som etiketter. Skulle en uppfinnare idag nöja sig med att sitta bakom kulisserna? Kanske tänka på att han/hon har förändrat något stort, och gjort världen något gott? Eller måste man bli rik, eller känd?

Många stora vetenskapsmän har blivit upptäckta eller uppskattade efter sin död. De fick aldrig kändisskapet eller pengarna, men deras namn kommer alltid att leva vidare.

Man skall göra något för att man tycker om det, tjänar man pengar på det så är det bara tacksamt. Däremot så känns det inte helhjärtat för mig om man siktar sig in på pengarna från starten. Det är därför jag tänker på stora innovatörer som inte tävlade förr i tiden, man uppfann en hel del och forskade för att man älskade det.
Jag ser jag upp till människor som åstadkommer något stort idag, men inte vill stå i centrum. Älskar personligen “jaha” upplevelsen som jag får när jag från omvägar får höra att den människan har åstadkommit det hon har gjort!

Frågan är hur det kommer att se ut i framtiden? Vad kommer människan vilja ha i utbyte?

Det här är horribelt, varför protesterar inte folk? Tänk om vi var tvungna att handla allting med betalkort så att alla företag har koll på vad vi köper. En sån värld vill jag inte leva i.

“Nu har Apple och AT&T tröttnat, och för att få bättre koll på folket som köper den eftertraktade mobilen krävs nu alltså betalkort. Maxgränsen på två Iphones per person återinförs också. Allt för att begränsa vidareförsäljningen av hackade mobiler.” Ny Teknik

Kanske är det en affärsidé att ta fram ett anonymt betalkort? För mig är anonymitet viktigt, och nej, jag har inget att dölja men jag vill inte att företag/personer som vill mig illa ska kunna komma åt information om mig.

Tyvärr blir det ingen Iphone för mig.

Nu känner jag mig väldigt välkommen plötsligt. Jag hoppas däremot att ni tar mig med en nypa salt, jag debuterar idag som bloggare och tiden får visa hur det går. Det känns bra att bli introducerad av en rutinerad bloggare som Josephine är, jag skall försöka ta del av hennes kunskaper för att utvecklas. Jag hoppas att jag kan tillföra något positivt till Tankar om innovation och läsarna som följer denna intressanta sida. Eftersom jag är fräsch, så känner jag en skyldighet att berätta lite mer om mig själv innan jag går vidare med mina tankar om innovation.

1996 var det året då jag för första gången såg blonda människor och vitt landskap. Snö hade jag sett på tv, men blonda människor hade jag aldrig sett. Det berodde på att jag levde i Iran, kvinnor bar slöja på tv och inga hollywood filmer visades i den tiden. En enorm omställning skedde i min 12 åriga hjärna, och jag fick acceptera den nya världen. Jag bär på en mångkulturell bakgrund då min far är från Irak, och min mor från Iran (fråga mig inte hur det gick till). Inte nog med arabiska och persiska, så behövde jag lära mig även svenska. Svårt var det, men det känns bra idag. Elva år senare så är jag snart klar utbildad till sommaren 2008 inom innovation och produktdesign, som är en civilingenjörsutbildning för övrigt. Idag är jag tacksam för alla möjligheter, och ser fram emot att dela med mig av mina tankar.

Som ni kanske har sett i högermarginalen så har vissa förändringar skett. Jag har donat om lite för att förbereda för att Ali ska börja skriva lite inlägg.

Jag och Ali träffades för några veckor sedan när vi började på samma projektkurs, den med Prozeo som ni kanske läst i ett tidigare inlägg. Eftersom Ali är en galen kille med många sjuka idéer tänkte jag att det kunde vara kul om han skrev lite här. Det verkar han också tycka så nu tänkte jag officiellt välkomna honom hit.

Självklart känns det lite läskigt för mig att låta någon annan skriva här, att dela makt och kontroll men jag har stora förhoppningar att Tankar om Innovation bara kommer att bli ännu bättre!

Skriv gärna många kommentarer till hans inlägg så han får lite pushing nu i början. (fast självklart inte mer än till mig ;)

Nu överlåter jag till Ali att presentera sig själv lite närmare.

