Tankar om Innovation

Efter ett tips om den här artikeln i DN måste jag bara skriva en kommentar.

Rubriken lyder: Illegala nedladdare sviker tv:s program.

- Nedladdningen är ett stort hot på sikt om vi inte gör något. Men det pågår ett intensivt arbete med att få bukt med det här. […] Men på sikt riskerar det att ge färre tittare och urholka det traditionella sättet att visa tv när den unga generationen blir äldre.

Jag vill urholka det traditionella sättet att se på tv!
Varför tror de att vi sviker deras tv-kanaler?
Ett stort problem är reklamen, att den och längden på reklamavbrotten blir allt mer störande. Lägg därtill att programmen endast visas en gång i veckan på en speciellt tid. Vem i dagens samhälle har tid att vara hemma just den tidpunkten, just den dagen?
Nu tillhör jag dock inte kategorin “Illegala nedladdare som sviker tv-programmen” eftersom det tydligen är flest killar som laddar ner. Om jag laddar ner låter jag vara osagt, men jag kan säga såhär -har man en gång upplevt tjusningen med att se nedladdade avsnitt vill man aldrig mer gå tillbaka till tv:n.

För tv-bolagen är det både en möjlighet och ett hot, säger Sorosh Tavakoli, som gjort undersökningen för MMS.

Jag hoppas verkligen att de kommer att tackla det liiiite bättre än musikindustrin gjorde.
Det låter som en toppenchans för serieskaparna, de kommer inte att behöva anpassa sig till tv:n, de borde kunna släppa nya avsnitt direkt från en egen hemsida istället. På så sätt skulle de kanske kunna få in fler intäkter, dessutom kommer de då ha hela världen som marknad.

Vi ser inga tecken på att folk ersätter sitt tv-tittande. Tvärt om. Kanske man upptäcker en serie genom nedladdning och börjar se den på tv. Eller om man är fanatiker laddar man ner den och sen ser man den på tv igen.

Så sa man även om musikindustrin. Jag tror snarare att det är tvärt om, man upptäcker en serie på tv och laddar sedan hem resten. Tillslut kommer konsumenten till den punkt då hon inte längre vill ha en cd-skiva som samlar damm. På samma sätt kommer vi att komma till en punkt då vi inte längre vill passa tv-tider.

- Frågan är om detta är ett nytt sätt att se på tv för dem eller om de slutar att ladda ner när de är 30 år och skaffat familj och kryper in i rollen av passiva konsumenter igen. Vi har inget bra svar.

Men det har jag. Dom kommer aldrig att gå tillbaka till att bli passiva konsumenter igen.
Vi är individualister och bortskämda, vi är vana att få det vi vill ha när vi vill ha det. Internet har gett oss den makt vi alltid har velat ha.

Tv:n som den ser ut idag tror jag inte har någon framtid. Hela grejen med tv-tablåer tror jag successivt kommer att försvinna. Däremot tror jag att vi alltid kommer att titta på mediainnehåll tillsammans. Det är självklart mycket roligare att sitta ett gäng framför en stor skärm tillsammans än att ligga i soffan själv med sin lilla bärbara.

Jag har precis läst den här artikeln på SvD och kommit fram till att jag tillhör en av de allra sista generationerna som kommer att komma ihåg ett liv före internet. Inte nog med att det inte fanns internet vi hade inte heller mobiltelefoner och vi ringde oftast inte heller på hemtelefonen. Varför ringa till en kompis som bor hundra meter bort när man kan gå dit och knacka på?
Jag gissar på att barnen idag bestämmer om de ska träffas irl (börjar det ordet bli lite gammalt?) över msn och är inte kompisen online kanske det skickar ett sms istället? Eller vad vet jag, jag känner inga barn i tioårsåldern men jag gissar att jag skulle ha gjort så, eller vänta, så gör jag ju nu ; )

Jag bara måste bjuda på lite 90-tals-nostalgi:

-Vad tufft att skolan (Mdh) ser till att ni får komma hit till mässan!
-Nja, riktig så bra är inte vår skola. Men som tur är så har vi en bra linjeförening, Innovare, som kan ordna och fiska fram pengar från Mdh (IDP).

Bra erfarenheter från mässan och resan dit:
Några bra föreläsningar, speciellt Jeff Pulver. Han var verkligen amerikansk, med tillhörande accent, självsäkerhet och hawaiiskjorta. Speciellt hawaiiskjortan var ett schysst inslag eftersom klädkoden annars mest var mörk kostym.

