Har precis kommit hem från en promenad med Jessi. Vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord. Gratis terapi det där med att gå ut och gå med en vän.
Hursomhelst, jag kom fram till att jag i ett speciellt fall nog tänker lite annorlunda än de flesta svenskar. När jag anstränger mig för att tänka mig själv i framtiden, efter avslutade studier, så kan jag helt enkelt inte se mig själv gå runt från företag till företag med ett cv i handen och söka jobb. Jag vet inte om det beror på dåligt självförtroende eller en övertro på mig själv men det känns lite som: vem skulle vilja anställa mig? vilket företag skulle kunna erbjuda ett kul jobb? skulle jag klara att jobba för nån annan? hur ska jag få ett jobb som motsvarar min utbildning? vilka jobb motsvarar min utbildning? kommer jag att vara kapabel att göra ett bra jobb?
Så istället tänker jag, om jag någonsin ska kunna få jobba med vad jag vill så måste jag starta eget. Hur ska jag annars klara mig? Hur ska jag annars få jobba med något kul? Hur ska jag annars lyckas? Det känns helt enkelt konstigt att tänka att någon annan ska ha ansvar och makt över mitt liv. Ska nån ta hand om mig och ha ansvar för att jag klarar mig så måste det ju vara jag? Det är jag som måste få mitt liv att funka, det är jag som ska se till att jag har ett jobb, det är jag och inte något annat företag som ska se till att jag får jobba med det jag tycker om, och samtidigt få in tillräckligt med pengar för att kunna överleva.
Kan kanske låta tungt, men det är inte det, det låter roligt, fritt och enklare (?).
Som sagt, jag vet inte om det är dåligt självförtroende eller överto (osund tro?) på mig själv…
Related posts: