Jag tänker börja med att hälsa alla nya elever på Innovationsprogrammet välkomna till Mälardalens Högskola. Och om det är några av er som har förvirrat er hit hoppas jag att ni tycker om det vi skriver och att ni kanske i framtiden vill vara med oss.
Nu på morgonen har jag suttit och kollat på en mycket intressant video från Google som handlar om hur de ser på innovation. Länk till videon hittade jag på Next Generation Internet. Även jag kommer att tipsa om denna video samt skriva ner några tankar om den. Han som talar heter Douglas Merill och är CIO på Google. Videon är ca. 50 min lång men jag tycker att det var väl investerad tid.
För er som redan vet mycket om innovation är det en del upprepning men som någon smart föreläsare har sagt, vi tycker om att höra det vi redan vet fast med andra ord, då känner vi igen oss och känner oss smarta… Ni andra får spetsa öronen för här kommer mycket att lägga på minnet:
Han nämner, som de allra flesta gör när de talar om innovation, de två stora huvudinriktningarna, inkrementell innovation och transformerande innovation (radikal innovation, förändring av andra ordningen). Den inkrementella förändringen är den lilla, den evolutionära, stegvisa förändringen. Små förbättringar som man självklart alltid ska se till att de sker.
Den transformerande innovationen som han kallar det, är den radikala stora förändringen som uppkommer mer sällan men som är livsnödvändig för ett företag som vill utvecklas, överleva samt tjäna pengar. Dessa två definitioner av innovationer läser vi mycket grundligt om på vår utbildning.
Det roliga här är att Douglas tar upp en tredje. Och för den nya elev som vill, finns här chans att kasta in en brandfackla och se hur Anders och/eller Håkan tacklar problemet. Jag är säker på att de gör det med stil men det kan ju alltid vara kul att prova. Den tredje är inkrementell innovation med sido-effekt. Det är en inkrementell, stegvis, evolutionär innovation som sker, som plötsligt får en oväntad twist. De små stegen har oväntat lett till något helt nytt. (Runt minut 10 i filmen, bra exempel).
Henry Ford lär ha sagt något i stil med Users don’t know what they want. Ofta när man frågar användarna/kunderna vad de vill ha så säger de att de vill ha samma som de redan har men lite snabbare eller lite bättre. Men om vi istället ser till att alltid lyssna på användarna, formulera problem, fråga efter problem som vi sedan löser, då kommer de att säga att det är precis vad de vill ha.
Att lyssna på användarna kan man göra på många sätt, inte bara fysiskt höra vad de säger, kanske vad de inte säger eller så kan man grotta ner sig i statistik och säkert finns det ett hundratal andra sätt man kan använda sig av.
Sedan tar han upp de klassiska problemen, hur bygger vi en miljö som främjar innovation? Här får vi de vanliga men ack så aktuella svaren, blanda personer med olika bakgrunder och kulturer. Se till att skapa chanser för dem att prata med varandra tex under lunch, fikapauser små utrymmen… Straffa aldrig den som kommer med idéer och som kanske inte lyckas. Den personen kommer aldrig att komma med idéer igen.
Han nämner även en annan grej jag inte hört alltför ofta men som jag tycker är smart tänkt: Ledaren är inte där för att styra medarbetarna utan för att se till att det blir en bra blandning av människor på företaget. För tyvärr är det så att vi människor dras till vår egen grupp, vi gillar att vara där vi känner oss hemma, att omge oss av personer som är liknande oss själva. Men vill vi nå de radikala innovationerna så måste vi beblanda oss med andra.