Chans att få komma ut ur skolmiljön och vara med där det verkligen händer. Inte helt otroligt att vi själva i framtiden kommer att stå där på mässan med våra nypåkomna idéer.

Kammade in ett antal visitkort som kan komma till nytta, vissa riktigt snart och andra lite längre fram i tiden. Ett av visitkorten leder oss till Primelabs och deras Twingly (söker du på ordet Innovation ligger vi oftast bland de allra främsta).

Egentligen borde vi nästan ha fått betalt för att åka. Eftersom vårt program är relativt okänt så var nog allas våra små reklamtal guld värda, både för oss och för skolan.

Dessutom tror jag att det är bra för oss att få träffas utanför skolan och göra någonting gemensamt.

Saker jag reagerade på som var mindre bra:
Blev förvånad över den dåliga blandningen av människor. Till 80-90% bestod klientelet av män och större delen av dem befann sig i medelåldern. För oss som studerar på IDP är det inte självklart att innovation (och teknologi) är något endast för män. Jag skulle gissa på att vi har en väldigt jämn könsfördelning på vår institution vilket jag nu verkligen uppskattar. (Dock tror jag inte att lärarkåren är lika bra blandad)

Klädkoden -mörk kavaj. Innovation handlar om kreativitet och det hade varit roligare om fler hade vågat sticka ut och visat på att man inte måste vara klädd på samma sätt för att passa in och bli tagen på allvar. Business är kul -kavaj är tråkigt.

Kvaliteten på vissa av föreläsningarna. För oss gjorde det väl inte så jättemycket men jag förstår om de som betalat 1.300 för sin biljett vände i dörren.

Det här var egentligen inte en mässa för vår målgrupp och därför passade självklart inte heller allt oss.

Slutsats:
Jag ångrar inte en sekund att jag åkte och jag hoppas att skolan och vi i Innovare kommer att kunna anordna fler aktiviteter av det här slaget.

En liten notering från föreläsningarna står nedklottrad på baksidan av ett papper:
När det handlar om nya idéer är det inte alltid bäst med marknadsundersökningar, för kunderna vet inte vad de vill ha.

Tycker ni att min redovisning över dagen var aningen skral så kan ni läsa ytterligare lite till på den här bloggen.

Självklart har även Ny Teknik skrivit lite.

Övrigt
Det var trevligt att vistas lite i stockholmsområdet, träffa lite gamla bekanta och höra lite extrem stockholms-snobb-dialekt från backslick-killar.

I sådana fall ska du gå in på halfbakery.com. Där kan du i bästa fall vara med och skapa banbrytande idéer! Ta en titt!

På onsdag den 25 ska jag och många på min kurs åka på mässa i Kista, Innovation Technology 2007
För att förbereda sig inför dagen kan man läsa denna notis i Ny Teknik om mässan. Där står bland annat att Jeff Pulver kommer att föreläsa. Jag vet faktiskt inte speciellt mycket om honom, förutom att han är grundare av VoIP (voice over IP). Dessutom kommer över 70 riskkapitalister och affärs”änglar” (djävlar?) att närvara.
Det kommer nog att bli en fullspäckad dag och jag kommer säkerligen senare i veckan att skriva en rapport om hur dagen utvecklade sig.

Recension
Blue Ocean Strategy av W Chan Kim och Renée Mauborgne.

Den här boken använder vi som kurslitteratur i Innoprenörskap-kursen. Det är inte direkt en bok som lämpar sig för att ha tenta på, däremot är den väldigt inspirerade läsa, liksom mer för nöjes skull. (vi kommer inte ha en tenta på den här boken)

Boken handlar om hur man hittar och utnyttjar blåa oceaner. Det finns gott om exempel och verktyg för att man själv ska kunna leta upp en blå ocean inom sin bransch.
En blå ocean är en ännu oupptäckt marknad, ett område som har potential men som ännu inte har några aktörer. Några synonymer till blå ocean skulle kunna vara: radikal innovation, förändring av andra ordningen samt skärningspunkt. De beskriver alla liknande fenomen.
Det finns viss kritik emot boken. Det som oftast tas upp är att författarna beskriver företag som lyckats hitta blåa oceaner och hur väl de stämmer in med deras mall. Exemplen kommer från företag som inte använt sig av dessa verktyg för att finna sin blåa ocean. Den stora frågan är då -kan man följa dessa strategier och själv forma en blå ocean? Eller är det bara en beskrivning som endast går att upptäcka i efterhand?

