Kreativitet handlar om att svara ett annat rätt än vad alla andra tänker är rätt
Först en liten känga till Mdh, här får vi information (eller får och får, jag letade upp den) om att Fredrik Härén ska komma och föreläsa. Jag hörde för nån vecka sen nån som sa att Teo Härén skulle komma. Det visade det sig vara samma tillfälle. Väl inne på föreläsningen så stod Teo där framme. Visst det gör inte mig nått alls, jag har lyssnat på Fredrik en gång så det är bara kul att få höra Teo också men kom igen, ge oss rätt information eller åtminstone samma information till alla. Men det här med information är inte Mdh’s starka sida. Fine fine, vi fick en bra föreläsning i alla fall.
Teo körde, inte helt oväntat, lite samma grej som Fredrik gjorde förra gången. Kanske var han lite mer ödmjuk men ändå ganska samma. Det tänker jag inte klaga på, tänker inte klaga på någonting faktiskt. Eller förresten han sa att man ska ifrågasätta, då ifrågasätter jag varför han har en traditionell föreläsning med honom längst fram pratandes och vi andra i stolarna lyssnandes. Men räknat som traditionell föreläsning var han bra. Inspirerade och även om jag hört det mesta förut så tåls det definitivt att repeteras.
Jag är inte på humör att skriva ner vad han sa. Ärligt talat så känns det inte så kul när man precis fått höra att det inte är speciellt kreativt att rapa upp kunskap. Men jag kan ju inte helt låta bli så några tankar får ni ändå som är rippade från Teo med viss inblandning från mig.
Ifrågasätt allt. Svårare än det låter men ack så viktigt. När senast ifrågasatte du något?
Måste det finnas bussar i varje stor stad? Måste man gå i skolan? (den har nog många barn frågat sig) Måste ett jobb vara tråkigt? Kan bara skivbolag sälja musik? Är val vart tredje/fjärde år ett krav för en demokrati? Måste standardiserade tentor med (nästan) samma frågor användas år efter år? Är alla bananer gula? Är tv-licens bra och kommer den att fungera i framtiden? Är fett onyttigt? Måste en kyrka ha en kyrkobyggnad? Är alkohol ett bra sätt att umgås på? Är det omöjligt för högern och vänstern att samarbeta? Osv.
Lär vi våra barn att ifrågasätta? Eller vill vi att de är tysta och svarar rätt? Och rätt är det svaret vi hört förut. Jag känner att jag genom skola och hemmet har blivit mycket uppmuntrad till att svara rätt och visst är det bra att kunna svara rätt men samtidigt måste man också kunna svara ett annat rätt.
Nä, nu är det skärpning, här ska börja ifrågasättas mer.
Tänk efter. Två små ord som kan förändra en persons tänkande. Istället för att säga det man hört förut eller andra förutfattade meningar så börjar man tänka efter. Släng in det i meningar när du vill att någon tänker efter, förslagsvis till dig själv. Är det bästa stället att jobba på på jobbet? Tänk efter.
Inom psykologin finns ett begrepp som kallas för scheman. Det är mönster och kunskap som är sparade i minnet för att guida i olika situationer. Det hjälper oss att snabbt anpassa oss till och finna oss i nya situationer. Ex. När vi kommer in i en föreläsningssal vet vi att om vi är föreläsaren så ska vi stå längst fram och prata annars sätter vi oss ned, slår av mobilen och lyssnar.
Snabbt och enkelt vet vi hur vi ska agera utan att vi behöver fundera. Tänk vad jobbigt att komma in i en stor sal med massvis av bänkar. Vad ska hända här? Borde jag sätta mig ner? Kommer vi att måla, skulle jag haft med mig penslar? Kanske ska vi sjunga? Är det jag som ska hålla i det hela? Ska jag sätta mig långt bak, eller kanske långt fram? Spelar det nån roll? Osv.
Vi slipper allt det här.
Problemet blir tyvärr att vi har svårare att förstå när det inte funkar på bästa sätt eller när omvärlden ändrats men inte vi. Det är efter dessa scheman vi börjar säga: det SKA vara så, det är ALLTID si och så. Det GÅR INTE att göra på annat sätt.
Det här vet jag för jag har tenta på fredag och då kommer frågan, vad är ett schema?, med 80% säkerhet, och vi kommer alla att kunna svara på den eftersom den finns med på en gammal tenta som vi har tillgång till. Hur okreativt kan det bli? Enkel, lätt och smidigt för alla parter, javisst. Men vart leder det oss? Det behöver inte visa på att vi kan litteraturen, endast att vi funnit rätt svar till gamla tentor och präntat in. Det hjälper oss inte heller att tänka själva. Varför tänka själv, varför ta upp egna exempel när det ändå inte ger mig ett enda extra poäng eller ens uppmuntran för den delen. Värdelöst är vad det är.
Ett roligare sätt vore om vi fick som uppgift att identifiera ett schema och se vad vi kan göra för att ändra på några personers uppfattning om just det schemat. Att bryta sig loss. Eller varför inte låta alla eleverna på valfritt sätt illustrera de 4 olika perspektiven inom psykologin. Det mest kreativa/originella/annorlunda/uppochnedvända sättet får bäst betyg.
Oj, nu blev det långt igen, detta är verkligen ett ämne som engagerar mig. Jag vill gärna höra vad ni tycker. Är allt detta idiotiskt? Kanske tycker ni att skolan är bra som den är, eller att den måste skärpa disciplinen lite? Kanske är kreativitet inte så viktigt trots allt?
