Varumärkeshets
Jag hörde någongång för länge sedan en teori om status. Man kan få status på olika sätt, genom pengar, bilar, kläder, bostadsadress mm. Får man status på ett område så behöver man inte jobba lika hårt på de andra, till exempel om man bor på en fin adress så behöver man inte nödvändigtvis visa att man är rik genom att köpa dyra kläder, man kan till och med göra tvärtom, köpa kläder ingen annan vågar ha. Ett roligt exempel är de rosa skjortorna, de killar som vågar ha en rosa skjorta är säkra på att deras status inte kommer ifrågasättas eftersom de redan inom ett annat område visar att de har hög status. Du ser troligtvis inte en fattig person i ett mindre bemedlat område bära en rosa skjorta, den personen skulle antagligen bli hånad. En rik östermalmare däremot behöver inte vara rädd att mista respekt och kan till och med genom att bära en rosa skjorta visa tydligt att han har så pass mycket status att en sådan skjorta blir cool och åtråvärd.
På samma sätt har inte människor från mindre städer så pass mycket status att de kan strunta i märkeskläder. I många städer är det mycket viktigare att ha märkeskläder än i till exempel Stockholm. Det finns en slags hets över att ha den tuffaste stilen trots att det inte ens finns affärer som säljer kläderna på orten. När en stockholmare kan känna sig nöjd med ett inköp på H&M kan samma köp kännas otroligt pinsamt för en landsortsbo. Och detta säger jag inte bara för att jag själv egentligen är stockholmare utan det finns undersökningar visar att det är så ; )
Men en sak förbryllar mig, hur kommer det sig att en liten ort som Eskilstuna som ligger så pass nära Stockholm helt verkar sakna detta komplex? Vad har Eskilstuna för status som gör att dess invånare inte behöver klä sig fashionabelt? Jag vet inte, men det är helt klart en sak jag verkligen uppskattar med denna lilla stad, en skön avslappnad stil som närmast påminner om Australiens laid-back-surfar-attityd.
(fast det är klart, ibland kan man sakna lite heta välklädda stockholmare, eller?)
No related posts.
Filed under: Josephine Linghammar on May 22nd, 2007

Leave a Reply