Jag struntar faktiskt i vilket för jag tycker att boken är väldigt bra. Den är lättläst, lättförstårlig, innehåller många exempel och ger hopp inför framtiden. Gillar man Medicieffekten av Frans Johansson så kan jag nästan lova att man även gillar den här boken.

Boken finns även på svenska.

Rekommendation? Ja
Köpråd? Ja
Betyg? 5 av 5

Vad tycker ni andra som också har läst boken?

UPPDATERAD (nu ska filmen funka igen)

Det har nog inte undgått någon att Google har placerat sig i topp på listan över företag flest amerikanare vill arbeta hos. Tittar man på följande video är det inte svårt att förstå varför.
Det som däremot är svårt att förstå är att inte fler tar efter, visst alla företag kanske inte kan vara riktigt så extrema som Google men många företag skulle må bra av att jobba åt det hållet. Det är viktigt att satsa på personalen. Vi kan inte längre leva kvar i vår tayloristiska syn om att arbetarna inte ska tänka och att de ska vara glada över att ha ett jobb.
Även att se medarbetarna som mänskligt kapital som bör vårdas är gammaldags, medarbetarna är företaget. Ledningen ska finnas till för att leda och medarbetarna är de som faktiskt driver företaget.

Skulle du också vilja jobba i en liknande miljö som på Google? Se då till att förändra din egen arbetsplats eller företag åt det hållet. Går inte det? Starta då ett nytt företag och skapa det precis som du skulle vilja att ett företag behandlade dig.
Nu är 80-talisterna på väg ut på arbetsmarknaden på allvar och vi kommer inte att nöja oss med att stämpla in och stämpla ut och inte få vara med och påverka. Även sjuksköterskor och monterare kommer att ha nytta av att kunna spendera 15% av arbetstiden på ett eget projekt eller spela tv-spel under rasterna. Det här angår alla, inte bara Google. Varför ska vi låta det smartaste, duktigaste och mest drivna börja på Google? Nu är det dags att vi börjar uppgradera vår egen syn på våra medarbetare.
- Kan dom, -så kan vi. Jantelagen 2.0

Jag kommer osökt att tänka på mitt eget extrajobb, en anställd kom fram till mig en av mina första dagar och ville berätta för mig att det fanns en kaffemaskin där jag kunde få gratis kaffe! Hon sa att hon tyckte det var så snällt av företaget, på hennes gamla jobb hade hon fått betala fem kronor koppen. Undrar vad hon skulle säga om hon såg den här videon från Google?

Nu är det dags för ett tips!
Det är den mycket roliga, nödvändiga och otroligt web 2.0-sajten Geni.com som ska få lite uppmärksamhet. Geni har tagit nätverkande släktträd till en helt ny nivå, om det ens fanns förr? Sidan går ut på att man lägger in sig själv, sina föräldrar, deras syskon med mera i ett mycket snyggt utformat träd. Sedan lägger man till deras mejladresser så att de själva kan logga in och fortsätta fylla i trädet. De kan även fylla i en profil och ladda upp lite bilder. Grejen med det här trädet är att det mest är till för nu levande släktingar. Eftersom det ofta är någon i släkten som har kontakt med någon som har kontakt med någon kan man på så sätt få till riktigt stora träd, horisontellt. Sedan har man möjlighet att skapa kontakt med sina okända släktingar.
Mitt eget träd är numera över 100 personer stort med medlemmar i sverige, finland, italien och usa. Och det fortsätter att växa dagligen. Den äldsta släktingen som är inlagd var född på 1500-talet.
Det allra största trädet på Geni är över 6.500 personer stort. Det blir som ringar på vattnet, ju fler som är med desto fler kommer att bli tillagda och inbjudna.
Tyvärr är Geni fortfarande under Beta-stadiet och vissa funktioner saknas ännu. Men teamet bakom sajten jobbar hårt och nya funktioner tillkommer ofta. Dessutom finns chansen att vara med och forma sajten eftersom de lyssnar mycket på sina medlemmar.

Jag skulle gärna vilja visa er mitt träd men eftersom bara min släkt har tillgång till det så får ni istället starta era egna träd och upptäcka nyttan med att ha kontakt med släkten

Beredd att gnugga de små grå?
Mobil 2020 är en tävling för ingenjör/design/konst-studenter. Men mest lämpade av alla är nog vi. Känner ni för att sätta igång och jobba så lämpar sig priset väl, det är nämligen en 6 månaders anställning bla på Sony Ericsson. Ett roligt, annorlunda pris.