Välkommen hit!

Ny reklamfilm för Sverige ute nu.

Jag gillar mångfalden bland människorna i filmen. Allt från typiska svenskar till mindre typiska, gamlingar, homosexuella, medelålders och barn. Hade förväntat mig en mer stereotyp bild. Det mesta Sverige är bra på representeras i filmen, saknar kanske lite musikbiten men annars säger den mycket på kort tid.

Möjligtvis att den är lite tråkig.

Vad tycker ni?

Nä men hoppsan, följande inlägg skrev jag i augusti men av någon konstig anledning glömde jag publicera det. Vilken tur att det inte är speciellt tidsbundet.

Har du någonsin funderat över när framtiden är?
Svaret är förbluffande enkelt i alla fall om man väjer att tro Nicklas Lundblads idéer. Framtiden är om 20 år. Det är den fram.tid som är mest relevant för flest människor. De flesta nu levande människor har ett intresse av hur det kommer att bli om 20 år samtidigt som det är svårt att gissa sig till hur det kommer att se ut.

Jag har alltid varit intresserad av framtiden och har nog hela mitt liv spekulerat i vad som komma skall. Nu pratar vi teknik, uppfinningar och tankesätt inte hur mitt eget liv kommer att se ut. Att få åka till framtiden och titta är en dröm, tänk er själva, om 20 år, vad finns då som inte finns idag?

Man skulle nu nästan kunna säga att jag lever i min egen framtid. Inte för att jag kunde tänka alltför många smarta tankar för 20 år sen men varken jag eller någon annan hade kunnat föreställa oss mycket av det som finns idag, 2007, för 20 år sedan.
Ja, jag vet allt det här är massa gammal dravel, det intressant jag vill få fram är bara att framtiden är om 20 år. Och. Är ni intresserade kan ni läsa “Den långa framtiden” (obs .doc) av tidigare nämnda person.

Hur ofta funderar ni över hur arbetsplatsens miljö formar kreativiteten och nytänkandet i företaget? Många tänker kanske spontant på färg och form och att det ska vara trevligt. Det är viktigt men i det här inlägget tänker jag fokusera på möblering och arkitektur.

För länge sedan hade alla sina egna kontor, på 50-talet kom sedan de öppna kontorslandskapen och nu är det hög tid för de flexibla, öppna och sociala miljöerna.
Vill man ha ett företag som är innovativt och flexibelt så måste man skapa möjligheter för de anställda att också vara det. Idag kan många känna sig ensamma när de sitter framför datorn med emejl och telefon. Det är dumt för det är ofta genom fysiska möten vi kommer på nya saker. Därför bör vi öka möten.

Steg 1 är att öka möjligheten att mötas informellt. Tex öppna landskap som gör att vi kan se varandra, stanna och prata. Fikatider, kaffeautomater, öppna kök och avslappningshörna (tänk raster och skolgårdar fast på vuxet sätt). Är man ett stort företag med många avdelningar är det viktigt att det finns utrymme för de olika avdelningarna att träffas.

Steg 2. Flexibilitet. Vill en medarbetare flytta ska det gå att göras snabbt och enkelt. Möbler på hjul kan vara en god idé. Själv gillar jag att jobba i små skrivbordsöar med folk, gärna tillsammans med andra som håller på med helt andra uppgifter.
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg är det viktigt att vi kan vara ensamma när vi arbetar med svårare uppgifter därför bör det finnas rum som påminner om bibliotek. Studenter går ofta instinktivt till biblioteken när de behöver lugn och ro att sätta sig in i vissa saker.
Idag har vi ofta många möten, därför bör det finnas många konferensrum i olika storlekar, det ska alltid finnas minst ett ledigt att tillgå. Själv älskar jag whiteboardväggar så att man hela tiden kan rita upp hur man tänker.

Tror jag från början hade ett steg 3 men det försvann när jag grottade ner mig i steg 2. Inspiration till det här inlägget har jag fått från en artikel i BusinnessWeek Enabeling Innovation through office design,

Arbetsmiljö på 2000-talet? ;)

Den här filmen är den absolut bästa jag sett på länge. Helt otroligt smart, kreativt, roligt annorlunda och enormt genomtänkt. Helt enkelt genialiskt. Jag önskar jag kunde tänka på samma sätt.

Filmen hittade jag på Ytlig

Konst och design är två saker som fascinerar mig. Det tråkiga är att jag inte riktigt gett det tillräckligt med uppmärksamhet. Det är först nu under de senaste dagarna när jag funderat mycket över design och surfat runt på säkert en miljon sidor med underbara bilder som jag insett hur mycket det betyder för mig. Riktigt vackra eller riktigt smarta saker fyller mig med en känsla av glädje och välbehag. Att jag älskar hav och berg har jag förstått länge, speciellt efter min resa till Nya Zeeland men att god design kan framkalla samma känsla, det är något nytt för mig.

Här är ett litet urplock av fina och/eller intressanta bilder.

Banksy på the newyorker: Bilden är målad på muren mellan Israel/Palestina.

Egen bild från Nya Zeeland.

Egen bild från Nya Zeeland.

Från The Startorialist:

Från Wooster: Läs texten.

Visst blir man lite glad? Nästa gång du är lite nere sök på design eller konst och jag lovar att du blir gladare.

Har ni tänkt på vad stress kan göra för att minska kreativiteten? Den här veckan har jag haft massor att göra. Är tentavecka så det är mycket som måste fixas. Så under den här veckan har jag inte hittat en enda sak som är värt att skriva om, jag är säker på att det finns massor men att jag inte orkat fästa någon uppmärksamhet på det. Jag är inte den som gillar att pressa ut smartheter så jag väntar helt enkelt lite tills jag orkar med att ta in nytt och börjar tycka till om diverse grejer igen. Jag menar jag har inte ens blivit upprörd över något jag läst i tidningen, och det, är ovanligt.

Nu till förändringar på bloggen. Som ni kanske har märkt har Jessi slutat att skriva. Vi startade bloggen tillsammans och utan henne skulle jag aldrig kommit igång. Nu har hon på eget initiativ valt att gå vidare och jag önskar henne lycka till i vad hon än tar för sig. Självklart kommer hon kommer alltid att vara välkommen tillbaka hit :)
Med tanke på min trytande inspiration den senaste veckan har jag frågat en annan person om han skulle kunna tänka sig att skriva lite granna. Ska jag vara ärlig har jag faktiskt under flera månaders tid frågat olika personer om de vill bidra med några inlägg då och då men av någon anledning har alla tackat nej (!). Tills nu då. Så har vi tur blir det snart lite variation här. (ingen press ;) )

Nu ska jag återgå till mitt psykologipluggande och konceptutveckling….

Här är en liten video som kan indikera hur frisk din hjärna är. Se filmen, följ instruktionerna och läs sedan vad jag har att säga om det.

Okej, vad jag ville ha sagt är att vi ofta själva sätter regler och gränser. Vi bara antar att spelets regler är så och därför försöker vi följa dem. Det är inte bra att följa regler i alla avseenden.
I det här fallet hade nog återigen Teo Häréns ord -Tänk efter- kunnat hjälpa dig med rätt svar. Jag gissar nämligen att de flesta av er valde hinken (så tyvärr även jag).

Det är viktigt att jobba på att inte låsa sig vid den givna faktan, det kan faktiskt finnas fler saker som inte nämns men som för det inte är “otillåtna”.

Hur anpassar vi skolan för 2000-talet?

Google hits Vanity Ring

Jag upplever att det blir allt viktigare att ha ett unikt namn idag. Att det är viktigt att skapa sitt eget varumärke om man vill lyckas. (hur gick vi från att vara en i mängden till att bli ett litet företag?)

