Tankar om Innovation

Ilska
Jag måste bara få avreagera mig lite granna. Så här ligger det till. Jag har sedan ett antal år varit blodgivare. (vilket jag tycker alla som kan borde testa, GeBlod.nu). Det har inte varit några större problem och jag tycker att det är schysst att en sådan lite insats från min sida kan rädda ett och annat liv. I höstas flyttade jag då hit till Sörmland från Stockholm. Inte en särskilt lång flytt, ca. 1.5 h med bil. Men detta var visst en större händelse än jag kunnat ana, jag bytte härmed landsting. Van blodgivare som jag är (och 2000-tals-människa) tänkte jag att det bara är att knalla in på Blodcentralen här i Eskilstuna och tömma ut lite blod. Men ack så fel jag hade. Det visar sig nämligen att Landstinget här har en icke fungerande kommunikation med Stockholms Landsting. Jag fick helt enkelt börja om från början, ta de inledande proverna och svara på basicfrågorna. Proverna de tar berättar b la vilken blodgrupp jag tillhör, och det lovar jag att Stockholms Landsting har stenkoll på och jag med för den delen, men jag kanske inte anses som en trovärdig källa ; )
För att göra mig ännu lite mer irriterad berättade han som tog mina blodprover att det är blodbrist här i Eskilstuna. Och där sitter jag fullt frisk med ett blod som går att använda samma dag men som jag nu inte får ge på minst fyra veckor. Allt pga av att de inte kan få över min journal från Stockholm. Hur svårt kan det vara?
Detta resursslöseri, som inte bara kostar mycket pengar utan även hindrar Sveriges invånare att få den vård de behöver, gör mig galen!
Jag har svårt att tro att det här är den enda grejen de inte kan samarbeta om. Landstingen och hela sjukvården för den delen behöver göras om. Här behöver vi en förändringsledare av högsta klass som kan effektivisera och ge mer värde till oss kunder.

(Kanske borde sjukhusen börja med lite Kaizen, en hel del muda borde gå att finna och eliminera.)