Det är egentligen två tävlingar i ett, antingen kan man välja att skriva om hur man tror att livet ser ut 2020 eller så kan man beskriva hur man tror att en mobiltelefon kommer att se ut och användas 2020.
Det är väl lätt? Vi vet ju hur man gör ; ) Ta bort, Minska, Öka, Lägg till! Plus en snygg design på det.
Själv tycker jag att ha mobilen runt handleden som en klocka vore utmärkt men jag är nog låst i mitt tänk, borde nog göra några kreativa övningar först.

Tävlingen arrangeras av KTH och Sony Ericsson.

Ni läser väl Ny Teknik? Därifrån fick jag tipset om den här tävlingen.

Idag har jag varit på ännu en bra föreläsning.
Ivan Misner, grundare av BNI, är nämligen på besök i Sverige och idag kom turen till Eskilstuna. Genom diverse kontakter så fick vi, ett antal studenter, chansen att vara med och lyssna tillsammans med BNI- medlemmarna här i stan. Det är faktiskt lite lustigt när man tänker på det, för det är precis det som Ivan pratar om -kontakter. Att man genom nätverkande kan nå oerhört mycket längre än man kan på egen hand.
Jag visste inte ens vem Ivan var och nu har jag till och med hälsat på honom. Han beskrivs av BNI själva som världens ledande expert på affärsnätverkande. Han har även en PH.D i relationsmarknadsföring och har gett ut 9 böcker i ämnet.

Ivan var en väldigt duktig talare, han kunde sitt område och han kunde föra vidare den kunskapen. Men ärligt talat, har vi inte redan hört allt det här förut? Okej, kanske inte allt men en hel del. Nätverkande och kontakter, tjänster och gentjänster. Eller så är det bara jag, uppvuxen i en familj men en mamma som själv skulle kunna stå och föreläsa om vikten av nätverkande. Det kan ju vara kul för henne att veta att hennes kunskaper skulle kunna mynna ut i en doktorsexamen.

Småsaker från föreläsningn:
En sak jag fastnade för som jag tycker är viktigt att föra vidare är att introverta personer ofta är bättre nätverkare än extroverta personer. Det kan ju låta lite konstigt, alla har vi ju träffat dessa supersociala och superstrevliga personerna som pratar med varenda människa de möter. Men det är just det som är grejen, de pratar mer än de lyssnar. Och har du tänkt på att den där roliga högljudda personen inte alltid kommer ihåg dig? Men den där lite tystare personen som det tog lite längre tid att upptäcka, han/hon kommer troligtvis i större utsträckning komma ihåg dig. Chansen är större att den introverta (lyssnande) personen kommer att tänka på dig och sedan referera dig till någon annan.

Du vet inte vilka personer din medmänniska känner, kanske Kungen, som du så gärna vill träffa. Kom ihåg att fråga specifika frågor och räkna aldrig ut någon för att du inte tror att han/hon har de rätta kontakterna.

När du övar, se till att öva i skarpa projekt. Vill du spela pianokonserter, spela då hemma som om du hade haft miljonpublik. Vill du lära dig skriva affärsplaner, skriv då en riktig. Vill du bli bättre på nätverkande, öva i verkliga livet.

Och nu till en sista sak: kom ihåg att behandla människor som de vill behandlade inte som du vill bli behandlad.

Ilska
Jag måste bara få avreagera mig lite granna. Så här ligger det till. Jag har sedan ett antal år varit blodgivare. (vilket jag tycker alla som kan borde testa, GeBlod.nu). Det har inte varit några större problem och jag tycker att det är schysst att en sådan lite insats från min sida kan rädda ett och annat liv. I höstas flyttade jag då hit till Sörmland från Stockholm. Inte en särskilt lång flytt, ca. 1.5 h med bil. Men detta var visst en större händelse än jag kunnat ana, jag bytte härmed landsting. Van blodgivare som jag är (och 2000-tals-människa) tänkte jag att det bara är att knalla in på Blodcentralen här i Eskilstuna och tömma ut lite blod. Men ack så fel jag hade. Det visar sig nämligen att Landstinget här har en icke fungerande kommunikation med Stockholms Landsting. Jag fick helt enkelt börja om från början, ta de inledande proverna och svara på basicfrågorna. Proverna de tar berättar b la vilken blodgrupp jag tillhör, och det lovar jag att Stockholms Landsting har stenkoll på och jag med för den delen, men jag kanske inte anses som en trovärdig källa ; )
För att göra mig ännu lite mer irriterad berättade han som tog mina blodprover att det är blodbrist här i Eskilstuna. Och där sitter jag fullt frisk med ett blod som går att använda samma dag men som jag nu inte får ge på minst fyra veckor. Allt pga av att de inte kan få över min journal från Stockholm. Hur svårt kan det vara?
Detta resursslöseri, som inte bara kostar mycket pengar utan även hindrar Sveriges invånare att få den vård de behöver, gör mig galen!
Jag har svårt att tro att det här är den enda grejen de inte kan samarbeta om. Landstingen och hela sjukvården för den delen behöver göras om. Här behöver vi en förändringsledare av högsta klass som kan effektivisera och ge mer värde till oss kunder.