De flesta av oss har någon gång sökt information om en annan människa på internet. Många har nog även upplevt hur frustrerande det kan vara att inte hitta rätt person vare sig det handlar om ett ragg, en kändis eller en blivande anställd/uppdragsgivare/kund.
Men det är klart allt har både en fram och en baksida. Det måste vara skönt att kunna gömma sig bakom ett vanligt namn, då behöver man inte alls vara lika försiktig med personliga saker. Värre är det för oss som det bara finns en utav, men samtidigt får vi också otroligt mycket mer chans att visa vilka vi är. En helt annan marknadsföringspotential.

Och nu kommer jag till min egentliga poäng. I framtiden kan det bli så att status kan komma att mätas i hur många träffar du får på en sökmotor. Då är det såklart bra att ha ett vanligt namn men samtidigt så blir det ännu bättre för de personerna som har ett unikt namn och som får många träffar. Relevanta träffar är värda mer.
Det här inget jag har kommit på utan jag läste en kort liten artikel om detta på DN igår. Det handlar om en man som uppfunnit en ring som visar antalet träffar ditt namn har på Google. Han hoppas att detta ska bli en ny statussymbol. Ju kändare desto bättre och visa gärna upp det i en guldring på fingret!
Själv kan jag tänka att det kan bli lite svårt att trotsa jantelagen i Sverige men vem vet, det kanske blir en hit.

Hur många relevanta träffar får du på ditt namn?

[UPPDATERING: Följande text stämmer inte. Det var jag som slarvat, klart han har en hemsida, kolla in den här.]
Ps. Jag kan tycka att det är lite konstigt att uppfinnaren Markus Kison inte har en egen hemsida där man kan läsa mer om honom och hans ring. Alla träffar på hans namn leder till sidor där andra har skrivit om honom. på något sätt upplever jag det lite motsägelsefullt. Ds

PPs. Mina barn kommer att ha unika namn. Ds

SVD skriver idag om ett krig som utbrutit mellan svenska och turkiska hackare.
För det första vill jag säga att jag tycker att det är otroligt tråkigt och destruktivt. Samtidigt är det åtminstone bättre än att de dödar varandra och oskyldiga som man gör i “riktiga” krig. Även om det här kan få nog så allvarliga följder.

För det andra kommer det här inte på något sätt som en chock. Jag kan nästan tycka att det är konstigt att inte något större har hänt. I vår digitala tidsålder är vi otroligt sårbara. Vad skulle hända om någon på något sätt slog ut internet, låt säga bara för en endaste dag, för hela Sverige? Jag tror att det skulle bli mer eller mindre kaos.

Det här tycker jag är en bra varningsklocka för Sverige. Jag vet inte hur väl vårt digitala försvar är men jag hoppas att det är högklassigt. Tyvärr misstänker jag att det inte är på det viset, så ta lärdom och se till att bygga ett bra försvar för en dag kommer den riktigt stora attacken.

Det här hör kanske inte riktigt till min blogg men jag kan inte hålla mig längre.
Klipp på internet är sjukt intressant. Världens befolkning bevakar tillsammans otroliga mängder filmer, klipp och tv-program och när något är riktigt bra får alla veta det. Eller om någon gör bort sig riktigt ordentligt sprids det med samma intensitet ;)
Allt som är riktigt bra eller pinsamt sprider sig och påverkar vår “verkliga” värld. När alla samarbetar tas godbitarna fram och jag som enskild person behöver inte längre titta på allt själv. Händer något som jag absolut inte får missa så kommer jag förr eller senare att springa på det klippet på internet.

En av mina absoluta favoriter är Paul Potts första audition i tv-programmet Britans got talent. Jag vet att det nu är lite gammalt men eftersom det säkert finns några som missat det så bara måste jag lägga upp det här.
Fösta gången jag såg klippet satt jag på helspänn. Eftersom den redan blivit populär kunde det bara bero på två saker: han gör bort sig något otroligt eller så är han helt otrolig.
Avgör själva:

Han vann hela tävlingen och har nu sålt över 6 miljoner album och till och med jag som inte trodde jag gillade opera skulle kunna tänka mig att ladda ner det (obs. jag har inte specificerat om jag menar lagligt eller illegalt)

Visst blir man glad i hjärtat när man ser kilppet?