(Kanske borde sjukhusen börja med lite Kaizen, en hel del muda borde gå att finna och eliminera.)

Här kommer en intressant sak som Sveriges Mr Corporate Storyteller nämnde under sin föreläsning på Mdh den 13/4. Han pratade om att vi ligger efter USA när det gäller corporate storytelling och att detta kan ställa till det för oss när vi ska ha en företagspresentation för någon amerikansk intressent. Svensken gör en presentation under 45 långa minuter, har en tråkig Power-Point fullspäckad med fakta som ändå går att läsa på hemsidan och sen frågar den uttråkade amerikanen “What’s the story?” Och inte har svensken en aning om vad han frågar efter? Företagets historia kanske? Men amerikanen pratar så klart om företagets corporate story. Och för att inte stå där som ett frågetecken vid en viktig företagspresentation så se till att ta fram ert företags corporate stories! NU!

Recension
Kaizen -sakta ner och gör mer av Gordon Meland och Åsa Meland

Ännu en ganska ny bok. En bra bok dessutom. Den handlar, som titeln avslöjar, om Kaizen. Kaizen betyder typ ständiga förändringar till det bättre. Konceptet har utvecklats i Japan men är numera välkänt i många andra länder. Tyvärr verkar dock inte metoden användas alltför ofta. Inte ens vi på programmet jag läser använder oss av det. Vi ska/bör vara väldigt förändringsinriktade men vi varken lär oss något om det eller använder oss utav det. Men om jag lyckas ha något att säga till om så blir det kanske lite mer Kaizen på IDP i framtiden.
Åter till boken, den är väldigt konkret och ger många tips på hur man faktiskt gör för att få sin organisation att jobba med förändring. Den är otroligt lättläst och man får snabbt ett hum om vad det handlar om. Har läst liknande böcker i ämnet men den här är klart bäst. Tycker absolut att den borde läsas av alla företagsledare.
Bra tips från boken: Börja med att göra förbättringar -inte nedskärningar. Identifiera Muda -saker vi gör i onödan, och reducera det. Använd 5S: Sortera, Systematisera, Sköta om, Städa och Standarlisera.

Rekomendation? Ja Köpråd? Ja
Betyg? 5 av 5

Hur gör man när man vill söka en affärspartner? Någon med just de där speciella egenskaper och kunskaperna som man behöver. När man vill hitta en partner finns mängder av sajter men när man behöver en kompanjon, vart vänder man sig då?
Just nu till exempel så går jag och ruvar på en bra idé men som jag varken kan eller vill driva själv. Skulle jag däremot få kontakt med en duktig hemsideknackare/programmerare så skulle jag (vi) vara på god väg att skapa en alldeles unik produkt.

Efterlyses: En affärskontaktförmedling alt. en duktig person som vill utveckla en web 2.o sida med mig ; )
Är det dig jag letar efter? hör av dig, vi kan ta en affärsdejt.
Eller varför inte gå på en affärsfest : )
Det tycker jag borde existera, en fest dit man kan gå för att träffa duktiga människor och knyta kontakter, varför måste allt vara så stelt och seriöst så fort det kommer till business, jag röstar för fler affärsfester helt enkelt.

Jessi har rätt, vi får lyssna på många intressanta föreläsningar, men långtifrån alla är i världsklass och vissa får man mest ont i rumpan av, så vad gör man då som eskilstunabo och mdh-student? Ja då kan man bädda ner sig i soffan och spendera dagarna framför datorn istället. Jag har sagt det förr och jag säger det igen TEDTalks, där finns mängder av bra föreläsningar, dessutom i riktigt schysst kvalitet. Sen kan man ju även kolla in föreläsningar på MIT, men får jag välja väljer jag alla gånger TED.
Här är en film inom mitt favoritämne -kreativitet.

Sir Ken Robinson: Do schools kill creativity?

(för er som inte är välsignade med en snabb uppkoppling finns ljudfiler)